Utveckling för alla

Jag gjorde en liten förändring i min personalgrupp förra veckan. Jag har tre grupper som rapporterar till mig samt en bamsestor grupp (eller sex mindre grupper om vi ska vara petiga) där jag är processägare och därmed ansvarig för deras arbetssätt, men personalansvaret ligger hos respektive regionchef.

För den allra största arbetsgruppen - vår centrala kundservice - samt admingrupperna som ligger under regionerna har jag en teamledare som ansvarar för den dagliga driften. Från och med den första maj har jag även en teamledare för den näst största gruppen, den som administrerar våra centrala avtal.

Det finns en förväntan om att jag ska arbeta strategiskt med att utveckla och effektivisera, men det är ju svårt när man hela tiden sitter fast med operativa beslut. Samtidigt som just de operativa besluten aldrig nånsin får prioriteras ned eller stanna av. 

Just därför tror jag att det här kommer bli toppen i alla led: för mina team som får en närvarande teamledare som är med dem i det dagliga arbetet, samt för mig som får fokusera på att arbeta än mer strategiskt. 

Plus att jag i en ännu större utsträckning får fokusera på det som jag på sistone känt är bland det mest stimulerande i mitt ledarskap: att leda ledare. Är mycket pepp på framtiden och helt ärligt lite sur över att en sommarperiod med semester är på ingång, jag har ju ett flow här.

Barnet och valåret

I år får barnet rösta för första gången och jag har bestämt att vi ska gå all in valår. Titta på debatter, göra hundra valkompasser, läsa på och förstå. Även om jag är hyfsat säker på var jag står så är jag också väldigt öppen för att låta mig puttas åt ett annat håll.

Min största utmaning är kanske att hålla isär parti och partiledare. Behöver påminnas om att vi röstar på partiet och inte dess ledare när de beter sig som barn under debatter, vilket sannerligen är en utmaning.

Fjärde maj: dagens känslor

Hej och god morgon. Jag sitter på tåget på väg till den lilla staden. Jag ska hålla ett gäng lönesamtal samt även några möten och äta middag med mina föräldrar innan tåget tar mig hem igen i slutet av dagen. 

Har för första gången i år ersatt blazer och trenchcoat med kavaj. Matchar den med vita jeans, mörkröd stickad tröja och så flätade ballerina, väska och kavaj som bryter av i svart. Sommaren kom ju med en liten tease i helgen och nu är motståndet mot jackor och strumpor stort. Faktiskt nästan oövervinnerligt.

En söndag i livet

En söndag pågår i det lilla livet. Jag sitter på mitt favoritcafé, Fabrique mittemot Vasaparken, och betar av en lång lista över dagens alla aktiviteter. Jag är på aktivitet fyra men aktivitet tre är bara delvis avklarad, jag behöver gå förbi kontoret för att slutföra den.

Den lilla listan? Den ser ut så här:
💅 Måla naglarna
📚 Äta frukost och skriva bok
🫡 Jobba klart veckan
👩‍💻 Blogga
👜 Köpa nagellack
🎁 Hämta ut paket
🛏️ Bädda rent sängen
🧹 Städa lägenheten
🏋️‍♀️ Träna
🛒 Handla till middagen
🍝 Svänga ihop en lasagne
💆 Göra ansiktsmask
🛀 Extra allt-dusch

Min man är i den lilla staden och repar med bandet. De har bokats in på en festival i sommar och skriver nu ny musik samt repar varje tillfälle de får. Barnet är hos sin pappa men kommer hem lagom till att den där lasagnen ska svängas ihop och jag tänker att det är en uppgift som antagligen landar på honom.

Men mysigt att starta söndagen med frukost på café och bokskrivande. Också mysigt att arbeta enligt en lista, även om den verkligen inte tillåter slackande någonstans. Nej, nu ska jag packa ihop och promenera till kontoret en snabbis. Hej!

Första maj

Så går vi in i maj och jag är väldigt redo att lämna april bakom mig. Kanske allra mest aprilvädret? Undkom en hagelskur tidigare i veckan genom att byta till trottoaren bredvid och promenerade plötsligt i solsken. 

Hoppas på en maj med uteserveringar, långa promenader, lördagsluncher med vin, kanske årets första picknick, långfrukost med bok på café, timmar av att skriva, dricka rosévin, se naturen bli alldeles grön, måla naglarna rosa, lämna jackan hemma, ha bara ben och svepande kjol, nakna fötter och ballerina.

Parantesonsdag

Skrev noll och ingenting på boken igår. Istället hängde jag med min avdelning hela dagen. Vi hade en workshop om vilka krav vi kan ställa på varandra. De fick lista vilka krav de tycker sig kunna ställa på mig som chef, vilka krav de anser rimliga för mig att ställa på dem och vilka krav de kan ställa på varandra som kollegor.

När alla krav stod på whiteboardtavlan gick vi genom varje krav, vilket kanske är det mest givande i hela övningen, det visade sig till exempel att ordet "tillgänglig" hade fyra olika innebörder beroende på vem som sa det. Det visade sig dessutom att vi alla kunde committa till prick alla krav som fördes fram.  

Så överlag en mycket bra dag. Samt även extra fint eftersom den avslutades med en ej obligatorisk AW och alla valde att hänga med, vilket kanske ändå är det allra mest talande och finaste.

Revanschen

Så kommer tisdagen och jag får revansch på skrivandet. Faktiskt revansch på hela dagen. Går till kontoret på morgonen, river av tre möten och inget av dem skapar skav som stannar kvar. Går hem och tar barnet under ena armen och träningsväskan under den andra och går till gymmet. Vinner för första gången över barnet i squash.

Går hem, värmer potatis- och purjolökssoppa från frysen, sjunker ner i soffan med datorn i knät när soppan är borta. Kliver rakt in i texten och dundrar på tills barnet frågar om vi ska skriva vidare på Fabrique. Beställer kaffe och tranbärsbar, jobbar genom texten som redan hittat ut och skriver sen lite till.

Kallar det för en dag vid sjutton, när nästa aktivitet tar vid: storstädning och hämtmat. Tre timmar senare, när foodora plingar på dörren, är lägenheten skinande ren. Avslutar dagen med att städa duschen och tvätta håret som ett gemensamt projekt och sedan kan det verkligen kallas en dag. En bra dag.

Tillfälligt stopp

Måndagens skrivande blir ett antiklimax. Förmiddagens tredje möte ligger som ett skav i mig efteråt, stannar kvar under det fjärde mötet, ligger fortfarande där när jag promenerar hem, medan jag äter min grönsakspaj, när barnet och jag går till Fabrique för att skriva.

Behöver säga till mig själv på skarpen när jag sitter med textdokumentet och det är meningen att jag ska driva berättelsen vidare men allt jag kan tänka på är orden från en man (är det inte alltid en man?) som jag inte förstår om han försökte feedbacka eller förminska mig.

Tre tillsägelser senare lämnar jag textdokumentet och går över till att researcha vår resa till Kreta istället. Den handlar också om de grekiska gudarna så jag tycker att dagen ändå får räknas som just en dag. Plus att jag säkert skrev tio meningar, som jag förvisso antagligen kommer radera i eftermiddag, men det räknas fortfarande.

Framåt, vidare

Spenderar lördagen och söndagen med att arbeta genom textmassan som hittills trillat in i vårt dokument. Köper en bok som jag redan läst, Kirke av Madeline Miller, eftersom jag behöver öka på med mer kunskap och bakgrund. Köper en table top book med fantastiska illustrationer av de grekiska gudarna.

Barnet spenderar som vanligt helgen hos sin pappa och min man till stor del med att spela gitarr och skriva musik, så jag får oändligt med tid att vara i mitt eget huvud, vilket är precis där jag vill vara.

Och nu är det måndag och en ny halvtidsvecka startar. Är väldigt redo för det, för att skriva framåt, skriva vidare, skriva mer mer mer.

Perfekt fredag, perfekt vecka, perfekt liv

Hej och god morgon, välkomna till en fredag. I denna kvinnas liv innebär det vinlunch. Det var min son som frågade det igår, hur det kommer sig att jag har jobbat halvtid i nästan en hel vecka och inte föreslagit vinlunch en endast gång och det var ju en väldigt bra fråga.

Idag ska vi träffas vid tolv, barnet och jag, med våra datorer. Slå oss ner vid ett bord på en restaurang som serverar brunch hela dagen, dricka bubbel och äta lunch och sen gå till vårt favoritcafé för att skriva bort eftermiddagen.

Jag är typ avundsjuk på mitt eget liv den här veckan. Tänk att jag får leva det nästa vecka också. Också typiskt att jag har börjat drömma om att leva det varje vecka.

Processen

Går till kontoret varje morgon, det blir en så tydlig distinktion mellan arbete och skrivande. Går en omväg till kontoret för att mentalt hinna kliva in i jobbrollen, men går alltid raka vägen hem för texten ligger och gror i hjärnan under förmiddagarna.

Det har blivit så att barnet skriver i faktadokumentet, matar mig med information och inspiration. Jag skriver berättelsen och han driver den framåt genom att komma med idéer. I slutet av varje dag läser han det jag har skrivit och lägger in kommentarer om sånt som behöver utvecklas och finjusteras.

Det har visat sig att vi är ett väldigt bra team, men det förvånar mig egentligen inte alls.

Den andra dagen

Kommer hem vid tolv, slänger i mig en skål fil och flingor ståendes vid köksbänken, öppnar datorn och börjar skriva direkt, för orden har legat och väntat i mig sedan kvällen före när en vändning plötsligt växte fram i mina tankar.

Barnet sjunker ner bredvid mig när lunchen är uppäten, skriver vidare på faktadokumentet som ligger till grund för vår berättelse. En timme senare tittar jag upp från datorn. Den nya idén finns äntligen på pränt och tar sig lika bra i skrift som i mitt huvud.

Frågar barnet om vi ska gå till Fabrique och han nickar. Han beställer en kanelbulle och äppelmust, jag en latte och rawboll. Vi pratar om hur vi kan utveckla vändningen som berättelsen just tog, barnet knäcker idé efter idé och jag antecknar allt han säger, så klubbar vi en plan och sjunker tillbaka ner i tystnaden och skrivandet.

Kommer hem vid sjutton, säger att vi ska kalla det för en dag, går och tränar och lagar mat, äter och sitter kvar vid matbordet när tallrikarna är tomma. Sedan sneglar jag mot datorn. Kanske ska jag bara skriva en pytteliten stund till, säger jag. Jag också, säger barnet.

Möjliga konsekvenser av bokskrivandet

Inatt drömde jag att jag var gudinnan som vi skriver om. Stod på ett berg med armarna lyfta ovanför huvudet och skrek ut min vrede. Insåg i drömmen att det var ett märkligt beteende och blev osäker på om jag verkligen var en gudinna eller om jag blivit galen.

Vaknade och var fortfarande osäker, vilket nu så här i vaket tillstånd känns mest oroväckande. Ständig hybris är ju inget charmigt personlighetsdrag och att se sig själv som en gudinna är ju att ta det ett steg längre.

Hoppas att jag bara är väldigt inne i boken.

Måndag vecka sjutton

Idag är första dagen på två veckor av att jobba halvtid och skriva den andra halvan av tiden. Förmiddagarna ska spenderas på kontoret och eftermiddagarna skrivandes på boken om de första grekiska gudarna.

Eller arbetandes på boken ska jag kanske kalla det, det är närmare sanningen. Mitt barns hjärna är en kunskapsbank utan dess like när det handlar om de där gudarna, men det är ändå en hel massa att läsa om. Kanske allra mest om hur världen såg ut då när det begav sig, när man trodde på de allra första grekiska gudarna. 

Vi har även kommit fram till att vi ska bygga oss en hög med vackra böcker om grekisk mytologi. Böckerna ska ligga intill skivspelaren i vardagsrummet och när vi behöver inspiration i skrivandet ska vi bläddra i dem. Så på schemat idag står skrivande från tretton till sexton och sen ska vi ut och shoppa böcker om gudarna.

Två andra saker som för övrigt hände i helgen och som har tagit mitt liv framåt? Knopparna på träden på vår innergård slog ut i små gröna blad och i lördags lämnade jag jackan hemma när vi promenerade ut för lunch och shopping. Det var årets första av båda.

Tror på gudinnorna

Barnet och jag pratar om grottan som Zeus föddes i och min man frågar om vi kommer ihåg att det är en uråldrig mytologi och inte en riktig person som har levt och jag blinkar några gånger, som om jag faktiskt har glömt.

Jag tror inte på Gud eller Jesus eller någon av de gudar som dyrkas idag, men när jag läser om de gamla grekiska gudarna så kommer jag ofta på mig själv med att tänka på dem som om de faktiskt har varit verkliga och levande.

En kort sekund funderar jag på om jag faktiskt tror på dem. Sedan skakar jag på huvudet åt mig själv, tänker att det bara är fascinationen kring dem, just det mytologiska, som jag har trillat dit på. Trillat ordentligt.

Vecka 29: Kreta och gudarna

Sitter med miljöskildringen till vår bok och säger till barnet att jag behöver göra en snabb avstickare till Grekland för research. Han svarar att han ställer in sina helgplaner och följer med. Synd att det bara var ett skämt, säger jag och han frågar om det måste vara det.

Om bara några veckor börjar han sommarjobba och tjäna pengar, han säger att han har råd med några dagar i Grekland. Det landar som sprudlande kolsyra i min mage. Vi börjar googla direkt, kommer fram till att Kreta är det bästa alternativet för vår researchresa, jämför kalendrar och lägger in ledighet.

Min man lyssnar på oss och skrattar rakt ut när vi frågar om han vill följa med till Kreta på researchresa om grekisk mytologi i sommar. Låter som en perfekt mor- och sonaktivitet, säger han. Ett dygn senare har vi bokat fem dagar på Kreta, en vandring genom Samariaravinen och ett besök i grottan där Zeus föddes.

Kläder, planer och margaritas

Onsdag. Sitter hemma vid matbordet, en kopp kaffe och datorn båda på bekvämt avstånd. Jag ska jobba undan förmiddagen, gå och träna på lunchen och sen jobba några timmar till, avrunda med en dusch och hårtvätt och en ny uppsättning kläder. 

Jag vet inte vilka kläder ännu. Ska äta middag med min bästis och chef - vilket man kan tycka är en märklig konstellation om det inte vore för att de känner varandra - på en mexikansk restaurang. Känner för att klä ner mig snarare än upp. Mjuka jeans, vitt ribbat linne, en öppen skjorta, loafers. Bara applicera sparsamt med makeup, föna ut håret rakt och blankt. Dricka margarita hela kvällen. Ja, det är en plan.

Ingen början, inget slut

Vida vita kostymbyxor, vit luftigt stickad tröja. Svarta loafers för var för feg för mina nya högklackade skor med tazzels. Möte på möte, en wrap till lunch under kvarten som blir över. Varje dag är ett nytt beslut om pollenbesvär eller oerhörd trötthet, ångrar mig halvvägs genom dagen för borde ha valt trötthet.

En timme med mailen, sedan möte på möte på möte igen. Stoppar ner datorn i väskan efter sista mötet, solen skiner när jag promenerar till cafét halvvägs hem. Beställer en latte och en tranbärsbar. Svarar på mailen som landat i inboxen under eftermiddagen, sedan öppnar jag vår text.

Barnet har lagt in kommenterar under dagen. Jag utvecklar mina formuleringar på hans uppmaningar. Pillar med orden i det andra kapitlet, börjar sedan på det tredje. Kommer hem till en tyst lägenhet. Barnet är på föreläsning, mannen på gymmet. Byter om till träningskläder och följer efter honom. Springer på löpbandet tjugo minuter, lyfter tungt i trettio. 

Snurrar ihop en sallad nicoise till middag, dricker en tonic med klirrande isbitar, stryker morgondagens kläder, kikar genom kalenderns tisdagsmöten. Somnar vid tjugotvå, vaknar sex. Hämtar en kopp kaffe, läser internet, går upp. Svarta kostymbyxor, svart stickad tröja. Och så börjar allting om igen.

Helgen och alla orden

Går från kontoret på fredagseftermiddagen, sätter mig på cafét halvvägs hem, beställer en brownie och en kopp kaffe. Slår upp datorn och börjar skriva. Skriver om hela det första kapitlet i vår bok om de första gudarna, för äntligen har vi en tidslinje klar för oss.

Den finns dokumenterad där hemma, på baksidan av en rulle presentpapper. Ett släktträd över de första gudarna inom den grekiska mytologin och en tidslinje för var och en av dem, med pilar som pekar ut när vi ska binda samman deras berättelser. Vi rullade ut nästan hela rullen och började rita en kväll förra veckan, barnet och jag.

Jag fortsätter skriva på lördagsmorgonen. Sitter skräddare i soffan med datorn i knät medan orden ramlar ut. Avbryter för frukost, läser DI:s helgbilaga, säger att vi behöver ta oss ut i solskenet, pausar promenaden för en vinlunch, kommer hem och hamnar i soffan med datorn i knät igen, kan inte slita mig från texten.

Vaknar till en söndag. Sluter en överenskommelse med min man om att vi får löpa linan ut i vår kreativitet, han med sin musik och jag med texten. Jag tar datorn under armen, sätter mig på ett café och fortsätter skriva. Barnet textar hemifrån sin pappa, frågar vad som har hänt i vårt dokument, undrar var det rasande tempot kom från. 

Jag antar att motivationen slog till.

Först vila, sen sus och dus

Så blir det äntligen fredag i livets snabbaste arbetsvecka. Det känns som att jag blinkade och veckan försvann. Solen skiner äntligen igen, även om det inte finns särskilt mycket värme i luften. Fortsätter med kombinationen halsduk och solglasögon ett litet tag till.

Jag hade gjort lösa planer med en väninna om vin på en uteservering, men så föll planerna från hennes sida och jag sörjer det inte särskilt mycket. Det är en lockande tanke att gå hem och byta om till pyjamas så snart arbetsdagen är över.

Tänker att om jag vilar bort fredagen så kanske lördagen kan vara ett liv i sus och dus. Äta frukost på café, gå en lång promenad i solskenet, dricka ett glas bubbel till lunchen, gå ett varv på NK efteråt. Avsluta med kaffe hemma i soffan i sällskap av en bok, dricka rödpang och laga mat tillsammans med min man.