Det är kallt på morgnarna men skönt på eftermiddagarna. Jag har hängt undan min vinterkappa, tagit fram blazern i ull istället. Har en silkig scarf runt halsen, gömmer händerna i långa tröjärmar.
Lyssnar på Det du inte ser av Katherine Webb när jag promenerar till och från kontoret. En dag lyssnar jag en timme mellan mina möten. Barnet ringer och småpratar ibland. Jag övar på att inte höra av mig för ofta. Kommer hem och säger vet du vad som hände idag? till min man. Barnet har ringt två gånger!
Jag får akut tandvärk och mailar min tandläkare. Jag får komma samma dag. Hon tar bilder och undersöker. Det är inget fel på tänderna, säger hon. Jo, säger jag. Du har stresskäkar, säger hon. Du gnisslar och pressar när du sover. Hon slipar på ett hörn som är lite högre än de andra. Känn efter nu, säger hon och jag biter försiktigt ihop. Åh, säger jag.
Byggledaren för vårt nya kontor står i min dörröppning med en trave mattprover i famnen. Han brer ut dem över mitt skrivbord. När behöver jag lämna besked? frågar jag. Med vår deadline? Nu, säger han och jag drar ett djupt andetag, tänker på väggfärger och möbler och pekar sen på en kvadrat.
En dag när jag kommer hem från kontoret är lägenheten tyst och tom. Min man är på gymmet och barnet är borta hela veckan. Byter om till springkläder. Mina triceps protesterar när jag sätter upp håret i en snodd, stramar ilsket efter gårdagens träning. Vi tränar efter jobbet varje dag, men dricker också ett glas vin till maten och slöar på soffan dagens sista timme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar