Sakta tillbaka till livet

Jag är tillbaka i soffan, efter en dag på kontoret. Det pågår en tredagarsutbildning som gör att jag inte kan vara hemma och vara sjuk. Det gör inget, febern är borta sedan ett par dagar, näsan rinner inte alls lika mycket och hjärnan fungerar okej.  

Däremot tackade jag nej till middag efteråt, sa att jag skulle gå hem och vila idag för att förhoppningsvis orka vara med imorgon istället. Min man har haft en köttfärssås puttrandes på spisen hela eftermiddagen och jag har längtat efter den hela dagen.

Det har varit min målbild genom dagen: att komma hem och byta om till pyjamasbyxor, stickad tröja och tofflor, snurra upp håret i en knut och kleta ett tjockt lager salva på den söndersnutna näsan, äta spaghetti och köttfärssås till middag och sen krypa upp i soffan med filt, te och de sista hundra sidorna av Harry Potter.

Luras

Vaknar på söndagen och säger att jag känner mig lite bättre, men så tittar jag mig i spegeln och allting känns plötsligt tusen gånger värre. Jag har nog aldrig sett någonting risigare än min egen spegelbild. 

Förpassar mig själv till soffan och ännu en dag av vila. Här ligger jag nu. Jag tror dock att det faktiskt är bättre idag. Kanske ska jag lura min spegelbild genom en ansiktsmask och en hårtvätt, lite nytt nagellack och något annat än min mans för stora kläder.

Sjukdag tre

Det är helt vitt utanför våra fönster när vi vaknar på lördagen. Min man nyser och säger att han har ont i huvudet. Jag säger att vi ska ligga ner och vara sjuka nu, ge oss själva två dygn av total vila.

Jag är varm och kall om vartannat. Han går och letar fram sin största och mjukaste t-shirt, säger att jag kan ha bara den och täcke i soffan för att enkelt kunna reglera min temperatur. 

Jag läser om Italiens bästa resmål, läser ett långt mail om Palmemordet, läser vidare i den sista boken om Harry Potter, messar med barnet, skriver i olika chattar. Jobbar väldigt hårt på att bara vara sjuk.

Känslorna dag två

Känner mig så fruktansvärt obekväm hela tiden. För varm eller för kall, svettas eller har frossa, hostar och nyser. Det ringer i ena örat hela tiden och värker i det andra. Går och lägger mig halv nio på torsdagskvällen, somnar direkt.

Jag flyttade bort fem möten från min kalender idag, ändå ligger det fem möten kvar. Det får mig att tänka att det måste vara något gruvligt fel över min arbetssituation, men antagligen hade jag inte reflekterat över de tio mötena om inte hälften hade behövt ställas in. På måndag ska jag säga det till min chef: detta är gruvligt fel.

Eller så är det förkylningen som är gruvlig. Jag är inte särskilt bra på att vara sjuk. Jag tycker inte heller särskilt mycket om det. Jag vill sluta med det nu.

Tror att influensan fick mig

Det var meningen att varannan av mina torsdagar återigen skulle spenderas i den lilla staden med start idag, men istället är jag hemma med en förkylning som jag tror riskerar att ställa till med en del trubbel.

Jag har dock skött mig exemplariskt (nåväl, så exemplariskt som en arbetsnarkoman kan tänkas sköta sig) och avbokat samtliga möten som lika gärna kunde ske nästa eller nästnästa vecka. Det gav mig bland annat tid att spendera hela lunchtimmen på soffan.

Nu ska jag svara på ett sista mail, sedan får jag kalla det för en dag. Jag ska laga kycklingsoppa till middag för det är nog exakt vad jag behöver.

Och tillbaka till det vanliga

Jag har tränat ihop med min man under hela julledigheten. Vi har lite olika sätt att se på träning. Han tycker att man alltid ska kämpa sitt yttersta, hela tiden sträva efter att ta i ännu mer, göra ännu bättre, och jag tycker att man är duktig bara man dyker upp på gymmet.

Han har det största pannbenet jag känner, medan jag har ganska lätt för att ge upp. Varannan tanke som jag tänker på gymmet är att jag visst inte orkade göra tio reps den här gången, men det gör ju inget för nio är också bra.

Men nu har vi alltså tränat tillsammans hela ledigheten, vilket har inneburit träning tre dagar, vila en dag, träna tre dagar och så vidare. Jag har haft ont i min kropp varje dag sedan dagarna innan julafton. Nu är vi dock tillbaka till mina lugna lunchpass på gymmet och min kropp ska långsamt få läka.

Tillbaka i vardagen

Svart vadlång stickad kjol och svart stickad tröja. Tunna strumpbyxor, höga klackar och håret i knut. Guldsmycken, nymålade naglar och mörkt läppstift. Det är fint att ha annat än träningskläder och ett naket ansikte.

Dagen springer förbi i möte efter möte efter möte, det sista är just avklarat. Jag ska svara på dagens skörd med mail och sen ska jag gå hem, byta om och promenera mina tiotusen steg, äta en middag och prata lite med min man, läsa en stund och sen sova mina åtta timmar.

Vi är tillbaka i vardagen.

Trettondagsafton

Jag har precis smygstartat arbetet genom att svara på alla mail som blivit liggandes under julledigheten. Första mötet är halv nio imorgon och sedan ligger mötena dikt an mot varandra fram till sjutton.

Igår städade vi ut julen. Nu är hörnet där julgranen stod alldeles tomt, men bara några veckor till för sedan kommer det ett skåp som ska husera vår nya skivspelare. I dag köpte jag min allra första egna LP-skiva. Elvis Presley, inspelad tidigt sjuttiotal.

Jag fick feeling i städandet igår, rensade badrumsskåpet, ett skåp med massa gamla telefoner samt delar av min garderob. Städade därefter lägenheten och kylskåpet. Snart ska vi gå och handla och fylla upp kyl och frys, förbereda oss för vardag igen.

Pastramisöndag

Idag är det pastramisöndag. För en dryg vecka sen kom min man hem med en stor jäkla brisket. Den putsades till och puttades ner i en enorm bunke tillsammans med någon slags lag. Där låg den i en vecka och nu har den precis spenderat två dygn i sous vide. Nu ska det bli pastramimackor för hela slanten.

Först ut är en Reuben, en nätt liten macka med pastrami, surkål, saltgurka och senap, som steks i ohälsosamma mängder smör efter att den monterats ihop. Det kan mycket väl vara den bästa mackan i hela världen.

Jag gissar att fler pastramimackor kommer att följa dagens, för vi har något kilo kött. Mycket sannolikt blir pastramisöndagen även måndag, tisdag och onsdag.

Jazzlördag

Jag är så djupt inne i Harry Potter och Star Wars att jag drömmer om det varje natt. Min hjärna skapar en mix av de båda och sedan blir allting mycket konstigt när jag sover. Det är dock underhållande, på något sätt.

Hur som helst. Igår var det tacofredag och idag är det jazzlördag. Vi har köpt en skivspelare och hämtat min svärmors gamla vinylskivor, så nu snurras det fram knastrig jazz här hemma. Det är mycket trevligt.

Vi ska ta vidare denna jazzlördag med drink och middag på lokal och sedan gå på jazzklubb. Jag ska bara fundera ut vad jag ska ha på mig, känner att jag vill klä mig i enlighet med jazzlördag men är i ärlighetens namn inte helt säker på dess innebörd.

Tacofredag

Jag vaknade imorse och kände starkt att det är tacofredag idag. Vill äta mjuka tacos med innehåll som droppar och rinner nerför händerna, ju slafsigare desto bättre, och så dricka margarita till förstås.

Jag har trott i tre dagar nu att det är fredag, så nu ska jag göra en fredag på riktigt, med tacos och margarita. Helst flera av vardera.

Husmodern

Jag har en dag för mig själv. Min man är i den lilla staden och hjälper sin mamma med saker som kräver att man klättrar på stegar, vilket vi har sagt att hon inte får göra eftersom hon är sjuttiofem och lever ensam, samt monterar upp saker som är tunga och svåra.

Jag har pysslat hemma, handlat och städat och tvättat, alltsammans med Harry Potter i öronen. Nu sitter jag i soffan och skriver det här. Jag ska smygjobba ett kort slag genom att svara på lite mail, kontera några fakturor och attestera tidrapporter, sedan är det jag och Harry igen, men den närmsta timmen eller så på gymmet.

Sedan väntar dusch, ett glas vin och lagandet av en kycklingsoppa i mitt rena och väldoftande hem. Det är verkligen en tillfredsställande känsla, denna av att känna sig som en jäkla husmoder.

Sista dagen, första dagen

Nyårsafton: sover till nio, dricker kaffe i sängen, kliver i träningskläder. Vi går en snabb promenad runt Karlbergs slott, han gör varsin Egg Benedict åt oss, jag tänder alla ljusen och häller upp apelsinjuice.

Vi tränar tillsammans, duschar, dricker champagne och gör oss långsamt klara, min man i mörkgrön kostym, vit skjorta med översta knappen uppknäppt och svarta skor, jag i en lång svart sammetsklänning med fjädrar runt ärmsluten och smycken i guld.

Min bror och hans fru väntar högst upp på Drottninggatan. Han har kostym och hon en guldglittrande klänning. Mer champagne, en klassisk konsert på kungliga operan, fem rätter på restaurang efteråt, kyssar på tolvslaget, fyrverkerier på himlen. 

Nyårsdagen: lämnar inte sängen förrän tolv och då bara för att byta den mot soffan. Drar på pyjamasbyxorna och en stickad tröja på vägen, stoppar fötterna i tofflorna. Jag rostar mackor med ost och marmelad, han slår på en film.

Klockan är sen eftermiddag när vi till sist tar oss ut, promenerar i snön, säger att vi åtminstone måste få våra tiotusen steg. Kommer hem igen, tillbaka till soffan och där är vi nu, redo att beställa pizza och starta nästa film.

Gott Nytt År!

Nyårsafton. På en galge i bokhyllan hänger min Magica de Hex-klänning, som min man kallar den eftersom den har fjädrar runt handlederna. Den är även i sammet och liksom draperad runt kroppen, vilket får mig att känna att jag aldrig vill bära något annat.

Om en stund ska jag börja göra mig redo för kvällen. Hälla upp champagne i ett glas som får stå på handfatskanten medan jag sminkar mig och lockar håret. När eftermiddagen närmar sig kväll ska vi träffa min bror och hans fru för en fördrink inför en kväll på Kungliga operan följt av en femrätters. 

Men först: ansikte, hår och naglar, champagne samt besluta om kvällens klackar ska vara svindlande höga eller bara höga.

Gott nytt år, fina ni. Hoppas att ni firar precis som ni vill.

Ett lagom schema

I skrivande stund har vi nu sett fyra Star Wars-filmer samt att jag även har läst ut den fjärde Harry Potter-boken. Båda dessa aktiviteter fick mig att rota fram min capekavaj, så pass inspirerad blev jag. 

Om en stund kommer den femte Harry Potter att startas och vara min följeslagare när jag gör ärenden samt att den femte Star Wars kommer att slås på ikväll. Förväntar mig att vara klar med nummer fem av den förstnämnda och nummer sju av den sistnämnda på nyårsdagen.

Till december 2025

Jag tror att jag ska göra mig ett litet pysselprojekt under det nya året, ett projekt med en tydlig deadline den första december. Jag såg en bild på Sandra Beijer som hade en svart sidenkjol med broderier som jag först trodde var i ett julmönster, men som visade sig vara ödlor (?).

Jag lyckades inte slå den där kjolen ur mitt huvud, naturligtvis dock med juliga broderier i min fantasi, och sen slog det mig att jag har en kort svart sidenkjol och att jag skulle kunna lära mig att brodera.

Så det är planen och projektet: att lära mig brodera och sedan skapa min egen julkjol. Jag tänker mig ett mönster som är mer snirkliga julblommor än tomtar och polkagrisar men vi får väl se, mycket kan hända längs med vägen.

Tillbaka till det nya normala

Barnet har åkt vidare, ska spendera ett litet gäng dagar hos sin pappa innan tåget går tillbaka ner till Malmö. Det var fint att ha honom hemma, fint med en vecka utan att ha sextio mil emellan oss.

Det känns inte lika vemodigt att han åker, nu vet jag hur bra det går att höras via text och samtal, plus att vi har blivit experter på att fika över länk. Han föreslog att vi skulle göra våra adventsfikor permanenta, minus adventsdelen av det hela.

Han fick ett solklart bifall till det förslaget, barnet.

Mellandagsrapport

Hej och god fortsättning! Sedan sist har jag hunnit läsa ut den tredje Harry Potter-boken samt startat den fjärde. Jag har också suttit under en filt i soffan och stirrat in i julgranen vid upprepade tillfällen.

Jag verkar snitta på fyra outfits om dagen denna vecka. Nattlinne dagens första timme när jag fortfarande ligger i sängen och dricker kaffe, därefter pyjamasbyxor i flanell, en mjukt stickad tröja och tofflor till frukosten, sedan träningskläder timmarna innan, under och efter gymmet och så till sist en stund i riktiga kläder, oftast stickad klänning, strumpbyxor och sockor, innan vi är tillbaka i nattlinnet.

Andra saker som vi har gjort är att äta upp alla köttbullar, hela formen med Janssons samt den bräserade rödkålen. Ägghalvor och sill och sånt gick åt redan på juldagen. Ikväll ska jag göra en pasta med rökt lax och mängder av dill och citron och sedan är det bara julskinkan som ska få försvinna ner i en paj, sedan är all julmat puts väck.

Och nu: mellandagarna

Julfirande i dagarna två, vackra kläder och sidenrosett i håret, ett överflöd av mat och champagne i flortunna kristallglas. Innan det två dagar av matlagning och sista minuten-fix, träningskläder och håret i smutsig knut.

Jag är redo för nästa fas av julen nu, den när jag ligger på soffan och läser böcker mitt på blanka dagen. Mina enda krav fram till den sjunde januari är att träna ett pass om dagen och att nå mina tiotusen steg. All övrig tid ska disponeras jämnt mellan att vila och ha roligt.

Dan före dopparedan

Köttbullar rullas, julskinkan griljeras och rödkålen syras. Barnet ansvarar för trillingnöten och min svärmor för Janssons. Rödbetssalladen landar på mig och min man gör sillen. Hela söndagen pysslar vi i köket.

Har adventsfika mitt i alltihop, äntligen hemma i vårt kök istället för på länk. Saffransbullar från Fabrique, för barnet säger att han har längtat efter deras bullar. Dricker vårt traditionella söndagsbubbel på kvällen, häller upp i tre glas eftersom vi är tre pysslande familjemedlemmar.

Imorgon är det julafton och jag tror att vi är redo. God jul, kära ni.