Vi har hittat in i vardagslunken. Alarm klockan sex, kaffe och omvärldsbevakning till kvart i sju, upp och duscha, mer kaffe, kläder, smink och hår. Vissa dagar frukost hemma och sen direkt in i mötesdagen, andra dagar frukost och admin på caféet mittemot jobbet.
Det är hektiska dagar, men det är ju också de dagarna jag gillar bäst. Allra bäst tror jag att timmarna vid arton är, att komma hem från jobbet och byta kontorskläder mot mjuka träningskläder. Kontrasten är så stor.
Har tränat varje dag, bara en halvtimme men det är tillräckligt för att göra kroppen och hjärnan lika trötta. Kommer hem, lagar mat tillsammans, pratar om dagarna, sen får vi vara kreativa. Två av oss skriver och den tredje gör musik. I säng vid tjugotvå, en timmes läsning och sedan god natt.
Det här är ett liv jag kan tänka mig att ta med in i hösten.
Ibland blir jag rädd för hur många ni är här som läser varje dag. Ni är flera tusen, men jag vet inte vilka ni är. Jag skriver här varje dag utan att veta vem jag skriver för. Vet inte vem som tar emot mina dagbokstankar. Ja, låt oss kalla det för vad det är.
Ibland undrar jag om ni är människor som känner mig i det verkliga livet, det som sker utanför internet, men andra dagar tror jag att livet som sker här inne är verkligare än det som sker utanför. De dagarna känns det som att jag inte vet någonting alls.
Ibland undrar jag om ni är min chef, en avlägsen släkting eller kanske en granne. Någon som passerar mig på gatan och vet vem jag är, medan jag inte har en aning. Vissa dagar spelar det roll, andra inte. Kanske är ni inte alls flera tusen, kanske är ni robotar allihopa.
Det var inte särskilt svårt att börja jobba, hjärnan hoppade direkt in i det. Kanske för att den aldrig varit helt avstängd, bara långsamt puttrandes under sommaren. Jag har varit tillgänglig för mina team, svarat på mail varje dag, för det är mail som jag kan svara på i sömnen.
Att ha koll på mailen och teams har inte varit särskilt tyngande och nu är jag glad att jag har haft det, för startsträckan är minimal. En dag och det känns precis som vanligt. Kanske att den största utmaningen nu är att hålla kvar i romanskrivandet, att inte låta jobbet suga ut all kraft, men jag tror inte att det kommer bli ett problem, skrivandet är alldeles för roligt för det.
Så gick semesterns sista helg. En helg med Odysseus på bio på fredagskvällen och kräftskiva på lördagen, med flera sidor genom fingrarna både på lördagen och söndagen, med att rensa väskan som rymmer både datorn och livet, städa bort kvitton och gamla läppstift, med att stryka klänningar och tvätta tomt i tvättkorgen, göra matlådor och städa lägenheten och gå och lägga oss i tid.
Det var det svåraste, att gå och lägga oss i tid. Inte en enda gång de senaste fyra veckorna har vi ätit middag innan tjugotvå och nu plötsligt var det istället då vi skulle vara i säng. Vi misslyckades där, men bara där.
Nu kör vi måndag igen.
Det är semesterns sista dag, åtminstone om man inte räknar helgen. Jag inser dock nu i skrivande stund att helgen borde räknas, för lördagen kommer innehålla en liten kräftskiva och det är värt att räkna.
Vi avslutar semestern med något som vi längtat efter i flera veckor: The Odyssey på bio. Min man har bokat Rigoletto och lovat bubbel och popcorn. Jag har även varit sugen på biopopcorn i flera veckor, så det passar bra.
Semesterns sista dag och semesterns sista date. Jag är redo.
För en liten stund sedan levererades ett paket med jobbstartsklänningar och jag kastade mig över det direkt, packade upp tre fina guldkorn till klänningar. Det är klänningar för sensommaren, för kontoret och för franska rivieran.
Sensommaren är nog här nu, kontoret väntar på måndag och jag har fått veta att jag kommer vara på rivieran när jag fyller fyrtio i september. Klänningarna är alla vadlånga och med knäppning hela vägen framtill. En knäppning som jag planerar att knäppa olika högt beroende på var jag befinner mig.
En klänning är en klassisk skjortklänning med knyt i midjan och små snörningar vid varje ärm och breda ränder i vitt och blått. Den andra klänningen är lite mer avslappnad, i gräddfärgad poplin och med röda klättrande blommor. Den tredje klänningen är en sensuell svart historia. Jag planerar att bära den med en skymtande spetsbehå på rivieran och med en kofta över axlarna på kontoret.
Jag läser om Fourth wing-serien just nu. Det är tredje gången jag läser om den. Eller fan, okej. Det kan vara fjärde gången också men om det verkligen stämmer så är det ju konstigt. Varför läser jag den för fjärde gången?
Första gången var för att det var första gången, andra gången eftersom den dramatiserade amerikanska ljudboken hyllades och jag inte ville missa vad det handlade om och tredje gången tror jag att jag bara inte hittade något annat att läsa? Jag är rätt säker på att det var en tredje gång.
Nu läser jag alltså serien för fjärde gången. Det beror på att jag har befunnit mig i ett enormt skrivflow i ett par veckor och jag kan inte läsa något nytt under tiden, för jag vill inte riskera att fastna och ta fokus från mitt eget skrivande, men jag kan inte heller inte läsa.
Så här är vi nu. Böckerna är spännande och språket är inspirerande och jag är absolut fast, men inte så att det är svårt att sluta läsa och börja skriva. Jag har snart läst/lyssnat ut bok nummer två och har skrivit 120 sidor. Enligt min synopsis är det en bit från halvvägs.
Undrar vilka böcker som tar mig i mål och när det blir, om andra halvan skrivs i samma rasande fart.
Fjärde semesterveckan och en liten del, verkligen pytteliten del, längtar efter rutiner. Eller nej, jag längtar efter mindre tid att äta, för jag verkar inte kunna bryta detta fikande på annat sätt än genom tidsbrist.
Hursomhelst. Fjärde veckan är här och ska handla om middagar med familj och vänner. Först ut är min bror och hans fru som kommer imorgon. Vi tänker oss charkbricka och bubbel till förrätt, följt av pasta med tomatsås och burrata och rödpang och sen vet jag inte. Glass kanske? Chokladpraliner? Nåt man kan servera dessertvin till?
Vi hinner göra ganska mycket mer än att utflykta oss, även om vi har konstaterat att vi egentligen inte har tid med fåniga saker som att arbeta. Förutom att göra utflykter tränar vi, promenerar, lagar god mat och dricker i ärlighetens namn lite för mycket vin (inte som i att vi dricker oss berusade, men det blir absolut ett glas nästan varje dag).
Barnet och jag har tagit med hans dator till ett av våra favoritcaféer och ätit vaniljbullar medan vi letat och sökt studentbostäder till honom. Han har blivit antagen till arkivarieutbildningen som startar i höst och hans plan är att börja läsa och sen förhoppningsvis flytta hemifrån en bit in på höstterminen, så att vi gör en förändring i taget.
Och vi skriver. Skriver och skriver och skriver. Jag gav min nya bokidé en vecka för att se om det var värt att skriva vidare på och på den veckan skrev jag lika mycket som jag skrivit på det andra manuset under ett halvår. Ännu ett par dagar har gått sedan dess och orden fortsätter forsa fram varje kväll.
Så ja, nej, jag hinner tusan inte jobba. Tur att det är ännu en vecka semester kvar.
Vi är precis hemkomna från dagens utflykt. En lunchkryssning i skärgården, bara min man och jag. Vi delade en silltallrik till förrätt och åt sen havets wallenbergare med alldeles för mycket skirat smör medan skärgården gled förbi utanför fönstret.
Jag hade siktat in mig på Bengans glassdessert med punsch efteråt men den fick verkligen inte plats, så vi tog med oss kaffet till aktern och satt sedan så, med havet framför oss, resten av turen. En mycket bra tur.
Vi utflyktade oss igår också, till Gripsholm slott, men tvingade då med barnet och gick en guidad tur och lärde oss mer om svenska kungar och drottningar. Fikade också på Taxinge slott, även känt som Kakslottet, och åt en chokladtårta nästan lite värd att dö för.
Det blir utflykt imorgon också. Barnet har sagt flera gånger de senaste dagarna att han är sugen på våfflor och har googlat fram var stans bästa våfflor finns om man även lägger till parametrarna "tjusig utsikt" och "fin promenad" och har tydligen ett resultat som han känner sig nöjd med och vi har ett utflyktsmål även för morgondagen.
Bland de bästa sakerna med att ha semester? När barnet frågar om vi ska gå och spela squash och så kan man bara byta om och ta sitt racket och gå, utan att behöva planera och avsätta tid och boka och sen boka om eftersom saker alltid alltid alltid krockar.
Bara ta sina grejer och gå och spela. Vilken grej.
Vi äter ganska mycket mer godis nu under sommaren. Annars köper vi godis max en gång i månaden eller så, men nu under sommaren är det som om min man utvecklat ett extra sötsug.
Nu täcker han botten på en påse nån gång i veckan och sen portionerar han ut varsin bit till oss då och då under loppet av en timme eller två. Det är alltid bara lakrits och choklad, vilket är den perfekta kombinationen. Särskilt igårkväll, när den serverades till ett glas rödvin.
Varje godis blir en egen smakexplosion i munnen. Dessutom är det aldrig fler än kanske tio bitar eller så, så mättnaden efteråt blir inte jobbig. Inte alls som när jag själv köper godis och moffar i mig hela påsen på en kvart.
Jag gillar hans sätt att äta godis mer. Inte en chans i hela världen att jag skulle klara av att hålla det så själv, så har helt enkelt lagt mitt godisätande i hans händer.
Vår tredje semestervecka har startat. Den här veckan kommer fyllas med planerade utflykter, till skillnad från förra veckan där vi vaknade varje morgon och frågade oss själva och varandra vad vi ville göra och sedan gjorde det.
På onsdag ska vi åka till Mariefred och spana in Gripsholms slott, på torsdag ska vi åka en matkryssning ut i skärgården, på fredag ska vi hänga på djurgården. Exakt vad vi ska göra imorgon, som är en tisdag, vet jag inte. Antagligen vila inför veckans alla utflykter.
Söndag eftermiddag och jag sitter i soffan med datorn i knät, har precis duschat så varmt att huden blev röd. Klev i dagens andra uppsättning mjuka leggings, linne med spaghettiband och luftig linneskjorta, men behövde drapera filten över axlarna nu när jag sitter här.
Jag tror att jag blev lite kall förut, att jag har varit lite kall nästan hela dagen, förutom korta stunder när solen har nått ner mellan trädgrenarna och lyst på mig. Ja, vi har varit i skogen idag och även om det har varit en kall dag så har den varit mysig.
Vi vaknade av alarmet klockan sex, för det var då svärmors båt var framme från Finland, och blev upphämtade tillsammans med min svägerska och svåger för en dag i svampskogen. Vi hade gjort mackor och de hade packat ner kakor. Skogen erbjöd extremt lite svamp, men jag hittade en sjö istället och sjöar är inte heller dumma. Plus att det blev tillräckligt med svamp för varsin kantarellmacka.
Spenderade även ett par timmar på svärmors kökssoffa, med min man skavfötters och hans familj runt köksbordet. Vi försågs med kaffe och kakor och hade det allmänt fint. Och det var något med det som jag beskrev allra först som jag tror var en del av mysigheten: att skrota runt i leggings, ett tunt linne och en lös linneskjorta som gick en bra bit ner på låret.
Kanske den perfekta söndagen? Och nu sitter jag här i soffan, nyduschad och iförd rena, mjuka kläder och med datorn i knät. Jag får skriva hur länge jag vill enligt min man. Han har lovat att fixa middagen om jag lägger en vinare på kylning. En arbetsfördelning som jag inte kommer att argumentera emot.
Vi var hemma hos min svägerska och svåger igår. De har precis flyttat in i en lägenhet i Gamla stan och jag tror att det var en av de finaste lägenheterna som jag någonsin har varit inne i. Huset är byggt på 1700-talet och lägenheten är väldigt varsamt renoverat, och även om detaljerna inte är original så är de väldigt gamla.
De har tre rum och kök som alla ligger på rad, om än inte i fil, eftersom öppningarna ligger lite huller om buller på ett väldigt charmigt sätt. Alla rummen har utsikt över takåsarna, förutom vardagsrummet vars två enorma fönster öppnar ut mot Skeppsbron och en milsvid utsikt.
Så ja, antagligen den finaste lägenheten jag någonsin varit inne i. Har aldrig varit så avundsjuk på något i hela mitt liv, men obs att jag också verkligen är glad för deras skull. De kommer leva ett väldigt gott liv där och det gläder mig.
Vaknar till en grå himmel. Öppnar väderprognosen och hittar bara regn. Dricker kaffe i sängen, drar oss länge innan vi går upp och gör frukost, säger att vi borde komma ut innan regnet kommer. Drar på träningskläder och går raskt i en timme, kommer hem och går direkt igen, den här gången till varsitt gym.
Bröst, triceps och rumpa står på dagens träningsschema. Det tar en timme, sen är jag hemma igen. Rotar i kylen efter gårdagens köttbullar till lunch, duschar bort träningen, kliver i mjuka bomullstights, stickade strumpor och en tjocktröja.
Och nu är klockan snart tre och vi är framme vid dagens huvudaktivitet: att skriva. Jag har krupit upp i soffan, har köksfönstret på glänt och regnet strilandes mot fönsterna. Har inte ett endaste måste kvar för dagen, får skriva tills jag storknar. Ska börja prick nu, om tre två ett.
Så blir det tisdag. Är det tisdag? Jag tror att det är tisdag. Klockan har just slagit elva och jag sitter på mitt favoritcafé. Mjuk jazz spelas i bakgrunden, datorn balanserar i mitt knä och en kopp kaffe, äppelmust och fralla står på bordet bredvid mig. Eller ja, frallan har jag i ärlighetens namn ätit upp.
Vi såg Interstellar igår, det är därför vi är så sena i starten idag. Det är ju ingen kort film och om man startar den efter tjugotvå så betyder det att man somnar mitt i natten. Det gör dock ingenting, för det är semester och då får man göra lite hur man vill.
Imorse vaknade jag till exempel och sa direkt till min man att jag vill äta frukost på café och skriva. Då ska du göra det, sa han och så var det bestämt. Vi ska mötas när jag känner mig färdig, ta oss till söder och kika på en gitarr och äta lunch.
Och fylla upp vinförrådet. Vi upptäckte igår att vi bara har flaskor för runt femhundralappen kvar och det kan man ju inte öppna en vanlig skruttig måndag, så vi ska hitta ett bra systembolag, greppa en korg och sätta en 250-kronorsgräns på flaskorna och sen gå loss.
Ser fram emot prick alla dagens aktiviteter, men allra mest den som startar om cirka tio sekunder: skriva vidare på det som förhoppningsvis en vacker dag blir en färdig bok.
