Hej och välkommen, semestervecka två

Så kommer vecka trettio och min andra semestervecka. Det var en så skön första semestervecka, med Kreta och sen en söndag hemma, att få hänga runt i träningskläder och inte ha trettionånting grader flåsandes i nacken.

Barnet rev av ett träningspass och packade sen om sin väska och åkte till sin pappa. Han har inga jobbpass på ett par veckor nu, vilket är bra för istället är det full fart i sommarkurserna som han läser. Vi som blev kvar här hemma städade lägenheten och tvättade tomt i tvättkorgen, även om vi allra mest klängde på varandra. Vi har varit två om att sakna.

Men nu startar vår andra semestervecka och vi har bara lösa planer för veckan, saker som vi kastat ur oss att vi vill göra. Är ni sugna på en lista? Klart ni är.

📽️ Se The Odyssey på bio.
🛋️ Avsluta varje dag i soffan med filmkväll. Vi ska ha Nolan-tema och ta oss genom alla hans filmer innan vi avslutar med Odysséen på bio.
🏰 Hälsa på min svägerska som har flyttat till Gamla stan.
🎸 Min man vill känna på en gitarr som finns i en butik på Södermalm. Han har också sagt att jag får en vinlunch som tack för sällskapet.
🍄‍🟫 Plocka svamp. Jag har önskat en termos kaffe och kanelbullar, vilket har beviljats.
🍝 Prova olika restauranger som vi bara hunnit säga att vi vill testa.
🍷 Min man har köpt en Paradisask för fem kronor på Matsmart och säger att den ska avnjutas en kväll när vi råkar ha en flaska rödpang igång.
✍️ En timme om dagen ska vi vara kreativa. Min man ska skapa musik och jag ska skriva bok. Ingen sörjer om timmen blir två eller tre, men åtminstone en timmes kreativitet om dagen har vi skakat hand på.

Det var listan så här långt. Uppenbarligen en vecka med potential, detta här.

Allt i sin ordning

Vi är hemma igen. Jag har saknat min man, så det känns fint att vara tillbaka. Det var en konstig känsla att resa utan honom, som om jag gjorde något fel eller hade glömt bort något viktigt. En pockande känsla där jag hela tiden fick påminna mig själv om att allt var i sin ordning.

Känslan igårkväll, när jag klev in i hallen och rakt in i hans famn, var fin. Faktiskt väldigt fin, som att det hade varit bra att få sakna, att känna sig halv.

De sista timmarna

Det är vår sista dag i Chania. Fem dagar har kommit och gått. Vi har en sista förmiddag på takterrassen, kanske några sista meningar som är redo att hitta ut, men om inte annat så finns fortfarande lite tid kvar att läsa i en solstol.

Vid lunchtid ska vi checka ut, lämna väskorna och hitta ut för lunch på den där strandpromenaden som vi valde bort igår. Vi har läst ut våra böcker så vi ska gå förbi en engelsk bokhandel och köpa ny lektyr till flygresan, gå en sista långsam promenad genom Chania och sen ta en taxi till flygplatsen och åka hem.

Det har varit en bra resa, det har det verkligen.

Om när alla orden kom

Jag skrev av bara helvete igår, skrev och skrev och skrev. Vi hann inte skriva något alls under dagen igår, den gick åt att vandra och bada, så vi hämtade varsin pizza och åt på takterrassen och skrev bort flera timmar när kvällen kom.

Idag har vi tagit oss en halvdan revansch på bergsvandringen och sen spenderat dagen här, på terrassen. Vi kom närmare bergen idag, fick känna på tillräckligt mycket natur för att orden skulle fortsätta pocka på, så stegen styrdes tillbaka mot terrassen och datorn.

Nu har vi precis kommit tillbaka från en kort promenad på Chanias gator för att sluka varsin gyros och jag ska ligga i solstolen och läsa en stund. Nån gång under eftermiddagen ska vi göra oss ännu en kort avstickare, men då för att äta glass.

Vi pratar om att äta middag på strandpromenaden igen, men jag tror att jag nog kanske allra helst hänger här: på takterrassen, tillsammans med barnet och alla orden. Vi får se vad han tycker om den idén.

Bergen framför mig

Jag har alltid haft en grej för vatten. Hav, sjöar, floder, vad som helst som är vatten i drag. Har närt en livslång dröm om att bo nära vatten en vacker dag, vill alltid promenera längs det, kan spendera timmar på en klippa om det finns vatten intill.

Nu tror jag att min grej kanske har blivit berg istället. Jag kan inte sluta titta på dem. Min blick dras hela tiden mot de höga bergen runt Chania. Vi skulle ha promenerat upp i dem idag, men vandringen som chatgpt satte samman åt oss mötte inte riktigt mina förväntningar. 

Det slutade inte vara stad även om vi var uppe i berget och jag vill ju ha den karga naturen, dramatiken som springer ut ur bergen, det magnifika i dess ståtlighet. Jag sitter och tittar på bergen medan jag skriver det här, ska alldeles strax gå tillbaka till mitt manus och skriva vidare, men ville bara berätta om bergen framför mig.

Ovanpå femtusen år av stad

Det har varit en väldigt bra andra dag på Kreta. Vi hängde på låset till hotellfrukosten vid halv åtta imorse, åt lite av precis allting. Promenerade på folktomma trottoarer vid nio, hade hamnen helt för oss själva, bara vi och en liten grekisk farbror och hans fiskespö.

Vi har haft ett arkeologiskt tema för dagen, med museum och olika utgrävningar runtom i staden. Imorgon är det berg och hav som är temat för dagen. Egentligen skulle vi ha vandrat genom Samariaravinen, men det blev för bökigt med logistiken plus att brandrisken gör att det är en överhängande risk att ravinen hålls stängd, så vi bestämde oss för att tänka om.

Istället ska vi vandra en kortare sträcka i bergen runt Chania under förmiddagen och sen spendera eftermiddagen på stranden. Någonstans på mitten ska vi hänga på vår terrass, antagligen på prick samma sätt som idag: med rejäla lunchmackor från bageriet på hörnet och varsin bok.

Det har varit en bra struktur på dagen: upptäcktsfärd, lunch och läsning på terrassen, ännu ett par timmar på Chanias gator och så ett par skrivtimmar på terrassen. En timme till ska jag skriva, sedan hoppa in i duschen och därefter en klänning. Vi ska äta på en restaurang vid stranden ikväll och jag har mina ögon på en skaldjurspasta.

Om bergen i horisonten

Jag sitter i en solstol på en takterass i Chania. En islatte och en vattenflaska står på golvet intill mig, en öppnad påse med godismaskar ligger på soffan bredvid barnet en liten bit bort. Med några minuters mellanrum sträcker jag mig efter två maskar, men nästa gång kommer nog påsen vara tom.

Tittar jag upp snett mot höger ligger bergen framför mig. De är väldigt maffiga, nästan skrytsamma. Jag lutar datorn mot låren när jag skriver det här, behöver kisa trots att jag är helt i skugga. Det är trettiotvå grader men det blåser lite, så det är inte jobbigt alls.

Vi kom fram tidigt i eftermiddags. Checkade in och lämnade väskorna och promenerade ut för lunch på ett ställe som vi spanat in. Jag åt en spaghetti alla vongole och barnet en pizza med prosciutto. Jag beställde ett glas rosé men fick en karaff och blev nästan lite lullig. 

Vandrade genom gamla stan på väg tillbaka till hotellet, stannade på en supermarket och köpte allt som såg gott ut. Nu ska vi skriva ett par timmar innan vi beger oss ut igen. Vi har bokat bord på en restaurang i hamnen ikväll och jag längtar efter att beställa dagens fångst till middag. 

Nån gång ska jag vila när jag har semester

Hej från den första semesterdagen. Jag sitter på balkongen tillsammans med barnet och varsin identisk mellis bestående av iskaffe, ett litet fat med melon och jordgubbar och en skål skyr med vaniljsmak. Jag har kommit till aktiviteten "checka in oss på flyget" och han till "ladda ner ljudbok till flygresan".

Vi har också hunnit stryka våra kläder och packa resväskorna och ungefär tusen andra små fixargrejer, samt att jag även har hunnit promenera tiotusen steg med min man och spenderat en timme på en solbänk tillsammans med honom.

Så snart jag har skrivit det här ska jag gå in och rota fram passen - den enda punkten kvar på listan förutom de som står på min kvällslista: göra ansiktsmask och hårinpackning, färga fransar och bryn (tänker vägra smink i en vecka) samt göra fotbad och måla naglarna. Kommer avnjuta alltsammans med ett glas bubbel. 

Dock ej två glas för alarmet ringer klockan fyra imorgonbitti. Hörs från Kreta!

Semestern och hösten

Gjorde en smygstart av semestern på det allra bästa av vis: med en oplanerad långlunch. Mötte min man för lunch på en av Vasastans mysigaste uteserveringar och fastnade i regnet. Det var dock varmt och skönt och under tak, ingen av oss hade några fler möten eller ens stress i kroppen, så vi lutade oss tillbaka, beställde kaffe och lät en timme bli två.

Var hemma till fjorton, svarade på ett par mail och skrev sen ihop ett sista mail med en sommarhälsning till mina team, och sedan blev det sista jag skrev ett autosvar. La en flaska bubbel på kylning och promenerade sen till gymmet för träning och bastu.

Klev i en svart vadlång kjol och vit tisha efteråt, lät ansiktet bara vara återfuktat och håret torka i vinden och solskenet. Kastade in gymväskan hemma och gick sen ett varv genom kvarteret för att handla till middagen: pasta, parmesan och färska grönsaker hos italienaren, räkor hos fiskhandlaren och en flaska vitt på bolaget. 

Kom hem till kylt bubbel, en man redo att slå ihop en räkpasta och känslan av semester. Samt även kanske det allra finaste: ett barn som blivit antagen till universitetet här i Stockholm i höst. 

Bara timmar kvar

Det ligger en arbetsdag mellan mig och semestern. Jag sitter på caféet mittemot kontoret, antagligen för sista gången på en månad. Stryk antagligen förresten, låt oss bestämma att det är sista gången. Även om datorn får följa med på café under ledigheten så blir det inte det här caféet, bara för att behålla känslan av semester.

Jag tror kanske inte att jag kommer blogga varje dag under semestern, mest för att jag inte vill ha några måsten hängandes över mig, mer än de som redan finns där. Om jag känner mig själv rätt så kommer jag skriva här varje dag ändå, men jag vill ändå säga att en eventuell tystnad inte betyder att vi inte mår bra.

Sist det blev tyst här inne upplevde vi ju våra värsta dagar nånsin och där är vi inte nu, inte ens i närheten. Nu betyder bara en eventuell tystnad att vi lever och mår bra. Jag hoppas att ni också gör det. ❤️

Om sjuttio sidor text och stjärnor längst bort i evigheten

Igår beställde jag utskrift av min bok, så långt som jag kommit hittills. Det är inte mer än ungefär sjuttio sidor så jag har precis kommit förbi början, men så har jag ju också skrivit om alltihopa, inte bara en utan två gånger. Det tog sin tid, men det var väl spenderad tid för texten ligger bättre hos mig nu.

Jag ska ta med mig den lilla bibban med utskrivna sidor till Kreta, tillsammans med en blyertspenna och märkpenna och sedan ska jag spendera en kväll på terrassen med att läsa genom utkastet. Det är första genomläsningen sedan mina omarbetningar och det känns extra fint att göra det där allting utspelar sig.

Har för övrigt även en lista med saker att verifiera, som vilken nyans ett vitt tyg får i havet under den sjunkande solen och hur vinden doftar när solen gassar som mest och exakt hur stjärnorna gnistrar längst bort i evigheten.

Nedräkning pågår

Nedräkningen till semestern har startat. På tisdag åker barnet och jag till Kreta för att researcha och skriva. Jag har långa listor i min telefon med saker som ska köpas, tvättas, fixas och packas.

Imorgon när våra arbetsdagar är över ska vi ses för AW och shopping inför resan. Jag behöver ett par t-shirts och han behöver strumpor. Vi behöver också ha små burkar i resesize och kanske ett par fysiska böcker att bryta av vårt egna skrivande med.

Vi har bokat en svit med en stor terrass och har skakat hand på att vi ska spendera tiden jämnt mellan att researcha/upptäcka, skriva/läsa, bada/sola och äta/fika. Ser väldigt mycket fram emot detta, men också att fortsätta planerandet inför resan. En mycket mysig aktivitet så här sista veckan innan semestern.

Vägen mot hundra

På tal om att fylla fyrtio: mina provresultat har kommit. Kanske har jag faktiskt en chans att fylla hundra, för jag är frisk som en nötkärna. Nästan iallafall, för det är klart att det kommer ett men här.

Mina blodvärden är toppen, vitaminer och hormoner likaså, blodsockret utmärkt, levern mår hur fint som helst. Det enda som inte var toppen var ett njurvärde som ligger lite lågt och som både läkare och chat-gpt säger att vi behöver följa upp om tre månader.

Det var dock bara precis utanför referensramen och enligt läkaren kunde det bero på att jag druckit för lite vatten. Eftersom allt annat i rapporten ser superfint ut tänker jag inte bekymra mig mer om detta. Eller som chat-gpt sa: om det var tecken på kronisk njursjukdom hade inte alla andra värden varit så fina.

Men jag gör en uppföljning om tre månader och är det fortfarande lågt, då får en läkare ta sig en titt på njurarna. På väg mot hundra är jag fortfarande.

Om att gärna åldras men helst lagom

I september fyller jag fyrtio. Jag tror inte att jag har en kris eller så, men kanske nån slags medvetenhet om att jag åldras. Det har gått så fort nu på slutet, åldrandet. Fram tills för bara något år sen fick jag visa legitimation på bolaget, men det behöver jag aldrig nuförtiden.

Rynkorna i pannan har blivit djupare och kråkfötter har dykt upp runt ögonen. Egentligen stör inte rynkorna mig så mycket, jag tycker att det är fint att åldras. Det som däremot stör mig är att ögonbrynen har börjat glida nedåt. Det gör att jag ser trött ut.

Varje dag när jag går till kontoret går jag förbi en skönhetsklinik. En dag kollade jag upp dem, såg att de har fått fantastiska omdömen, men också att de skulle kunna göra något åt ögonbrynsproblemet. Så jag bokade en konsultation och gick dit och allting kändes bra och rätt, så idag ska jag för första gången prova botox.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Jag har aldrig tänkt på mig själv som någon som skulle göra botox, men här är vi nu. Samtidigt tror jag att man ska göra det som känns bäst och jag känner nog att jag gärna åldras, men kanske inte riktigt så fort som det går just nu.

Ett, två, tre så var veckan slut

Dagens blogg sker från dagens första location: caféet mittemot jobbet. Det har blivit så att jag startar dagarna här, beställer en ostfralla och en latte, varm eller kall beroende på om luften är just det: varm eller kall. Äter bara underdelen av frallan, den med salladen och osten och gurkan. Svarar på mail, förbereder dagens möten, gör nån admin, dricker mitt kaffe.

Om en timme startar dagens första möte och då kommer jag ha förflyttat mig till kontoret. Sjunkit ner på en plats, pluggat i datorn, hämtat ett glas vatten och fiskat upp läppstiftet ur handväskan och placerat det på skrivbordet, nära till hands om det behöver gå fort.

När klockan slår tre och sista mötet är över har jag nog tröttnat på kontoret och börjat längta efter att vara ensam, så packar väl ihop och tar datorn under armen och går de sju trapporna ner till coworking-delen. Sjunker ner i en av sofforna med datorn i knät och en hederlig bryggkaffe intill. Jobbar klart dagen i lugn och ro, men inte mer än en timma eftersom det är en fredag i juli.

Antagligen går jag hemåt sen, kanske köper jag en flaska rosévin på vägen eller något som min man säger att vi behöver från mataffären. Det känns inte omöjligt att jag kommer känna för en fredagsbukett. Kanske blir det förresten bubbel och inte rosé?

Vi får se. Kanske blir det en kväll i soffan, kanske blir det en middag ute, kanske blir det lite av båda. Vi får se, vi får se.

På väg mot hundra

Hej och god morgon. Jag ligger fortfarande i sängen, var på väg upp för att hämta kaffe men kom sen på att jag inte får dricka något. Jag fastar nämligen inför blodprover som ska dras nu på morgonen.

Jag fyller fyrtio i september och har gett mig själv en hälsokontroll i födelsedagspresent. Jag har bestämt mig för att leva tills jag blir hundra, minst. Då gäller det att kroppen orkar ta mig dit, för jag tänker inte bli nån himla skröplig hundraåring.

Om jag nu klarar mig en timme till utan kaffe, förstås.

Första juli

Så passerar juni över till juli. Värmen har tagit min aptit, jag orkar bara halva portioner, vill inte ha något annat än lätta sallader, bubbelvatten och frukt. Det är bara dagens första kaffekopp som är varm, alla andra är fyllda med isbitar och mjölk.

Håret får lufttorka när det är nytvättat, jag dog nästan när jag fönade ut det häromdagen, blev tvungen att blåsa med kalluft i halv evighet efteråt. Gned bort det klarröda nagellacket från fingrar och tår sent igårkväll, lackade om i mörkrött istället, det känns mer som juli.

Om en kort stund ska jag gå upp, kliva i en vadlång svart kjol och en stickad kortärmad tröja i blekgult, lägga den lättaste av makeuper och dra en borste genom håret, toppa med lite glansspray och sen stoppa fötterna i guldsandalerna, greppa den blommiga handväskan och de svarta solglasögonen.

Jag har ett tidigt möte på kontoret, men jag tänker att ett tidigt möte kräver sin tidiga hemgång, för är det någon gång det ska gå på ett ut så är det i juli.

Kvällarna är återerövrade

Jag har börjat ta tillbaka kvällarna. Spenderade söndagskvällen på grönan med min man, lyssnade på A perfect circle som inte alls var särskilt tokiga. För övrigt lyxigt med värmebölja som gör att man kan lämna hemmet för kvällsaktivitet utan att ta med en kofta, trots att klänningen bara hålls uppe av spaghettiband.

Spenderade måndagskvällen sittandes skräddare i soffan, med datorn i knät och ett klirrande glas med bubbelvatten på en armlängs avstånd. Skrev klart redigeringsrunda två och lät sen handlingen för de kommande tio sidorna eller så drälla ut i extremt kortfattad form. Planerar att gå tillbaka till drället ikväll för att börja brodera ut alltihopa.

Fint med kvällar igen.

Om att ta semester som ett proffs

Så startar vecka tjugosju och någon slags nedräkning till semestern. Det är fortfarande två veckor kvar och det känns ganska bra, för det har inte lugnat ner sig på jobbet ännu. Jag tror att det kommer göra det mot slutet av veckan eller kanske i början av nästa vecka.

Så länge som jag kan minnas har jag gått på semester vecka tjugonio. Min sista arbetsvecka är alltid superlugn, knappt några mail hittar fram och telefonen ringer nästan aldrig. Inga möten är inbokade för det finns knappt någon att ha möten med.

Det brukar betyda att jag vandrar in i min semester med ett lugn i kroppen. Har redan varvat ned med långsamma admintimmar på mitt favoritcafé, en och annan långlunch och tidiga eftermiddagar när datorn stängs igen strax innan sexton.

Tråkveckan

Jag har varit sänkt till hälften hela veckan. Vaknade i måndags och upptäckte att rösten var borta när jag skulle säga god morgon till min man. Så har hela veckan fortsatt, dessutom med sällskap av en hosta som har gett mig träningsvärk i magmusklerna.

Med hjälp av te och glass kommer rösten tillbaka då och då, men inte som mer än ett kraxande. I onsdags fick jag ställa in alla möten för kunde bara viska. Har ändå orkat jobba under dagarna, men stupat i säng så snart middagen varit överstökad.

Jag har legat i sängen och tittat ut på den fortfarande ljusa himlen. Lyssnat på mannen och barnet som levt vidare utanför sovrummet. Önskat att jag orkat vara en del av det, vill också vara vaken efter tjugoett. Vill dricka rosé på balkongen, prata och skämta, skriva och läsa, tvinga mig i säng när jag påminns om att det kommer en morgondag.

Nästa vecka, då jävlar, då är det jag och kvällarna.