Fourth wing och en chickflick

Jag läser om Fourth wing-serien just nu. Det är tredje gången jag läser om den. Eller fan, okej. Det kan vara fjärde gången också men om det verkligen stämmer så är det ju konstigt. Varför läser jag den för fjärde gången?

Första gången var för att det var första gången, andra gången eftersom den dramatiserade amerikanska ljudboken hyllades och jag inte ville missa vad det handlade om och tredje gången tror jag att jag bara inte hittade något annat att läsa? Jag är rätt säker på att det var en tredje gång.

Nu läser jag alltså serien för fjärde gången. Det beror på att jag har befunnit mig i ett enormt skrivflow i ett par veckor och jag kan inte läsa något nytt under tiden, för jag vill inte riskera att fastna och ta fokus från mitt eget skrivande, men jag kan inte heller inte läsa.

Så här är vi nu. Böckerna är spännande och språket är inspirerande och jag är absolut fast, men inte så att det är svårt att sluta läsa och börja skriva. Jag har snart läst/lyssnat ut bok nummer två och har skrivit 120 sidor. Enligt min synopsis är det en bit från halvvägs.

Undrar vilka böcker som tar mig i mål och när det blir, om andra halvan skrivs i samma rasande fart.

Fantasyhjärnor

Kanske läser jag för mycket fantasy, för häromdagen passerade vi ett ödehus med obehagliga vibbar och min första tanke var att övernaturliga väsen bodde där. En rimligare tanke hade ju varit den om seriemördare och våldstäktsmän.

Nästa tanke som slog mig var dock exakt det, att det var lite fint att hjärnan inte omedelbart varnade för styckmördare. Jag fattar att de inte blir mindre verkliga för det, men det kändes typ som det?

På samma ämne hade barnet och jag ett mycket fascinerande samtal under vår timslånga promenad häromdagen, där vi jämförde draksläkten från de två olika fantasyvärldar som vi läser just nu. Hoppas att ingen hörde oss, även om det var en fin timme.

Och så fjärde veckan

Fjärde semesterveckan och en liten del, verkligen pytteliten del, längtar efter rutiner. Eller nej, jag längtar efter mindre tid att äta, för jag verkar inte kunna bryta detta fikande på annat sätt än genom tidsbrist.

Hursomhelst. Fjärde veckan är här och ska handla om middagar med familj och vänner. Först ut är min bror och hans fru som kommer imorgon. Vi tänker oss charkbricka och bubbel till förrätt, följt av pasta med tomatsås och burrata och rödpang och sen vet jag inte. Glass kanske? Chokladpraliner? Nåt man kan servera dessertvin till?

Mer än bara utflykter

Vi hinner göra ganska mycket mer än att utflykta oss, även om vi har konstaterat att vi egentligen inte har tid med fåniga saker som att arbeta. Förutom att göra utflykter tränar vi, promenerar, lagar god mat och dricker i ärlighetens namn lite för mycket vin (inte som i att vi dricker oss berusade, men det blir absolut ett glas nästan varje dag).

Barnet och jag har tagit med hans dator till ett av våra favoritcaféer och ätit vaniljbullar medan vi letat och sökt studentbostäder till honom. Han har blivit antagen till arkivarieutbildningen som startar i höst och hans plan är att börja läsa och sen förhoppningsvis flytta hemifrån en bit in på höstterminen, så att vi gör en förändring i taget.

Och vi skriver. Skriver och skriver och skriver. Jag gav min nya bokidé en vecka för att se om det var värt att skriva vidare på och på den veckan skrev jag lika mycket som jag skrivit på det andra manuset under ett halvår. Ännu ett par dagar har gått sedan dess och orden fortsätter forsa fram varje kväll.

Så ja, nej, jag hinner tusan inte jobba. Tur att det är ännu en vecka semester kvar.

Rapport från utflyktsveckan

Vi är precis hemkomna från dagens utflykt. En lunchkryssning i skärgården, bara min man och jag. Vi delade en silltallrik till förrätt och åt sen havets wallenbergare med alldeles för mycket skirat smör medan skärgården gled förbi utanför fönstret. 

Jag hade siktat in mig på Bengans glassdessert med punsch efteråt men den fick verkligen inte plats, så vi tog med oss kaffet till aktern och satt sedan så, med havet framför oss, resten av turen. En mycket bra tur.

Vi utflyktade oss igår också, till Gripsholm slott, men tvingade då med barnet och gick en guidad tur och lärde oss mer om svenska kungar och drottningar. Fikade också på Taxinge slott, även känt som Kakslottet, och åt en chokladtårta nästan lite värd att dö för.

Det blir utflykt imorgon också. Barnet har sagt flera gånger de senaste dagarna att han är sugen på våfflor och har googlat fram var stans bästa våfflor finns om man även lägger till parametrarna "tjusig utsikt" och "fin promenad" och har tydligen ett resultat som han känner sig nöjd med och vi har ett utflyktsmål även för morgondagen.

Fördel semestern

Bland de bästa sakerna med att ha semester? När barnet frågar om vi ska gå och spela squash och så kan man bara byta om och ta sitt racket och gå, utan att behöva planera och avsätta tid och boka och sen boka om eftersom saker alltid alltid alltid krockar.

Bara ta sina grejer och gå och spela. Vilken grej.

Olika sätt att äta godis

Vi äter ganska mycket mer godis nu under sommaren. Annars köper vi godis max en gång i månaden eller så, men nu under sommaren är det som om min man utvecklat ett extra sötsug. 

Nu täcker han botten på en påse nån gång i veckan och sen portionerar han ut varsin bit till oss då och då under loppet av en timme eller två. Det är alltid bara lakrits och choklad, vilket är den perfekta kombinationen. Särskilt igårkväll, när den serverades till ett glas rödvin.

Varje godis blir en egen smakexplosion i munnen. Dessutom är det aldrig fler än kanske tio bitar eller så, så mättnaden efteråt blir inte jobbig. Inte alls som när jag själv köper godis och moffar i mig hela påsen på en kvart. 

Jag gillar hans sätt att äta godis mer. Inte en chans i hela världen att jag skulle klara av att hålla det så själv, så har helt enkelt lagt mitt godisätande i hans händer.

Imorgon och resten av veckan

Vår tredje semestervecka har startat. Den här veckan kommer fyllas med planerade utflykter, till skillnad från förra veckan där vi vaknade varje morgon och frågade oss själva och varandra vad vi ville göra och sedan gjorde det.

På onsdag ska vi åka till Mariefred och spana in Gripsholms slott, på torsdag ska vi åka en matkryssning ut i skärgården, på fredag ska vi hänga på djurgården. Exakt vad vi ska göra imorgon, som är en tisdag, vet jag inte. Antagligen vila inför veckans alla utflykter.

Trots tidig morgon och kall dag

Söndag eftermiddag och jag sitter i soffan med datorn i knät, har precis duschat så varmt att huden blev röd. Klev i dagens andra uppsättning mjuka leggings, linne med spaghettiband och luftig linneskjorta, men behövde drapera filten över axlarna nu när jag sitter här.

Jag tror att jag blev lite kall förut, att jag har varit lite kall nästan hela dagen, förutom korta stunder när solen har nått ner mellan trädgrenarna och lyst på mig. Ja, vi har varit i skogen idag och även om det har varit en kall dag så har den varit mysig.

Vi vaknade av alarmet klockan sex, för det var då svärmors båt var framme från Finland, och blev upphämtade tillsammans med min svägerska och svåger för en dag i svampskogen. Vi hade gjort mackor och de hade packat ner kakor. Skogen erbjöd extremt lite svamp, men jag hittade en sjö istället och sjöar är inte heller dumma. Plus att det blev tillräckligt med svamp för varsin kantarellmacka.

Spenderade även ett par timmar på svärmors kökssoffa, med min man skavfötters och hans familj runt köksbordet. Vi försågs med kaffe och kakor och hade det allmänt fint. Och det var något med det som jag beskrev allra först som jag tror var en del av mysigheten: att skrota runt i leggings, ett tunt linne och en lös linneskjorta som gick en bra bit ner på låret.

Kanske den perfekta söndagen? Och nu sitter jag här i soffan, nyduschad och iförd rena, mjuka kläder och med datorn i knät. Jag får skriva hur länge jag vill enligt min man. Han har lovat att fixa middagen om jag lägger en vinare på kylning. En arbetsfördelning som jag inte kommer att argumentera emot.

Aldrig varit så avundsjuk i hela mitt liv

Vi var hemma hos min svägerska och svåger igår. De har precis flyttat in i en lägenhet i Gamla stan och jag tror att det var en av de finaste lägenheterna som jag någonsin har varit inne i. Huset är byggt på 1700-talet och lägenheten är väldigt varsamt renoverat, och även om detaljerna inte är original så är de väldigt gamla.

De har tre rum och kök som alla ligger på rad, om än inte i fil, eftersom öppningarna ligger lite huller om buller på ett väldigt charmigt sätt. Alla rummen har utsikt över takåsarna, förutom vardagsrummet vars två enorma fönster öppnar ut mot Skeppsbron och en milsvid utsikt.

Så ja, antagligen den finaste lägenheten jag någonsin varit inne i. Har aldrig varit så avundsjuk på något i hela mitt liv, men obs att jag också verkligen är glad för deras skull. De kommer leva ett väldigt gott liv där och det gläder mig.

Om att kanske vara lite ombytlig

I söndags dundrade en bokidé in i mig. Det var verkligen ett dundrande. Crasch, boom, bang rakt in i hjärnan. Jag skrev ner den i mitt dokument med bokidéer och öppnade manuset om de första gudarna, men den nya idén vägrade lämna huvudet, blockerade alla andra tankar.

I tisdags vaknade jag och tänkte skitsamma, jag testar skriva på den nya idén och så ser vi om det ger någonting. Det gav tio sidor inom loppet av två timmar. Jag har aldrig skrivit så mycket så snabbt. Igår skrev jag tjugo sidor. Idag vaknade jag och var tvungen att gå upp och hämta datorn det första jag gjorde.

Klockan är efter elva men jag sitter fortfarande skräddare i sängen, med ryggen mot kuddarna och datorn i knät. Vill du följa med ut och gå? Kan inte, måste skriva klart kapitlet medan jag har det i huvudet. Så lät det precis här hemma, så känns det just nu.

Den här gången är det en kärleksroman. Det betyder inte att jag har övergett manuset om de första gudarna, men det är som om den här historien verkligen vill komma ut och jag tror att jag vill låta den göra det.

Grå himmel och sexton grader

Vaknar till en grå himmel. Öppnar väderprognosen och hittar bara regn. Dricker kaffe i sängen, drar oss länge innan vi går upp och gör frukost, säger att vi borde komma ut innan regnet kommer. Drar på träningskläder och går raskt i en timme, kommer hem och går direkt igen, den här gången till varsitt gym.

Bröst, triceps och rumpa står på dagens träningsschema. Det tar en timme, sen är jag hemma igen. Rotar i kylen efter gårdagens köttbullar till lunch, duschar bort träningen, kliver i mjuka bomullstights, stickade strumpor och en tjocktröja.

Och nu är klockan snart tre och vi är framme vid dagens huvudaktivitet: att skriva. Jag har krupit upp i soffan, har köksfönstret på glänt och regnet strilandes mot fönsterna. Har inte ett endaste måste kvar för dagen, får skriva tills jag storknar. Ska börja prick nu, om tre två ett.

Caféskrivande, gitarrer och en vinlunch

Så blir det tisdag. Är det tisdag? Jag tror att det är tisdag. Klockan har just slagit elva och jag sitter på mitt favoritcafé. Mjuk jazz spelas i bakgrunden, datorn balanserar i mitt knä och en kopp kaffe, äppelmust och fralla står på bordet bredvid mig. Eller ja, frallan har jag i ärlighetens namn ätit upp.

Vi såg Interstellar igår, det är därför vi är så sena i starten idag. Det är ju ingen kort film och om man startar den efter tjugotvå så betyder det att man somnar mitt i natten. Det gör dock ingenting, för det är semester och då får man göra lite hur man vill.

Imorse vaknade jag till exempel och sa direkt till min man att jag vill äta frukost på café och skriva. Då ska du göra det, sa han och så var det bestämt. Vi ska mötas när jag känner mig färdig, ta oss till söder och kika på en gitarr och äta lunch.

Och fylla upp vinförrådet. Vi upptäckte igår att vi bara har flaskor för runt femhundralappen kvar och det kan man ju inte öppna en vanlig skruttig måndag, så vi ska hitta ett bra systembolag, greppa en korg och sätta en 250-kronorsgräns på flaskorna och sen gå loss.

Ser fram emot prick alla dagens aktiviteter, men allra mest den som startar om cirka tio sekunder: skriva vidare på det som förhoppningsvis en vacker dag blir en färdig bok.

Hej och välkommen, semestervecka två

Så kommer vecka trettio och min andra semestervecka. Det var en så skön första semestervecka, med Kreta och sen en söndag hemma, att få hänga runt i träningskläder och inte ha trettionånting grader flåsandes i nacken.

Barnet rev av ett träningspass och packade sen om sin väska och åkte till sin pappa. Han har inga jobbpass på ett par veckor nu, vilket är bra för istället är det full fart i sommarkurserna som han läser. Vi som blev kvar här hemma städade lägenheten och tvättade tomt i tvättkorgen, även om vi allra mest klängde på varandra. Vi har varit två om att sakna.

Men nu startar vår andra semestervecka och vi har bara lösa planer för veckan, saker som vi kastat ur oss att vi vill göra. Är ni sugna på en lista? Klart ni är.

📽️ Se The Odyssey på bio.
🛋️ Avsluta varje dag i soffan med filmkväll. Vi ska ha Nolan-tema och ta oss genom alla hans filmer innan vi avslutar med Odysséen på bio.
🏰 Hälsa på min svägerska som har flyttat till Gamla stan.
🎸 Min man vill känna på en gitarr som finns i en butik på Södermalm. Han har också sagt att jag får en vinlunch som tack för sällskapet.
🍄‍🟫 Plocka svamp. Jag har önskat en termos kaffe och kanelbullar, vilket har beviljats.
🍝 Prova olika restauranger som vi bara hunnit säga att vi vill testa.
🍷 Min man har köpt en Paradisask för fem kronor på Matsmart och säger att den ska avnjutas en kväll när vi råkar ha en flaska rödpang igång.
✍️ En timme om dagen ska vi vara kreativa. Min man ska skapa musik och jag ska skriva bok. Ingen sörjer om timmen blir två eller tre, men åtminstone en timmes kreativitet om dagen har vi skakat hand på.

Det var listan så här långt. Uppenbarligen en vecka med potential, detta här.

Allt i sin ordning

Vi är hemma igen. Jag har saknat min man, så det känns fint att vara tillbaka. Det var en konstig känsla att resa utan honom, som om jag gjorde något fel eller hade glömt bort något viktigt. En pockande känsla där jag hela tiden fick påminna mig själv om att allt var i sin ordning.

Känslan igårkväll, när jag klev in i hallen och rakt in i hans famn, var fin. Faktiskt väldigt fin, som att det hade varit bra att få sakna, att känna sig halv.

De sista timmarna

Det är vår sista dag i Chania. Fem dagar har kommit och gått. Vi har en sista förmiddag på takterrassen, kanske några sista meningar som är redo att hitta ut, men om inte annat så finns fortfarande lite tid kvar att läsa i en solstol.

Vid lunchtid ska vi checka ut, lämna väskorna och hitta ut för lunch på den där strandpromenaden som vi valde bort igår. Vi har läst ut våra böcker så vi ska gå förbi en engelsk bokhandel och köpa ny lektyr till flygresan, gå en sista långsam promenad genom Chania och sen ta en taxi till flygplatsen och åka hem.

Det har varit en bra resa, det har det verkligen.

Om när alla orden kom

Jag skrev av bara helvete igår, skrev och skrev och skrev. Vi hann inte skriva något alls under dagen igår, den gick åt att vandra och bada, så vi hämtade varsin pizza och åt på takterrassen och skrev bort flera timmar när kvällen kom.

Idag har vi tagit oss en halvdan revansch på bergsvandringen och sen spenderat dagen här, på terrassen. Vi kom närmare bergen idag, fick känna på tillräckligt mycket natur för att orden skulle fortsätta pocka på, så stegen styrdes tillbaka mot terrassen och datorn.

Nu har vi precis kommit tillbaka från en kort promenad på Chanias gator för att sluka varsin gyros och jag ska ligga i solstolen och läsa en stund. Nån gång under eftermiddagen ska vi göra oss ännu en kort avstickare, men då för att äta glass.

Vi pratar om att äta middag på strandpromenaden igen, men jag tror att jag nog kanske allra helst hänger här: på takterrassen, tillsammans med barnet och alla orden. Vi får se vad han tycker om den idén.

Bergen framför mig

Jag har alltid haft en grej för vatten. Hav, sjöar, floder, vad som helst som är vatten i drag. Har närt en livslång dröm om att bo nära vatten en vacker dag, vill alltid promenera längs det, kan spendera timmar på en klippa om det finns vatten intill.

Nu tror jag att min grej kanske har blivit berg istället. Jag kan inte sluta titta på dem. Min blick dras hela tiden mot de höga bergen runt Chania. Vi skulle ha promenerat upp i dem idag, men vandringen som chatgpt satte samman åt oss mötte inte riktigt mina förväntningar. 

Det slutade inte vara stad även om vi var uppe i berget och jag vill ju ha den karga naturen, dramatiken som springer ut ur bergen, det magnifika i dess ståtlighet. Jag sitter och tittar på bergen medan jag skriver det här, ska alldeles strax gå tillbaka till mitt manus och skriva vidare, men ville bara berätta om bergen framför mig.

Ovanpå femtusen år av stad

Det har varit en väldigt bra andra dag på Kreta. Vi hängde på låset till hotellfrukosten vid halv åtta imorse, åt lite av precis allting. Promenerade på folktomma trottoarer vid nio, hade hamnen helt för oss själva, bara vi och en liten grekisk farbror och hans fiskespö.

Vi har haft ett arkeologiskt tema för dagen, med museum och olika utgrävningar runtom i staden. Imorgon är det berg och hav som är temat för dagen. Egentligen skulle vi ha vandrat genom Samariaravinen, men det blev för bökigt med logistiken plus att brandrisken gör att det är en överhängande risk att ravinen hålls stängd, så vi bestämde oss för att tänka om.

Istället ska vi vandra en kortare sträcka i bergen runt Chania under förmiddagen och sen spendera eftermiddagen på stranden. Någonstans på mitten ska vi hänga på vår terrass, antagligen på prick samma sätt som idag: med rejäla lunchmackor från bageriet på hörnet och varsin bok.

Det har varit en bra struktur på dagen: upptäcktsfärd, lunch och läsning på terrassen, ännu ett par timmar på Chanias gator och så ett par skrivtimmar på terrassen. En timme till ska jag skriva, sedan hoppa in i duschen och därefter en klänning. Vi ska äta på en restaurang vid stranden ikväll och jag har mina ögon på en skaldjurspasta.

Om bergen i horisonten

Jag sitter i en solstol på en takterass i Chania. En islatte och en vattenflaska står på golvet intill mig, en öppnad påse med godismaskar ligger på soffan bredvid barnet en liten bit bort. Med några minuters mellanrum sträcker jag mig efter två maskar, men nästa gång kommer nog påsen vara tom.

Tittar jag upp snett mot höger ligger bergen framför mig. De är väldigt maffiga, nästan skrytsamma. Jag lutar datorn mot låren när jag skriver det här, behöver kisa trots att jag är helt i skugga. Det är trettiotvå grader men det blåser lite, så det är inte jobbigt alls.

Vi kom fram tidigt i eftermiddags. Checkade in och lämnade väskorna och promenerade ut för lunch på ett ställe som vi spanat in. Jag åt en spaghetti alla vongole och barnet en pizza med prosciutto. Jag beställde ett glas rosé men fick en karaff och blev nästan lite lullig. 

Vandrade genom gamla stan på väg tillbaka till hotellet, stannade på en supermarket och köpte allt som såg gott ut. Nu ska vi skriva ett par timmar innan vi beger oss ut igen. Vi har bokat bord på en restaurang i hamnen ikväll och jag längtar efter att beställa dagens fångst till middag.