december 02, 2021

Livet just nu.

Min mans jobbkris håller i sig. Han arbetar till långt in på kvällarna, sitter i möten med USA och Mexico och Irland. Jag vaknar klockan tre av att han fyller på sin att göra-lista med sånt som dykt upp i drömmarna.

Men livet består också av julmusik i hörlurar medan jag långsamt plockar hemma efter en dag på kontoret. Hyacinter som äntligen slår ut och den där doften som möter en redan i hallen. Dagens sista kopp kaffe i soffan. Hembakade pepparkakor som blivit perfekt sega. Stjärnor i fönsterna, levande ljus i höga ljusstakar, snö på trottoarerna och julgranar som väntar på sina hem i varje gathörn.

Tips, och annat skit - Lucka 2.

Julkalenderns andra lucka är fylld med livets bästa: böcker. Rachel brukar säga till när hon är färdig med en bok och be mig berätta vad hon ska läsa härnäst. Jag har gett henne titlarna nedanför och nu får ni dem, årets tio bästa böcker.

Fruarna, av Tarryn Fisher.

Järnulven, av Siri Pettersen.

Kvinnan i fönstret, av A.J Finn.

Alla blommor i Paris, av Sarah Jio. 

Glöm inte att låsa, av Elizabeth Haynes. 

Den tysta patienten, av Alex Michaelides.

Svärmodern, av Sally Hepworth.

Flickan som försvann, av Charlie Donlea.

Fem år senare, av Rebecca Serle.

Hustrun, av A.S.A Harrison.

december 01, 2021

Första december.

Min man håller upp en förpackning pepparkaksdeg. Ska vi göra pepparkakor med barnet? frågar han. Han är sexton, han kommer håna oss för att vi ens föreslår det, säger jag. Kom igen, säger han. Jag håller fram korgen och han lägger ner pepparkaksdegen.

Barnet tittar misstroget på oss när vi kommer hem. Baka pepparkakor? säger han. Han rycker på axlarna. Visst, varför inte, säger han sedan. Jag fyller botten på tre whiskyglas med mandel och russin, värmer glögg och fyller upp. 

Vi hittar inte pepparkaksformarna. Jag är inte ens säker på att vi fortfarande har några. Det är ändå roligare att göra på frihand, säger barnet och flinar.

Tips, och annat skit - Lucka 1.

För någon vecka sedan surfade jag in här för att berätta om en film och tänkte att jag också måste komma ihåg att tipsa om en bok, samtidigt som tips tre och fyra poppade upp. Tänkte att jag har tips för en hel jäkla julkalender.

Så. Välkomna till min julkalender! Tips, och annat skit. För alla älskar ju tips och råd som de inte har bett om. Jag hoppas att jag kan fylla en hel julkalender men risken finns att det hela slutar med Jag såg den här tröjan på H&M. Vi får se.

Hursomhelst är jag beroende av den här bloggen så julkalendern kommer att löpa parallellt med de vanliga inläggen, eftersom jag inte kan hålla mina tankar för mig själv. Vilket jag kanske borde fundera över, men skit samma. Mot första luckan!

Lucka 1 - Finch.

Tom Hanks spelar Finch, ensam överlevare efter att vi pajat jorden. Han lever tillsammans med sin hund och robotar som han bygger för att överleva jordens undergång.

En otroligt fin berättelse, hemsk och vacker och alldeles för sannolik. Se den. Gärna tillsammans med ett barn av den lite äldre modellen. Ta en fika efteråt och prata om filmen, det tänker jag behövs. Både att se den och att prata om den.

november 30, 2021

Vilket äventyr.

Jag bokar två nätter i Göteborg. Ensam på söndagen, tillsammans med Rachel och en jäkla massa vin på måndagen. Har kundmöten på både måndagen och tisdagen och det känns så bra att äntligen slippa ha en skärm mellan.

Jag ska ta tåget till Göteborg på söndagseftermiddagen. Äta en ensam middag, dricka ett glas vin, läsa en bok, sova alldeles ensam. Ha mitt första möte och sedan möta Rachel. Göra en kväll tillsammans och så träffa ännu en kund.

november 29, 2021

Sista måndagen i november.

Näst sista dagen av november. Dagen går i ett, jag har möte efter möte efter möte. Femton lediga minuter på hela dagen. Under ett av mötena lutar jag mig tillbaka, kommer på mig själv med att tycka om det jag gör.

Det betyder inte att jag inte är helt slut när jag kommer hem. Men så tittar jag upp och ser julstjärnorna lysa i våra fönster, ser det varmt gula ljuset stråla, och jag tänker att saker är helt okej. Åtminstone just precis nu. 

november 28, 2021

Första advent.

De midnattsblå julstjärnorna i sammet hänger i våra fönster. En vit hyacint i den mossgröna Iittalavasen på matbordet. Vita ljus i mässingsljusstakarna intill. Jag väger min röda glasgris i handen, den som är en ljuslukta och alltid står intill adventsljusstaken. Jag lägger tillbaka den i jullådan igen, låter den ligga kvar bredvid adventsljusstaken.

Jag vill ha en annorlunda jul i år. Mindre rött, mindre av allt. Inget glitter i granen, inga gnistrande kulor. Enkla, matta färger. Midnattsblått och mossgrönt, mässing och vitt. Rödvin i stora glas. Chokladtryfflar och wienernougat. Enkelt och mysigt, storslaget och fantastiskt.

november 27, 2021

Om grillkorv, rödvin och en julgran.

Jag vaknar på lördagen och känner mig, jag vet inte, jag kan inte sätta fingret på vad det är som känns. Ingenting känns lockande. Jag är inte sugen på någonting till frukost. Dricker tre koppar kaffe istället. 

Vi har gårdsstädning inför julen. Vi spenderar två timmar med att kratta löv och grilla korv. Jag har min mans gamla vinterjacka och mössa. Skämtar med grannarna, vi dricker rödvin ur plastmuggar och trängs framför värmen från elden. Klär den enorma julgranen i entrén.

De där timmarna utomhus hjälper. Tar bort det lilla skavet inombords som jag fortfarande inte kan sätta fingret på. Min man lagar pasta med räkor och chili och jag skriver det här. I fönsterna hänger julstjärnorna och imorgon är det första advent.

november 26, 2021

Nu gör vi advent.

Det lyser miljoner små ljus längs gatorna. På Birger Jarlsgatan har fasaderna prytts av glittrande rosetter och varje år tänker jag hur de är allra finast. Det är kallt och jag har rotat fram mössan och tumvantarna i skinn. Små snöflingor virvlar i luften.

Det doftar julkaffe och saffran. På Odenplan har de byggt ett miniatyrlandskap med granar. Snart kommer julgranarna att stå på rad intill Vasaparken, mellan marschaller och julgransförsäljare. Butiken mittemot spelar julmusik i sina högtalare. Jag har letat fram våra stora julstjärnor till fönsterna.

Nattliga tankar.

Jag vaknar klockan fyra av att min man tänder sängbordslampan, hämtar ett anteckningsblock och börjar skriva. Vad är det här, medeltiden? Maila dig själv som alla andra, tänker jag och borrar ner ansiktet i kudden.

Hans jobbrelaterade kris fortsätter. Behöver du åka till Irland? säger jag. Jag kan följa med. Han skakar på huvudet. Nej, vi har andra som åker, säger han. Det var synd, annars hade jag haft överseende med tända sängbordslampor klockan fyra på morgonen.

november 25, 2021

Ouch.

Jag ansluter till ett teamsmöte. Det är bara en person som hunnit ansluta före mig. Hen kommer från ett bolag som vi har förvärvat och det är första gången som vi har ett möte tillsammans. Jag presenterar mig och säger att jag har hört hens namn i olika sammanhang.

Jag kan inte påstå detsamma om dig, säger hen och jag skrattar till, säger att det inte gör något för vi är ju så många nu, men inuti tänker jag att det var ett jävligt effektivt sätt att berätta för någon att man inte är någonting alls.

november 24, 2021

Decembers roliga.

Jag fyller december med planer. Museum och bubbel med Rachel, en ensam kväll i Göteborg, en jullunch på Griffins Steakhouse med Harvey, Mike och Rachel, som alltid före jul. Planerar för en julfest och drinken före. Bokar julbord med min släkt.

Vi är snart färdiga med november, har bara det allra sista kvar och där finns ju även första advent. Stora stjärnor i fönsterna, doften av mossa och stearinljus. Jag tror att vi kan säga att vi klarade november nu.

november 23, 2021

Över dagen.

Jag promenerar in till centralstationen och kliver på tåget till den lilla staden. Kramar om mina föräldrar som står vid perrongen och väntar på mig. Vi går till caféet där jag åt min barndoms alla bakelser, beställer varsin smörgås och kaffe.

En timme senare skjutsar de mig till vårt huvudkontor. Jag tar mig genom tre möten, avslutar med en presentation. Säger att jag kan promenera till tåget och vandrar längs mina gamla gator. Åker hem igen, tillbaka till min nya stad.

november 22, 2021

Alla de jäkla.

Jag jobbar med de där jäkla serviceinstruktionerna nästan hela dagen, är två tredjedelar genom när klockan slår sjutton. Har bara gått fyratusen steg. Följer med tunnelbanan till Östermalmstorg, köper en kaffe och promenerar hem. Kommer upp i sjutusen steg. 

Rostbiffssmörgås och ett glas rödvin. Styrelsemöte via zoom. Promenerar tretusen steg, för jag har fått för mig att man måste. Öppnar datorn igen och här är jag nu, tillbaka framför de där serviceinstruktionerna. 

november 21, 2021

Bullar och bebisar.

Jag ligger redan i sängen när han kommer och lägger sig. Jag har ett nytt nattlinne på mig, i mörkrött och spets. Jag skrollar på mobilen och reklam för bebiskläder dyker upp i mitt instagramflöde.

Jag vinklar skärmen mot honom. Det här är bara för att du skämtade om att jag har en bulle i ugnen förut, säger jag, apropå när vi fikade ett par timmar tidigare. Han tittar på mig och upptäcker nattlinnet. Hallå där, vill du ha en bulle i ugnen? säger han.

november 20, 2021

Det är ändå novembergrått där ute.

Min mans jobbkris fortsätter och han spenderar sin lördag i teamsmöten och mail. Det gör inte särskilt mycket, för barnet pluggar inför ett stort prov och jag har ett gäng nya serviceinstruktioner att korrekturläsa och renskriva. 

Så det är vad vi gör. Varvar mellan soffan, matbordet och sängen, varsin dator i knäet och alltid en varm kanna kaffe. Värmer bullar i ugnen och har mjuk musik i bakgrunden. Pausar och sträcker på oss, lägger oss raklånga i soffan, tar en kort promenad. Värmer glögg, beställer mat till dörren, avslutar dagen med ett glas vin.

november 19, 2021

Om att vara ganska trött.

Så kommer fredagen. Jag har bara två möten, men desto mer admin. Alarmet ringer klockan sex. Går upp och slår på kaffebryggaren, tänder ljusen på matbordet och soffbordet, sätter mig skräddare i soffan med en filt över benen och datorn i knät. 

En stund senare kommer min man upp, tar sin dator och sätter sig bredvid. Det är mörkt runt oss, fortfarande svart utanför fönsterna och skenet från datorerna och de tre ljusen är svagt. Säger god morgon till barnet som yrvaket plötsligt står i köket.

Sätter mig tills sist vid min arbetsplats framför sovrumsfönstret, när det ljusnat utanför och min mest produktiva tid börjar ta slut. Tar det första mötet, promenerar på lunchen, tar det andra mötet. Jobbar mig långsamt genom att göra-listan som aldrig tar slut.

Och nu är klockan fem och jag ska stänga ner. Egentligen är det om någon timme som min mest produktiva tid börjar om, när det mörknat utanför och tystnat runt mig, men den tänker jag inte jobba bort idag.

november 18, 2021

Att vara sexton.

Jag får en telefontid med barnets neurolog. Berättar om hur barnet mår, att han lider av att inte få spela dataspel. Vi bestämmer att han ska få testa. Om medicinen fortsätter fungera, om sömnen och kosten sköts, då ska han få spela en timme om dagen. 

Och det är som om ett ljus tänds i hans ögon. 

november 17, 2021

Välkommen tillbaka.

Min man har någon slags krissituation på jobbet. De kommer då och då, kriserna. System som går ner och så måste de jobba som dårar för att fixa. Just nu är det någon kund på Irland som inte är glad. 

Han jobbar fortfarande när jag kommer hem från kontoret, jobbar när maten blir klar, skakar på huvudet när jag frågar om han hinner äta, pekar på sina hörlurar och mötet som pågår när jag frågar om han ska träna.

Så kommer onsdagen och jag fastnar på kontoret. Han stänger av datorn samtidigt som jag släpper ner väskan på hallgolvet. Ska vi gå ut och äta? frågar han. Min hjärna glider över alternativen i kylskåpet, berättar för kroppen hur trött den är. Jag nickar.

Vi sjunker ner vid ett bord. Barnet beställer coca cola, vi en flaska rödvin. Varsin hamburgare, två skålar strips av potatis och sötpotatis mitt på bordet, ett par dippar. Så vad har ni haft för er de senaste dagarna då? frågar han. Inte mycket, säger vi.

november 16, 2021

Tänker för mycket, känner för mycket.

Det är bara Rachel och jag hela dagen. Vi jobbar sida vid sida. Pausar för att berätta saker som hänt sen sist. Skrattar tills mascaran lösts upp i ögonvrårna. Är allvarliga ena sekunden och alldeles fnissiga i nästa.

Vi sitter och äter lunch när jag vänder upp telefonen och har ett missat samtal. Hinner bygga upp en nervositet tills den ringer igen. Ett par minuters samtal men en känsla som stannar kvar efteråt, en känsla av att det fanns något mer att säga. 

Sjunker ner på tunnelbanan och tänker att den här dagen var bättre, men jag vet inte, något skaver fortfarande. Skriver ett sms men skickar det aldrig. Tänker att ibland måste man låta saker bero.