Ännu en tiopoängare

Här kommer ännu en tiopoängare till dag: hade planerat hemmajobb eftersom ventilationsarbete skulle pågå på kontoret och luften stå stilla. Klädde mig i dressade mjukisbyxor, linne istället för behå och en luftig jeansskjorta ovanpå. Håret i snodd och bara en gnutta makeup.

Tog tre möten vid matbordet och jobbade resten av tiden från soffan med datorn i knät och en kanna kaffe intill. Sammanställer just nu en jäkla massa statistik inför viktiga beslut som behöver fattas och för någon som spenderar nittio procent av sina arbetsdagar i möten är känslan av flera timmars sammanhållande admintid ren och skär lyx.

Hade min man nära hela dagen, som längst bort i rummet intill. Åt lunch tillsammans och gick en promenad efteråt. Jobbade flitigt till sjutton och slog sen ihop datorerna. Gick till varsitt gym och sammanstrålade hemma igen en timma senare.

Kände lyxen i att vara ensamma mitt i veckan och korkade upp en flaska vin att dela på under kvällen, som en romantisk liten prick över det berömda i:et. Ägnade oss en stund åt skrivande och musikskapande innan resten av kvällen var våran.

Och nu är det onsdag och jag sitter på tåget på väg till den lilla staden för en heldag i planeringsmöte med mina teamledare. Säger ju att det bara är tiopoängare till dagar hela vägen genom veckan.

Tio poäng

Låt mig ge er min måndag. Hade tänkt återanvända min outfit från söndagens familjemiddag på italiensk restaurang: svart slipkjol och en ljusgul finstickad tisha, svarta låga mary jane's och en blommig handväska i alla möjliga dimmiga färger. Men så krävde vädret en kofta över axlarna och den förstörde allt.

Drog tröjan över huvudet och ersatte med en luftig finstickad svart tröja istället. Kanske hade jag bytt handväska om jag inte redan varit en minut sen till mitt frukostmöte, så den blommiga väskan fick ackompanjera min helsvarta outfit och det kändes inte så dumt ändå.

Gick från cafémöte till kontoret och rev av två möten. Promenerade hem, kastade i mig en sallad, gick till massören. Kom hem, genomförde ett möte i hörlurar medan jag sminkade om mig och promenerade sen tillbaka till kontoret för dagens sista möte.

Avslutade arbetsdagen på samma sätt som den började: på café, men med en massiv mailinkorg istället för möte. Både bra start och bra avslut på en arbetsdag.

Gick över till att skriva bok när klockan slog sjutton. När jag kom hem vid nitton var det till en tyst lägenhet, för barnet spenderar en förskjuten helg hos sin pappa och mannen var i den lilla staden för att repa med bandet.

Bytte om till träningskläder och gick till gymmet för en halvtimme med fria vikter. Tog med sushi hem och åt skrollandes instagram, duschade och låg i sängen med en ny bok vid tjugoett. Så pass bra dag att jag kände att jag behövde återge den här idag.

Då och nu

Jag läste bakåt här i lördags. Slog mig ner med min dator i soffan medan en bolognese puttrade på spisen, min man spelade gitarr och barnet träffade en kompis. Det var meningen att jag skulle skriva vidare på boken, men jag hade inte tillräckligt mycket hjärna för att det. 

Det gör inget, vi hänger intensivt, boken och jag, så en ledig dag från skrivandet gjorde nog bara nytta. Plus att det var lite fint att läsa bakåt och återuppleva alltihop. Insåg två saker: hur jävla mycket jag har jobbat i mina dar samt hur tufft min man och jag hade det för några år sen.

Kände en otrolig lättnad när jag läste tillbaka. Både över att arbetstimmarna är så väldigt mycket färre nu för oss båda, men också för att jag på något konstigt sätt är glad för det där helvetesåret. Jag lärde mig saker, om honom och om mig och om oss. 

Vi är på andra sidan nu. Har förlåtit varandra, lärt oss våra läxor och gått vidare. Finast i kråksången är att vi valde att gå vidare tillsammans. Det var inte självklart just då, men nu när vi är ute på sidan är jag glad över att vi valde att hålla ihop. Känner mig ödmjuk och tacksam inför mitt gamla jag och besluten som hon fattade.

Bra fredag, bra lördag, bra söndag

Så blir det äntligen fredag. Väderappen säger tjugo grader och sol och jag har klätt mig i en vadlång kjol i ett svepande tyg, en luftig bomullstisha instoppad under kjolkanten och så en stickad tröja över.

Jag sitter på ett av mina favoritcaféer, ska starta dagen med en admintimme i sällskap av kaffe och fralla, innan jag promenerar till kontoret och tar mig an en mötesdag. Kommer avsluta dagen vid sexton genom att sjunka ner hos min frisör, få en hårinpackning och hårbottensmassage och sen bli av den sista centimetern på längderna.

Vi har en bra helg på gång. Det pratas om uteserveringsvin, solskenspromenader och obegränsat med skrivtid. Eller så obegränsat som uteserveringarna, vinet och promenaderna tillåter. Just det, vi har även en söndagsmiddag inplanerad med min mans familj på en italiensk restaurang. Så ja, en bra helg på gång.

Välkommen

Tänder stearinljusen på köksbordet och i vardagsrummet när vi ska äta middag. När jag ett par timmar senare blåser ut dem för att släcka ner och gå till sängs slår det mig att de är vår enda belysning. 

Mörkret har just sänkt sig utanför fönsterna, men vi har inte tänt några lampor. Vi har nått tiden då belysning inte behövs, när dagsljuset som trillar in är tillräckligt för att lysa upp. Ett tag kändes det som att vi aldrig skulle komma hit.

Omvandlad budget

Så jag tog fram alla mina sommarklänningar i helgen och behövde omedelbart göra avkall på flera av dem eftersom de helt enkelt inte fick plats i garderoben. Bestämde mig för att det blir en sommar utan puffärmar, så puffärmarna fick åka tillbaka till sin vinterplats längst upp i klädkammaren.

Bestämde mig även för att jag inte får köpa fler klänningar, kjolar eller shorts, för jag vill inte göra avkall på fler plagg i min garderob. Insåg dock på måndagen att jag kan omvandla min klädbudget till fikabudget och inte behöva ge mig själv dåligt samvete varje gång jag köper frukost/lunch/fika/mellis/kaffe på lokal.

Ska leva så gott i sommar alltså.

Solodagen

Ägaren till fastigheten där mitt kontor bor har i dagarna öppnat ett coworking i entrén. En mycket tjusig och lyxig sådan som dessutom har gott - och gratis - kaffe. Förutspår att detta kommer spara mig många kaffehundralappar i månaden.

Igår spenderade jag en ljuvlig timme där tillsammans med min dator och veckans mötesförberedelser. Njöt av varenda sekund. Njöt för övrigt av exakt alla sekunder igår, för hade nämligen en plötsligt solodag. 

Barnet var hos sin pappa och min man spenderade eftermiddagen och kvällen i den lilla staden för att repa med bandet. Tänkte på min girl dinner prick hela dagen och var alldeles varm inombords.

Bestämde mig för att byta kontoret för skrivtid på Fabrique vid sjutton, äta en tranbärsbar och dricka dagens sista kopp kaffe. Skrev bort en timme och promenerade sen hem med jackan hängandes över ena armen.

Kom hem, bytte om till träningskläder och gick till gymmet. Sprang en halvtimme på löpbandet och lyfte vikter den andra halvtimmen, samt fnittrade konstant till den romantiska ljudboken i öronen. 

Värmde söndagens pankopanerade kyckling i ugnen exakt lika lång tid som det tog att svara på fem mail från mobilen, klicka ut chilimajo på ett fat och öppna en cola zero. Åt den med andra ord ljummen (ändå gott!) med fingrarna medan jag lyssnade vidare på boken.

Gjorde sen en extra allt-dusch och bytte om till nattlinne och kröp ner i sängen med samma bok som spenderat sin kväll i mina öron fast nu i textform och det var där min man äntligen hittade mig vid tjugotvå.

Som sagt, en mycket bra dag. Låt oss göra om den nån gång.

Helgen som var och veckan som blir

Så gick en helg. En blinkning och så var den förbi. Solen körde något slags race med regnmolnen över himlen, tävlade om utrymmet. Barnet stannade kvar i stan under helgen, jobbade korta pass och hängde med en kompis för burgare och bärs, åkte till sin pappa på söndagen för en förskjuten helg.

Spenderade min lördagsförmiddag med att skrubba balkongen och plantera om i krukor och balkonglådor medan mannen och barnet tvättade och oljade in balkongmöblerna. Stannade kvar på temat och tog ner sommarklänningarna från klädkammaren, för väderprognosen lovar över tjugo grader den här veckan.

Klämdagen som inte blev en klämdag fast ändå lite

Så blir det fredag och klämdag. Frågade min man redan för någon vecka sedan när dagen dök upp i kalendern om vi skulle jobba eller vara lediga och han svarade att han behövde jobba, så jag lät kalendern fyllas upp även för fredagen.

Klipp till i måndags när vi bäddar sängen och han skiner upp och säger att det är klämdag på fredag och frågar vad jag vill göra. Kastade en kudde på honom och sa att han tvingade mig att jobba. Har dock noll och inga möten, bara adminjobb att beta undan och det gör jag från soffan till ljudet av min man och hans gitarr.

Ska stöka bort alla mina måsten snabbast möjligast och sen kanske njuta av ett glas eftermiddagsvin på en uteservering. Låter lagom betungande för en klämfredag.

Tack för tiden

Mmm röd dag. Barnet jobbar och min man har signalerat att han behöver spendera kvalitetstid med sin gitarr, vilket innebär att jag får spendera tid skrivandes på det som förhoppningsvis ska bli en bok en vacker dag.

Vi har ett bra flyt just nu, skrivandet och jag. Barnet har nästan helt lämnat vårt gemensamma bokskrivande för sitt eget skrivprojekt och kallas endast in när jag behöver fakta om gudarna, men det är okej. Kände att det blev konstigt att skriva bok tillsammans med sitt barn när det blev dags för den första sexscenen och vem vill liksom ens skriva en bok utan sexscener.

Livets gilla gång

Barnet började jobba förra veckan. Han skriver just nu även sista hemtentan i vårens sista kurs. Snart börjar sommarkursen som handlar om folkmord och som han ska kombinera med jobbet som entrévärd på grönan. 

Vi kikade genom hans schema för sommaren häromdagen och konstaterade att han aldrig kommer ha tid att ha tråkigt. Han verkar dock nöjd med livet. Kommer hem från jobbet och pratar om kollegorna och arbetsuppgifterna, vräker i sig mat och stupar sen i säng. 

Är uppe i tid på morgnarna, pluggar och jobbar, sköter sina dagar. Jag hoppas att några av arbetsrelationerna ska bli vänskaper och en del namn återkommer när han berättar om sina dagar, men ännu har det knappt gått någon tid alls och jag vet att jag behöver låta honom mogna i sina relationer, att jag inte får stressa honom.

Men han mår bra och det är det allra viktigaste.

Två saker att fira

När vi gick ut från Ica igår tultade ett litet barn framför oss. En piggelin droppade ner längs hennes hand. Jag berättade för barnet att det var hans favoritglass de första fyra åren av hans liv eller så och han log och berättade att han åt en piggelin på rasten häromdagen.

Idag fyller han tjugoett. Året som har gått har varit det värsta i hans liv. Det värsta året i mitt liv också. Men om det är något som jag är glad för efter året som passerat så är det att vi har varandra, och hur tydligt just det är, att vi har varandra.

Idag har jag två saker att fira: att mitt barn fyller tjugoett, och det faktum att jag får fira mitt barn när han fyller tjugoett.

Nästan tjugoett

Imorgon fyller barnet tjugoett och igår inkasserade han sin present. Vi startade dagen med brunch på Bistro Casper och fortsatte sen ner på stan, gjorde en ordentlig påfyllning av garderoben efter barnets önskemål och avslutade med fika.

Imorgon ska vi fira med squash på lunchen, tårta till trefikat och så burgare och milkshake på hans favorithak på kvällen. Eftersom han har det lite för bra ska han också få ett presentkort på IKEA som en subtil påminnelse om att det så småningom är meningen att han ska flytta hemifrån. Tror att det kommer bli en mycket bra dag. Kaloristinn, men mycket bra.

Dansa som om vi är femtio

Rolig sak jag gjorde igårkväll: drog ut varenda plagg ur min garderob och provade framför spegeln ihop med olika väskor och skor. Jag ska gå på något som i min kalender är döpt till superdupermega-AW eftersom min chef behöver kompensera för att han ställde in vår förra AW med kort varsel.

Tydligen har han bokat en VIP-hörna på ett dansgolv för folk som fyllt femtio, fast jag inte ens nått fyrtio och vår gemensamma vän precis passerat trettiosträcket. Jag vet inte säkert men jag misstänker att det är en förolämpning.

Det gör dock inget för vi ska dansa. Som vi ska dansa. Herregud som jag ska dansa. Kvällens kläder blir förresten ett par svarta byxor med hög midja och vida ben och en hudfärgad genomskinlig långärmad topp som liksom gnistrar, leopardmönstrade Mary Jane’s och en liten brun mockaväska över en axel.

Döden och elakheten

Min mamma har blivit elak. Jag är lite rädd för att det går i arv, för min mormor är en av de elakaste människorna jag känner. Vi har alltid pratat om det inom familjen, skakat på huvudet åt hennes beteende och kallat det för skitsnack när hon säger att det inte finns någon illvilja och att saker bara kommer ut fel, för det är verkligen utstuderat elakt.

För något år sedan började min mamma visa samma drag, skyllde på samma som mormor, att hon bara är plump. Jag åt middag med mina föräldrar i måndags och min mamma berättade då att hon mår bättre än nånsin, att hon aldrig varit så lycklig som hon är nu.

Och det hade ju varit fint om det inte vore för att min pappa satt mittemot henne och hörde henne vara sitt livs lyckligaste, samtidigt som han själv skickas på undersökning efter undersökning efter att en tumör hittades i hans urinblåsa för några veckor sedan.

Han är rädd och orolig och har dödsångest, och hon är sitt allra lyckligaste. Det är så utstuderat jävla elakt. Och jag är rädd, rädd för att också bli elak. Mamma har alltid varit medveten om att mormor är elak och ändå har hon blivit likadan. Betyder det att jag också kommer bli det? Kan jag undvika det genom att undvika henne, genom att aktivt tänka på mitt agerande eller är jag körd? Är det ödesbestämt att jag ska bli en elak gammal satmara?

Jag vill verkligen inte bli elak. Jag vill inte vara den sortens person som min mormor är och som min mamma håller på att bli. Jag vill inte heller att min pappa ska vara ledsen och orolig och rädd för att dö och att min mamma ska vara den som gör det värre.

Utveckling för alla

Jag gjorde en liten förändring i min personalgrupp förra veckan. Jag har tre grupper som rapporterar till mig samt en bamsestor grupp (eller sex mindre grupper om vi ska vara petiga) där jag är processägare och därmed ansvarig för deras arbetssätt, men personalansvaret ligger hos respektive regionchef.

För den allra största arbetsgruppen - vår centrala kundservice - samt admingrupperna som ligger under regionerna har jag en teamledare som ansvarar för den dagliga driften. Från och med den första maj har jag även en teamledare för den näst största gruppen, den som administrerar våra centrala avtal.

Det finns en förväntan om att jag ska arbeta strategiskt med att utveckla och effektivisera, men det är ju svårt när man hela tiden sitter fast med operativa beslut. Samtidigt som just de operativa besluten aldrig nånsin får prioriteras ned eller stanna av. 

Just därför tror jag att det här kommer bli toppen i alla led: för mina team som får en närvarande teamledare som är med dem i det dagliga arbetet, samt för mig som får fokusera på att arbeta än mer strategiskt. 

Plus att jag i en ännu större utsträckning får fokusera på det som jag på sistone känt är bland det mest stimulerande i mitt ledarskap: att leda ledare. Är mycket pepp på framtiden och helt ärligt lite sur över att en sommarperiod med semester är på ingång, jag har ju ett flow här.

Barnet och valåret

I år får barnet rösta för första gången och jag har bestämt att vi ska gå all in valår. Titta på debatter, göra hundra valkompasser, läsa på och förstå. Även om jag är hyfsat säker på var jag står så är jag också väldigt öppen för att låta mig puttas åt ett annat håll.

Min största utmaning är kanske att hålla isär parti och partiledare. Behöver påminnas om att vi röstar på partiet och inte dess ledare när de beter sig som barn under debatter, vilket sannerligen är en utmaning.

Fjärde maj: dagens känslor

Hej och god morgon. Jag sitter på tåget på väg till den lilla staden. Jag ska hålla ett gäng lönesamtal samt även några möten och äta middag med mina föräldrar innan tåget tar mig hem igen i slutet av dagen. 

Har för första gången i år ersatt blazer och trenchcoat med kavaj. Matchar den med vita jeans, mörkröd stickad tröja och så flätade ballerina, väska och kavaj som bryter av i svart. Sommaren kom ju med en liten tease i helgen och nu är motståndet mot jackor och strumpor stort. Faktiskt nästan oövervinnerligt.

En söndag i livet

En söndag pågår i det lilla livet. Jag sitter på mitt favoritcafé, Fabrique mittemot Vasaparken, och betar av en lång lista över dagens alla aktiviteter. Jag är på aktivitet fyra men aktivitet tre är bara delvis avklarad, jag behöver gå förbi kontoret för att slutföra den.

Den lilla listan? Den ser ut så här:
💅 Måla naglarna
📚 Äta frukost och skriva bok
🫡 Jobba klart veckan
👩‍💻 Blogga
👜 Köpa nagellack
🎁 Hämta ut paket
🛏️ Bädda rent sängen
🧹 Städa lägenheten
🏋️‍♀️ Träna
🛒 Handla till middagen
🍝 Svänga ihop en lasagne
💆 Göra ansiktsmask
🛀 Extra allt-dusch

Min man är i den lilla staden och repar med bandet. De har bokats in på en festival i sommar och skriver nu ny musik samt repar varje tillfälle de får. Barnet är hos sin pappa men kommer hem lagom till att den där lasagnen ska svängas ihop och jag tänker att det är en uppgift som antagligen landar på honom.

Men mysigt att starta söndagen med frukost på café och bokskrivande. Också mysigt att arbeta enligt en lista, även om den verkligen inte tillåter slackande någonstans. Nej, nu ska jag packa ihop och promenera till kontoret en snabbis. Hej!

Första maj

Så går vi in i maj och jag är väldigt redo att lämna april bakom mig. Kanske allra mest aprilvädret? Undkom en hagelskur tidigare i veckan genom att byta till trottoaren bredvid och promenerade plötsligt i solsken. 

Hoppas på en maj med uteserveringar, långa promenader, lördagsluncher med vin, kanske årets första picknick, långfrukost med bok på café, timmar av att skriva, dricka rosévin, se naturen bli alldeles grön, måla naglarna rosa, lämna jackan hemma, ha bara ben och svepande kjol, nakna fötter och ballerina.