En kärleksfilm i min hjärna

Jag vaknade med ett kliande i fingrarna igår. Jag är nu två tredjedelar genom min kärleksroman och det är dags för berättelsen att ta en vändning. Den har legat i bakhuvudet i någon vecka medan jag arbetat mig fram till den, vändningen. Tagit form men utan att ha satts på pränt.

Men så i lördags satte jag punkt i det sista kapitlet innan vändningen och när jag vaknade på söndagen var det första jag tänkte på att få skriva vidare. Men våra söndagar ska rymma så mycket annat, som att tvätta tomt i tvättkorgen, städa lägenheten och laga mat till veckan, plus att jag inte hade tränat på två dagar och kroppen var tydlig med att det var dags.

Två timmars skrivande hann jag med, mellan storhandling och gym, innan tvätt och städ (för mig) och matlagning (för min man) tog vid. De stora dragen i vändningen praktiskt taget trillade ut ur fingrarna och ikväll ska jag gå tillbaka och börja brodera ut handlingen. 

Men samtidigt som orden värker efter att få komma ut är det också väldigt fint att ha den här berättelsen i mitt eget huvud. Det är som om en film spelas upp för bara mig.

Start och slut

Veckans sista arbetsdag är här. Jag gör morgonen på caféet mittemot jobbet, har skrivit bort en första timme av dagen och ska nu kasta mig in i arbetet. Temperaturen ska kliva uppåt tjugosex grader och då borde man inte jobba, men vad ska man göra.

Sluta tidigt, det är vad man borde göra. Kanske gör jag det. Ja, nu har jag kollat i min kalender och sista mötet slutar femton och kanske gör jag också det. Tar helg, spenderar en timme eller två på en uteservering, låter hjärnan vila för första gången på fem långa dagar.

Nu har jag skrivit till barnet och frågat om AW och fått ett bifall. Vilket bra slut på dagen, nej förlåt, på veckan. En bra start på dagen och ett bra avslut på veckan.

Fyra dagar in

Vi har hittat in i vardagslunken. Alarm klockan sex, kaffe och omvärldsbevakning till kvart i sju, upp och duscha, mer kaffe, kläder, smink och hår. Vissa dagar frukost hemma och sen direkt in i mötesdagen, andra dagar frukost och admin på caféet mittemot jobbet.

Det är hektiska dagar, men det är ju också de dagarna jag gillar bäst. Allra bäst tror jag att timmarna vid arton är, att komma hem från jobbet och byta kontorskläder mot mjuka träningskläder. Kontrasten är så stor.

Har tränat varje dag, bara en halvtimme men det är tillräckligt för att göra kroppen och hjärnan lika trötta. Kommer hem, lagar mat tillsammans, pratar om dagarna, sen får vi vara kreativa. Två av oss skriver och den tredje gör musik. I säng vid tjugotvå, en timmes läsning och sedan god natt.

Det här är ett liv jag kan tänka mig att ta med in i hösten.

Läsare, människor och robotar

Ibland blir jag rädd för hur många ni är här som läser varje dag. Ni är flera tusen, men jag vet inte vilka ni är. Jag skriver här varje dag utan att veta vem jag skriver för. Vet inte vem som tar emot mina dagbokstankar. Ja, låt oss kalla det för vad det är.

Ibland undrar jag om ni är människor som känner mig i det verkliga livet, det som sker utanför internet, men andra dagar tror jag att livet som sker här inne är verkligare än det som sker utanför. De dagarna känns det som att jag inte vet någonting alls.

Ibland undrar jag om ni är min chef, en avlägsen släkting eller kanske en granne. Någon som passerar mig på gatan och vet vem jag är, medan jag inte har en aning. Vissa dagar spelar det roll, andra inte. Kanske är ni inte alls flera tusen, kanske är ni robotar allihopa.

Snabb lägesuppdatering

Det var inte särskilt svårt att börja jobba, hjärnan hoppade direkt in i det. Kanske för att den aldrig varit helt avstängd, bara långsamt puttrandes under sommaren. Jag har varit tillgänglig för mina team, svarat på mail varje dag, för det är mail som jag kan svara på i sömnen.

Att ha koll på mailen och teams har inte varit särskilt tyngande och nu är jag glad att jag har haft det, för startsträckan är minimal. En dag och det känns precis som vanligt. Kanske att den största utmaningen nu är att hålla kvar i romanskrivandet, att inte låta jobbet suga ut all kraft, men jag tror inte att det kommer bli ett problem, skrivandet är alldeles för roligt för det.

Måndag vecka trettiotre

Så gick semesterns sista helg. En helg med Odysseus på bio på fredagskvällen och kräftskiva på lördagen, med flera sidor genom fingrarna både på lördagen och söndagen, med att rensa väskan som rymmer både datorn och livet, städa bort kvitton och gamla läppstift, med att stryka klänningar och tvätta tomt i tvättkorgen, göra matlådor och städa lägenheten och gå och lägga oss i tid.

Det var det svåraste, att gå och lägga oss i tid. Inte en enda gång de senaste fyra veckorna har vi ätit middag innan tjugotvå och nu plötsligt var det istället då vi skulle vara i säng. Vi misslyckades där, men bara där.

Nu kör vi måndag igen.

Det allra sista av semestern

Det är semesterns sista dag, åtminstone om man inte räknar helgen. Jag inser dock nu i skrivande stund att helgen borde räknas, för lördagen kommer innehålla en liten kräftskiva och det är värt att räkna.

Vi avslutar semestern med något som vi längtat efter i flera veckor: The Odyssey på bio. Min man har bokat Rigoletto och lovat bubbel och popcorn. Jag har även varit sugen på biopopcorn i flera veckor, så det passar bra.

Semesterns sista dag och semesterns sista date. Jag är redo.

Att göra sig måndagsredo

För en liten stund sedan levererades ett paket med jobbstartsklänningar och jag kastade mig över det direkt, packade upp tre fina guldkorn till klänningar. Det är klänningar för sensommaren, för kontoret och för franska rivieran.

Sensommaren är nog här nu, kontoret väntar på måndag och jag har fått veta att jag kommer vara på rivieran när jag fyller fyrtio i september. Klänningarna är alla vadlånga och med knäppning hela vägen framtill. En knäppning som jag planerar att knäppa olika högt beroende på var jag befinner mig.

En klänning är en klassisk skjortklänning med knyt i midjan och små snörningar vid varje ärm och breda ränder i vitt och blått. Den andra klänningen är lite mer avslappnad, i gräddfärgad poplin och med röda klättrande blommor. Den tredje klänningen är en sensuell svart historia. Jag planerar att bära den med en skymtande spetsbehå på rivieran och med en kofta över axlarna på kontoret.

Fourth wing och en chickflick

Jag läser om Fourth wing-serien just nu. Det är tredje gången jag läser om den. Eller fan, okej. Det kan vara fjärde gången också men om det verkligen stämmer så är det ju konstigt. Varför läser jag den för fjärde gången?

Första gången var för att det var första gången, andra gången eftersom den dramatiserade amerikanska ljudboken hyllades och jag inte ville missa vad det handlade om och tredje gången tror jag att jag bara inte hittade något annat att läsa? Jag är rätt säker på att det var en tredje gång.

Nu läser jag alltså serien för fjärde gången. Det beror på att jag har befunnit mig i ett enormt skrivflow i ett par veckor och jag kan inte läsa något nytt under tiden, för jag vill inte riskera att fastna och ta fokus från mitt eget skrivande, men jag kan inte heller inte läsa.

Så här är vi nu. Böckerna är spännande och språket är inspirerande och jag är absolut fast, men inte så att det är svårt att sluta läsa och börja skriva. Jag har snart läst/lyssnat ut bok nummer två och har skrivit 120 sidor. Enligt min synopsis är det en bit från halvvägs.

Undrar vilka böcker som tar mig i mål och när det blir, om andra halvan skrivs i samma rasande fart.

Fantasyhjärnor

Kanske läser jag för mycket fantasy, för häromdagen passerade vi ett ödehus med obehagliga vibbar och min första tanke var att övernaturliga väsen bodde där. En rimligare tanke hade ju varit den om seriemördare och våldstäktsmän.

Nästa tanke som slog mig var dock exakt det, att det var lite fint att hjärnan inte omedelbart varnade för styckmördare. Jag fattar att de inte blir mindre verkliga för det, men det kändes typ som det?

På samma ämne hade barnet och jag ett mycket fascinerande samtal under vår timslånga promenad häromdagen, där vi jämförde draksläkten från de två olika fantasyvärldar som vi läser just nu. Hoppas att ingen hörde oss, även om det var en fin timme.

Och så fjärde veckan

Fjärde semesterveckan och en liten del, verkligen pytteliten del, längtar efter rutiner. Eller nej, jag längtar efter mindre tid att äta, för jag verkar inte kunna bryta detta fikande på annat sätt än genom tidsbrist.

Hursomhelst. Fjärde veckan är här och ska handla om middagar med familj och vänner. Först ut är min bror och hans fru som kommer imorgon. Vi tänker oss charkbricka och bubbel till förrätt, följt av pasta med tomatsås och burrata och rödpang och sen vet jag inte. Glass kanske? Chokladpraliner? Nåt man kan servera dessertvin till?

Mer än bara utflykter

Vi hinner göra ganska mycket mer än att utflykta oss, även om vi har konstaterat att vi egentligen inte har tid med fåniga saker som att arbeta. Förutom att göra utflykter tränar vi, promenerar, lagar god mat och dricker i ärlighetens namn lite för mycket vin (inte som i att vi dricker oss berusade, men det blir absolut ett glas nästan varje dag).

Barnet och jag har tagit med hans dator till ett av våra favoritcaféer och ätit vaniljbullar medan vi letat och sökt studentbostäder till honom. Han har blivit antagen till arkivarieutbildningen som startar i höst och hans plan är att börja läsa och sen förhoppningsvis flytta hemifrån en bit in på höstterminen, så att vi gör en förändring i taget.

Och vi skriver. Skriver och skriver och skriver. Jag gav min nya bokidé en vecka för att se om det var värt att skriva vidare på och på den veckan skrev jag lika mycket som jag skrivit på det andra manuset under ett halvår. Ännu ett par dagar har gått sedan dess och orden fortsätter forsa fram varje kväll.

Så ja, nej, jag hinner tusan inte jobba. Tur att det är ännu en vecka semester kvar.

Rapport från utflyktsveckan

Vi är precis hemkomna från dagens utflykt. En lunchkryssning i skärgården, bara min man och jag. Vi delade en silltallrik till förrätt och åt sen havets wallenbergare med alldeles för mycket skirat smör medan skärgården gled förbi utanför fönstret. 

Jag hade siktat in mig på Bengans glassdessert med punsch efteråt men den fick verkligen inte plats, så vi tog med oss kaffet till aktern och satt sedan så, med havet framför oss, resten av turen. En mycket bra tur.

Vi utflyktade oss igår också, till Gripsholm slott, men tvingade då med barnet och gick en guidad tur och lärde oss mer om svenska kungar och drottningar. Fikade också på Taxinge slott, även känt som Kakslottet, och åt en chokladtårta nästan lite värd att dö för.

Det blir utflykt imorgon också. Barnet har sagt flera gånger de senaste dagarna att han är sugen på våfflor och har googlat fram var stans bästa våfflor finns om man även lägger till parametrarna "tjusig utsikt" och "fin promenad" och har tydligen ett resultat som han känner sig nöjd med och vi har ett utflyktsmål även för morgondagen.

Fördel semestern

Bland de bästa sakerna med att ha semester? När barnet frågar om vi ska gå och spela squash och så kan man bara byta om och ta sitt racket och gå, utan att behöva planera och avsätta tid och boka och sen boka om eftersom saker alltid alltid alltid krockar.

Bara ta sina grejer och gå och spela. Vilken grej.

Olika sätt att äta godis

Vi äter ganska mycket mer godis nu under sommaren. Annars köper vi godis max en gång i månaden eller så, men nu under sommaren är det som om min man utvecklat ett extra sötsug. 

Nu täcker han botten på en påse nån gång i veckan och sen portionerar han ut varsin bit till oss då och då under loppet av en timme eller två. Det är alltid bara lakrits och choklad, vilket är den perfekta kombinationen. Särskilt igårkväll, när den serverades till ett glas rödvin.

Varje godis blir en egen smakexplosion i munnen. Dessutom är det aldrig fler än kanske tio bitar eller så, så mättnaden efteråt blir inte jobbig. Inte alls som när jag själv köper godis och moffar i mig hela påsen på en kvart. 

Jag gillar hans sätt att äta godis mer. Inte en chans i hela världen att jag skulle klara av att hålla det så själv, så har helt enkelt lagt mitt godisätande i hans händer.

Imorgon och resten av veckan

Vår tredje semestervecka har startat. Den här veckan kommer fyllas med planerade utflykter, till skillnad från förra veckan där vi vaknade varje morgon och frågade oss själva och varandra vad vi ville göra och sedan gjorde det.

På onsdag ska vi åka till Mariefred och spana in Gripsholms slott, på torsdag ska vi åka en matkryssning ut i skärgården, på fredag ska vi hänga på djurgården. Exakt vad vi ska göra imorgon, som är en tisdag, vet jag inte. Antagligen vila inför veckans alla utflykter.

Trots tidig morgon och kall dag

Söndag eftermiddag och jag sitter i soffan med datorn i knät, har precis duschat så varmt att huden blev röd. Klev i dagens andra uppsättning mjuka leggings, linne med spaghettiband och luftig linneskjorta, men behövde drapera filten över axlarna nu när jag sitter här.

Jag tror att jag blev lite kall förut, att jag har varit lite kall nästan hela dagen, förutom korta stunder när solen har nått ner mellan trädgrenarna och lyst på mig. Ja, vi har varit i skogen idag och även om det har varit en kall dag så har den varit mysig.

Vi vaknade av alarmet klockan sex, för det var då svärmors båt var framme från Finland, och blev upphämtade tillsammans med min svägerska och svåger för en dag i svampskogen. Vi hade gjort mackor och de hade packat ner kakor. Skogen erbjöd extremt lite svamp, men jag hittade en sjö istället och sjöar är inte heller dumma. Plus att det blev tillräckligt med svamp för varsin kantarellmacka.

Spenderade även ett par timmar på svärmors kökssoffa, med min man skavfötters och hans familj runt köksbordet. Vi försågs med kaffe och kakor och hade det allmänt fint. Och det var något med det som jag beskrev allra först som jag tror var en del av mysigheten: att skrota runt i leggings, ett tunt linne och en lös linneskjorta som gick en bra bit ner på låret.

Kanske den perfekta söndagen? Och nu sitter jag här i soffan, nyduschad och iförd rena, mjuka kläder och med datorn i knät. Jag får skriva hur länge jag vill enligt min man. Han har lovat att fixa middagen om jag lägger en vinare på kylning. En arbetsfördelning som jag inte kommer att argumentera emot.

Aldrig varit så avundsjuk i hela mitt liv

Vi var hemma hos min svägerska och svåger igår. De har precis flyttat in i en lägenhet i Gamla stan och jag tror att det var en av de finaste lägenheterna som jag någonsin har varit inne i. Huset är byggt på 1700-talet och lägenheten är väldigt varsamt renoverat, och även om detaljerna inte är original så är de väldigt gamla.

De har tre rum och kök som alla ligger på rad, om än inte i fil, eftersom öppningarna ligger lite huller om buller på ett väldigt charmigt sätt. Alla rummen har utsikt över takåsarna, förutom vardagsrummet vars två enorma fönster öppnar ut mot Skeppsbron och en milsvid utsikt.

Så ja, antagligen den finaste lägenheten jag någonsin varit inne i. Har aldrig varit så avundsjuk på något i hela mitt liv, men obs att jag också verkligen är glad för deras skull. De kommer leva ett väldigt gott liv där och det gläder mig.

Om att kanske vara lite ombytlig

I söndags dundrade en bokidé in i mig. Det var verkligen ett dundrande. Crasch, boom, bang rakt in i hjärnan. Jag skrev ner den i mitt dokument med bokidéer och öppnade manuset om de första gudarna, men den nya idén vägrade lämna huvudet, blockerade alla andra tankar.

I tisdags vaknade jag och tänkte skitsamma, jag testar skriva på den nya idén och så ser vi om det ger någonting. Det gav tio sidor inom loppet av två timmar. Jag har aldrig skrivit så mycket så snabbt. Igår skrev jag tjugo sidor. Idag vaknade jag och var tvungen att gå upp och hämta datorn det första jag gjorde.

Klockan är efter elva men jag sitter fortfarande skräddare i sängen, med ryggen mot kuddarna och datorn i knät. Vill du följa med ut och gå? Kan inte, måste skriva klart kapitlet medan jag har det i huvudet. Så lät det precis här hemma, så känns det just nu.

Den här gången är det en kärleksroman. Det betyder inte att jag har övergett manuset om de första gudarna, men det är som om den här historien verkligen vill komma ut och jag tror att jag vill låta den göra det.

Grå himmel och sexton grader

Vaknar till en grå himmel. Öppnar väderprognosen och hittar bara regn. Dricker kaffe i sängen, drar oss länge innan vi går upp och gör frukost, säger att vi borde komma ut innan regnet kommer. Drar på träningskläder och går raskt i en timme, kommer hem och går direkt igen, den här gången till varsitt gym.

Bröst, triceps och rumpa står på dagens träningsschema. Det tar en timme, sen är jag hemma igen. Rotar i kylen efter gårdagens köttbullar till lunch, duschar bort träningen, kliver i mjuka bomullstights, stickade strumpor och en tjocktröja.

Och nu är klockan snart tre och vi är framme vid dagens huvudaktivitet: att skriva. Jag har krupit upp i soffan, har köksfönstret på glänt och regnet strilandes mot fönsterna. Har inte ett endaste måste kvar för dagen, får skriva tills jag storknar. Ska börja prick nu, om tre två ett.