maj 20, 2024

Swifties och röda ballerinas

Fredag, lördag, söndag. Aldrig ett moln på himlen, hela tiden tjugotre grader och solsken. Stockholm är fullt av Swifties, överallt unga tjejer som sjunger, skrattar, sprudlar, glittrar, gör världen lite lyckligare. 

Bara dagens första kopp kaffe dricks varm, allting efteråt klirrar av isbitar. Spenderar timmar på en filt i solen. Bubbel och chips, ljudbok i öronen, fingrar som sakta stryker över hans solvarma hud. 

Fisksoppa och vitt vin på fredagen. Rosévin, vit sparris och hollandaisesås, torskrygg med färskpotatis, räkor och pepparrot på lördagen. Kött, sparris och majskolv, allting grillat, och ett Rioja på söndagen. Varje dag varsin långsam gin och tonic medan maten tillagas.

Jag köper ett par röda ballerinas. Beställer chokladsås till veckans alla islatte på jobbet. Bläddrar i kalendern och ser en vecka med en liten aning luft mellan mötena. Om prick två veckor gör vi oss redo att lämna Barcelona för Madrid.

maj 17, 2024

Fredagar och leopardmönster

Äntligen fredag. Är det inte fredagar hela tiden? Fredagar och måndagar. Det här är livet som passerar, men det är inget dåligt liv så det är okej att tiden springer. Min man höll mig kvar i sängen imorse, drog ner mig igen efter att barnet gått till skolan, lät sina händer vandra och hade det inte varit för mitt niomöte hade de fått fortsätta.

Lyckades ta mig upp och iväg med tjugo minuters marginal. Behövde stryka om kjolen, men det var det värt. På tal om min kjol: den är leopardmönstrad. Jag har kämpat emot leomönster länge nu. Tycker att det är snyggt men det är också medelålders, är det inte? 

Matchade den med ett instoppat svart linne och en luftig uppknäppt svart linneskjorta och flats. Känner mig som trettiosju, men det är ju också vad jag är, så det är okej.

maj 16, 2024

Första steget

Egentligen vet jag nog varför jag är så trött. Det är situationen med min mamma. Jag konfronterade henne i lördags, berättade hur jag mår efter hennes senaste självmordsförsök och hur hennes ständiga försök att kontrollera mig får mig att känna.

Det blev inte särskilt bra. Hon grät, min pappa blev arg eftersom han anser att problemet ligger i att jag bor femton mil bort och jag tappade orden, visste inte hur jag skulle förklara hur jag kände. Samtalet slutade i tårar och med hennes ord om att vi fick höras senare. 

Vi har skickat några meddelanden sedan dess, trevande försök att berätta hur vi känner, men igår kände jag att det inte går längre. Så jag ringde upp, försökte förklara ännu en gång och nu kändes det som att det fanns en vilja att förstå. Det landade bättre den här gången. 

Jag tror inte att hon har reflekterat över mitt mående innan. Hon har varit så fokuserad på sig själv, på vad hon vill och behöver, att hon missat att det inte stämmer med mina behov. Vi landade i att jag inte kan fixa henne och att hon inte kan fixa mig. 

Jag behöver arbeta med att acceptera situationen och hon behöver fokusera på att må bättre. Sedan kanske vi kan mötas i mitten, utan krav på varandra. Jag hoppas att vi kan det och jag tror att första steget för att nå dit var att berätta hur jag kände.

maj 15, 2024

Om pollen och karriärresor

Det finns en trötthet i min kropp som jag inte kan förklara. Kan det vara pollen? Kan det vara dygnet på resande fot? Tänker att det inte borde vara något av det, för jag har en jättebra pollenmedicin som tar bort alla (?) symtom samt drack bara ett enda litet glas vin på måndagskvällen och fick en god natts sömn på det.

Men ändå: sov nio timmar inatt och kom knappt upp ur sängen imorse. Skulle ha duschat på morgonen för ska göra en filmad intervju om min karriärresa (!) i eftermiddag. Men jag gick inte upp i tid, så behöver smita ner till gymmet på lunchen för att tvätta håret. Eventuellt tränar jag samtidigt, men det är ett eventuellt.

maj 14, 2024

Skövde, Spanien

Dagens blogg sker från ett tåg. Jag tror att vi är någonstans i krokarna runt Skövde. Jag är på väg hem efter ett dygn i Göteborg. Det var ett bra dygn, men jag längtar hem.

Om ett par veckor åker vi till Spanien, min man och jag, och nu är vi i den bästa fasen av resplaneringen: skapar långa listor i Google Maps med saker att titta på, caféer att dricka kaffe på, restauranger att äta på och uteserveringar att avsluta kvällen med.

Jag längtar hem, längtar efter min man, efter att försvinna in i resplanerna med honom.

maj 13, 2024

Platser man kan vara

Jag skriver det här från ett hotellrum i Göteborg. Om en stund ska jag hitta ut på trottoarerna i sällskap av min ljudbok. Jag hoppas hitta en uteservering och en bit mat, kanske ett glas rosévin också. Men det blir ingen lång promenad, för mitt hotellrum har badkar.

Den lilla staden ligger på vägen hit. Jag hoppade av tåget där imorse, genomförde lönesamtal med gänget, åt lunch och klev sen på tåget igen och här är jag nu, i Göteborg.

maj 12, 2024

Fyra lediga dagar och en födelsedag

Så gick fyra lediga dagar. De fylldes med rensning av förråd och en vända till återvinningscentralen, balkongstädning och plantering av blommor, tusentals steg samlade på hög genom långa promenader och svettiga pass på gymmet.

Men helgen var också sävliga stunder på uteserveringar, kaffe och vin, långsam matlagning och mjuk fransk jazz. Sovmorgnar och böcker, slappa lunchtimmar i soffan, dillchips och serier på kvällarna.

Nu är det söndag men inte vilken söndag som helst, för det är barnets nittonde födelsedag. Han har jobbat hela helgen men om mindre än en timme kommer han hem. Jag ska plocka fram champagneglas, fylla en skål med hans favoritgodis och ta fram paket, vara redo att poppa bubblet när han kliver in genom dörren.

maj 08, 2024

Gårdagens synder

Herregud vilken kväll vi hade igår. Jag sonar för den idag. Har knaprat alvedon och drömt om att sova genom alla mina möten. Åt falukorv och potatismos till lunch men fantiserade om att det var en pizza. Panikdrack en cola zero som stått i mitt skåp på kontoret, drack den varm för orkade inte vänta på att den skulle snabbkylas i frysen.

Men! Nu är arbetsdagen slut och jag ska 1) gå till frisören, och 2) gå hem och lägga mig på soffan och vila. Jag skrev precis till min man och frågade hur han kände för pizza till middag. Jag hoppas att han bara kommer känna varma känslor för det.

Och! Imorgon och på fredag är vi lediga. Fint som fan.

maj 07, 2024

Och så gick en tisdag

Tisdag morgon, klockan har just rundat sitt åttonde varv. Jag sitter på tunnelbanan på väg till vårt kontor söder om stan, ska spendera några timmar intill medarbetarna på vår regionala kundservice. Jag har så mycket tankar om hur jag vill utforma vår kundservice, men först måste jag förstå. Nu säger en datoriserad röst att nästa station är min.

Halv ett, tillbaka på tunnelbanan. Förmiddagen flög iväg, försvann in i samtal om kundärenden, krediteringar och kundbemötande. Om några minuter är jag hemma, ska kasta i mig lunch innan eftermiddagens mötesserie startar.

Tisdag eftermiddag, klockan är sextontrettio och dagens sista möte av just avslutat. Bara ett gäng mail kvar att svara på, sedan ska jag stryka något att ersätta min skrynkliga linneskjorta med och promenera till Oljebaren för middag med Johanna.

maj 06, 2024

Om datorer, våren och klämdagar

Jag fick tillbaka min dator imorse. Länge har den skramlat när man skakat den, tydligen var det något som skakade loss till sist. Nu är den fullproppad med nya saker som inte längre skramlar omkring därinne.

Från en sak till en annan: det blev sommar i lördags. Att sommaren sedan försvann lika snabbt igen är bara en parantes, jag hann ha lång kjol och bara ben och dricka rosévin. Det hände så det räknas.

Jag öppnade min (hemska lånedator) igårkväll för att svara på veckans sista mail och spana i kalendern hur den här veckan såg ut och upptäckte att hälften av fredagens möten var avbokade på grund av klämdag, så jag gjorde det enda rimliga: bokade av den andra halvan av mina möten och la in en semesterdag.

maj 03, 2024

Nedräkning till helg

Fredag. Kliver in på kontoret fem minuter innan dagens första möte, upptäcker minuten före att min dator inte startar. Säger att jag blir sen och rusar till IT. De gör allt de kan, men den vill inte, vägrar att starta. 

Jag får en lånedator och den har nya windows och ingenting ser ut som det brukar. Försöker förstå hur fan jag ska navigera mig runt i den medan mötesdagen fortsätter, biter ihop och andas men vill bara kasta datorn tvärs över rummet.

maj 02, 2024

Det sista av april, det första av maj

Vi behandlar valborgsmässoafton som en vanlig tisdag, första maj som en söndag. Putsar upp alla vinterskor och ställer undan, hänger bort kappor och rockar. Tar fram blazrar och vårskor istället.

Grannarna plockar fram sina balkongmöbler, vi tittar på varandra och säger i helgen och tar oss ut på soldränkta trottoarer. Dricker rosévin och äter indiskt. Samlar tusen och åter tusen steg på hög.

april 30, 2024

Apropå det jag skrev förut

Jag är uppvuxen med min mammas katastroftankar. Har nästan inte rest innan jag blev vuxen eftersom hon har varit rädd för allt som kan hända. Hade min mamma fått bestämma hade jag aldrig lämnat vårt hem. Jag har slagits för varje steg utanför det.

När barnet var liten ville jag åka på en charter bara han och jag, men hon övertalade mig att låta bli eftersom vi kunde bli påkörda, jag kunde bli magsjuk och oförmögen att ta hand om honom, han kunde ramla ner i poolen och drunkna när jag tittade bort. Så vi åkte aldrig någonstans och jag har ångrat det sedan dess.

Varje gång vi hörs får jag höra om riskerna i mitt liv. Hur hon oroar sig för barnet när han går hem från skolan, hur farligt det är att vi andas in avgaser varje dag, hur någon en vacker dag kommer ta oss, är det inte fotbollshuliganerna så är det gängen. 

Nu när barnet ska flytta hemifrån försöker hon göra sin egen oro till min och när jag säger att jag känner mig lugn, att jag vill att han ska leva, att det kommer göra ont ibland men att smärta är en del av livet, då förstår hon inte. Är det inte bättre att jag säger nej?

Så jag drar mig undan, bort från henne. En del av mig vill bryta helt, leva mitt eget liv, men det känns hårt och orättvist. Men samtidigt: det är svårt att skapa distans till någon som inte vill ha distans. De kämpar bara ännu hårdare för att dra in mig.

Vi pratade om det när vi åt middag igår, att jag önskar att jag hade rest mer som ung, levt lite farligare. Min pappa kontrade med att de aldrig hade tillåtit det och att jag därmed kan tacka dem för att jag fortfarande lever. 

Jag svarade ingenting på det, för det är så sorgligt att de inte ser det på något annat sätt, att de aldrig kommer se det annorlunda. De tror att de har skyddat mig, men egentligen har de skadat mig på ett sätt som de aldrig kan reparera.

Om att ta ett kliv bort

Jag har en irritation i kroppen när jag lämnar mina föräldrar och den lilla staden. Jag blir galen på min mamma, allting kretsar hela tiden kring henne och det finns inte ett uns av självinsikt eller ansvarstagande och jag vill säga det till henne, herregud vad jag ville skrika det igår, men jag vågar inte.

Hon är för skör, lider för mycket av psykisk ohälsa, har självmordstankar som kommer och går. Ibland tänker jag elakt att hennes självmordsförsök är ännu ett sätt att kontrollera oss. Man får inte tänka så, men jag kan inte låta bli att känna det.

Jag drar mig allt längre undan för det äter så fruktansvärt mycket energi att träffa dem. Jag mår dåligt flera dagar efteråt. Det är en sorglig känsla att ha för sina föräldrar, men jag orkar inte parera alla gliringar, orkar inte ständigt motivera mina livsval, orkar inte försvara varför jag inte lever exakt som de gör.

april 29, 2024

Våren, barnet och morföräldrarna

På söndagen dundrar våren in. Det är som att man ser när det sker, som att skiftet mellan årstiderna äger rum framför våra ögon. Från en minut till en annan går vi från regnigt och kallt till knallblå himmel och sol som känns när den träffar huden. 

Det blir måndagsmorgon och jag kliver på tåget för en dag på kontoret i den lilla staden. Bestämmer sent på söndagskvällen att jag ska äta middag med mina föräldrar när jag ändå är där. Bestämmer ännu senare att barnet ska göra oss sällskap. Bokar en tågbiljett åt honom också, fast i smyg, som en hemlighet, en överraskning till hans morföräldrar som inte träffat honom på hundra år.

april 26, 2024

Väderbloggen

Dagens väderprognos visar bara någon enstaka plusgrad och regn. Hela dagen ska det regna. Nästa vecka ska det dock aldrig gå under tolv grader om dagarna. Tolv grader är egentligen inte mycket, men det känns som massor.

Jag försöker omfamna vädret. Klär mig i en lång stickad klänning och höga stövlar, tänker att det kanske är sista gången tills oktober kommer. Nej, jag vill inte tänka på oktober. Vill bara tänka på maj. Mmm, maj. 

april 25, 2024

I väntan

Solen sken en stund igår. Äntligen växer Taylor Swifts senaste album på mig. Jag sparar flera böcker i min app. Är det nu livet kommer tillbaka? Det är inte meningen att vara dramatisk, men det här är vad vårens fördröjning gör med mig.

Nästa vecka ska det bli fjorton grader och solsken. Jag lever för nästa vecka, jag lever för fjorton grader och solsken. 

april 24, 2024

I skärvorna mellan allt

Vaknar till en onsdag. Ligger kvar i sängen en halv evighet, åtminstone en halvtimme. Sveper två koppar kaffe på raken, skippar frukost. Jeans och tunn långärmad polotröja, kavaj och klackar. 

Kalendern visar flera korta möten på förmiddagen, lunch med kund, ett tretimmarsmöte, middag med kund. Vill hinna träna, behöver andas, måste göra franskan. Hur ska det gå, hur ska det gå.

april 23, 2024

Dramaqueen

Svart pösig skjorta nedstoppad i jeans, höga klackar och ett svart skärp. Egentligen är outfiten klar så, men den eviga kylan tvingar på en kavaj. Våren stannade av och april gör mig på dåligt humör. 

Försöker lyssna genom Taylor Swifts nya album tre gånger men blir uttråkad. Det är sorgligt för det är ju Taylor Swift. Ingenting jag läser är bra, byter böcker sjuttioelva gånger. Har en ständig lust att kasta saker genom rummet. Tänder ljus i hela lägenheten, dricker te och gömmer mig under en filt. Om inte våren kommer snart så gråter jag.

april 22, 2024

Alla behov uppfyllda

Fredag. Står i en stökig bar, en öl i handen, min mans kompisar på scenen. Pratar nästan hela kvällen med en av fruarna. Vi har träffats några gånger tidigare, men nu klickar vi. Står i par och lyssnar på bandet som spelar efteråt, kommer hem någon gång efter två.

Lördag. Min bror och hans fru plingar på vår dörr vid sexton. Vi har lagat en fisksoppa, bakat bröd och panikstädat lägenheten. Vi dricker champagne och äter en tidig middag, sedan beger vi oss ut på gatorna. Det är kulturnatt och vi är överallt: tittar på båtar, dricker bubbel på Dramaten, lyssnar på klassisk musik på Konserthuset, går på jazzklubb. Avslutar med kebab och cola zero vid midnatt.

Söndag. Min man tittar på mig när vi vaknar, frågar om vi verkligen har sovit till elva. Det har vi, som om vi vore döda. Skrotar långsamt runt, vattnar blommor, tvättar tomt i tvättkorgen, går och handlar till veckans alla middagar. Gör hårinpackning och ansiktsmask. Duschar länge. Dricker rödvin till middagen och whisky efteråt. Börjar titta på en serie, men har sex istället. Vi kommer, vilar och börjar om. Somnar långt efter midnatt.