Big boss och little boss.

Minns ni när jag hade den där mässan för några veckor sen? I slutet av den första dagen var det bara jag och min chef kvar i det lilla konferensrummet. Har du en stund nu när det bara är vi? frågade han och jag blev orolig, för det var något i hur han sa det.

Sedan berättade han att vår avdelning växer för snabbt. Jag kan inte ha tio säljare, en projektledare, två koordinatorer och två administratörer som rapporterar till mig. Inte med de tillväxtmål som vi har på oss, säger han. Okej, säger jag, livrädd för att nästa mening ska vara att han vill släppa mig, men det är inte det som han säger sedan. 

Så jag vill ändra det. Jag vill att alla säljare rapporterar till mig och jag vill att du rapporterar till mig, men jag vill att alla som arbetar administrativt rapporterar till dig. Jag vill att du blir deras chef. Han ler. Du såg väldigt rädd ut där i början, fortsätter han och jag säger att han skrämde mig. Han frågar hur jag känner nu. Ännu räddare, säger jag och ler. 

Jag frågar om det innebär personalansvar och han nickar. Rubb och stubb, säger han. Det är en ny roll och en ny lön. Du kommer att få gå en ledarskapsutbildning, men framför allt gör vi det här tillsammans. Vi tar oss an vår avdelning tillsammans. Du har mig i ryggen hela tiden, säger han. Han är tyst en stund, betraktar mig. Jag skrattar nervöst. Är du med? frågar han. Ja för fan, säger jag.

Idag blev det officiellt att jag blir chef för projekt och administration inom centrala avtal.