Känslor, och annat skit.
maj 29, 2023
Fyrtiofem.
maj 28, 2023
En bra fas.
Han frågar om vi ska se en film på lördagskvällen och jag skrattar högt. Han håller upp händerna i luften, säger att han verkligen menade att vi skulle titta på en film. Jag kan inte minnas när vi såg en hel film senast.
Vi är i en bra fas, kan inte hålla händerna borta från varandra när vi sitter nära i soffan. Det slutar alltid med att vi inte längre tittar på filmen.
Visst älskling, säger jag. Vi tittar på en film. Han startar en gammal James Bond och jag häller upp varsin whisky åt oss. Vi ser inte slutet.
maj 27, 2023
Allt gott just nu.
Jag köper en stor planta med mynta och en keramikkruka på fat. Planterar växten i krukan och placerar den på köksbänken under köksfönstret. Sköljer ett kilo små jordgubbar och låter dem droppa färdigt i durkslaget innan jag snoppar och lägger i frysen. Fyller fruktfatet med citroner och lime, nektariner och persikor.
Det är samma sak varje år när sommaren kommer. Jag vill bara äta grillade grönsaker och söta frukter och dricka läskande drycker med jordgubbar, lime, citron och mynta. Fantiserar om glass varje dag. När sommaren kommer på riktigt ska jag tillåta det.
maj 26, 2023
Planen och utfallet.
maj 25, 2023
Malibu brinner.
Värmen dallrar mellan Stockholms husfasader. Jag lyssnar på Malibu brinner när jag promenerar mellan mina möten, när jag springer sent på kvällarna efter att solen trillat ner från himlen, när jag går och handlar.
Det doftar av hav och stad, vindar och solsken, varm asfalt och syren. Min man sippar på en GT medan han grillar grönsaker och kött. På matbordet står ett enormt fång liljor och nejlikor. På köksbänken ligger en hög rabarber från grannens lantställe.
maj 24, 2023
Om att bara vara två.
Barnet har fått sommarjobb. Han kommer jobba hela sommaren i Furuviksparken, bo hos sin pappa och bara komma hem de få dagar som hans schema tillåter det. Det känns bra på ett sätt, för det är dags att låta honom flyga fritt, men konstigt att inte alltid ha honom hemma.
Jag undrar hur det kommer vara i sommar när det bara är jag och min man. Vi har det bättre än på länge, så jag tror att det här kan vara bra för oss. Att bara vara vi, inte behöva ta hänsyn till en tonåring, att få leva ut lite. Jag tror att det är helt rätt i tiden.
maj 23, 2023
Tjugo minuter och en miljon gamla minnen.
Jag har blivit så van vid att hålla ett högt arbetstempo att jag inte vet vad jag ska göra med timmarna när det kommer en kväll som inte kräver att jag öppnar datorn för att komma ikapp. Går och tränar med min man. Är helt slut efteråt. Behagligt trött och lycklig inuti.
Imorgon åker jag till den lilla staden. Jag har tre medarbetare som arbetar från kontoret i min gamla hemstad, kontoret som jag började på, och det känns alltid lika fint när jag kommer dit. Det känns att det en gång var hemma. Både kontoret och staden känns så.
Jag brukar köpa en kaffe vid tågstationen och promenera till kontoret. Det är tjugo minuters promenad och en miljon gamla minnen.
maj 22, 2023
Nu är den här.
Jag tror att sommaren kom igår. Öppnade balkongdörrarna på morgonen och luften som strömmade in hade bara stråk av kyla. Bara ben under klänningen, ingen jacka över tröjan. Köpte murgröna och pelargoner till balkongens blomlådor och krukor.
Barnet och mannen skrubbade och oljade in våra utemöbler och jag planterade blommorna. Vi lämnade balkongdörrarna på vid gavel hela dagen, stängde inte förrän när vi gick och la oss vid tjugotre, frös inte om fötterna en enda gång.
maj 21, 2023
Om dagen före.
maj 20, 2023
Det finns en första gång för allt.
Barnet kom hem igårkväll. Han klev in genom dörren och ropade: Imorgon ska vi festa tillsammans! Det är sant. Om två veckor ska vi på bröllop. Det är bara vuxna bjudna och barnet räknades som det, vuxen. Det betyder att han har en plats på svensexan också.
Vi kommer vara de tråkiga föräldrarna och hålla koll på hur mycket han dricker, dels på grund av epilepsin men också eftersom jag inte vill leda honom hem vid tjugoett och missa det roliga.
Jag är dock inte särskilt orolig. Ska jag vara helt ärlig ser jag fram emot kvällen med en spänd förväntan, både för att fira det kommande bröllopet men också för att vi ska festa tillsammans med barnet. Festa under ordnade former visserligen, men fortfarande, det är en fest, tillsammans, med barnet.
maj 19, 2023
Från ingenstans.
Det är som att sommaren slår till från ingenstans. Vida byxor och mjuk skjorta. Jobbar mina möten men sparar mailen till söndagen. Hittar ut på gatorna vid sexton, gör sällskap med min man, går de ärenden som är kvar.
Så kommer fredagskvällen och vi spenderar den i köket, lagar mat till lördagens picknick. Jag är barfota, balkongdörren står öppen, mjuk jazz strömmar från högtalarna. Min man gör små tacos till middag. Vi äter dem lutandes mot köksbänken. Ett glas rött står på matbordet. Och det är som att kvällen aldrig mörknar, som att sommaren slog till från ingenstans.
Om att glömma.
maj 17, 2023
Livet på riktigt.
Jag sitter i en hotellobby och arbetar. Jag har ett möte kvar för dagen, det börjar om några minuter men jag hann inte hem mellan visningen av hotellet som jag sitter på och mötet som snart ska börja. Hotellet ligger vägg i vägg med vårt nya kontor och går allt vägen signar vi ett avtal för våra framtida konferenser.
Imorgon är det en röd dag men vi ska arbeta, alla tre. Barnet har ett kommande kursprov i matte och jag och min man har arbetsuppgifter staplade på varandra efter våra dagar i Aten. Det gör ingenting, jag ser fram emot att sitta bredvid min man i soffan med varsin dator i knät och barnet framför matbordet med näsan i sin mattebok. Det är fint, det är livet på riktigt.
maj 16, 2023
Livets resa.
Vi är hemma igen. Trötta, lyckliga och med en lätt benhinneinflammation i benen. Eller det är bara jag som har ont i benen, de andra är bara trötta och lyckliga. Aten var fantastiskt. Magnifikt. Vi vill tillbaka, längtar redan dit igen.
Vi har gått sju mil på två dagar och en kväll. Nya fräknar har strösslats över mina kindben. Barnet har arbetat sig genom rött, vitt och rosa vin. Han fick ett glas varje kväll och blev inte det minsta fnittrig. En lunch delade vi även en liten flaska vitt.
Vi har promenerat sida vid sida genom Aten och över Akropolis. Vid ett tillfälle kom jag på oss med att ha fört ett timslångt samtal om Greklands ekonomiska kris, där barnets frågor förde samtalet vidare. Någon gång under åren slutade vi prata om Pokémon och började prata världsekonomi. Jag vet inte exakt när det skedde.
Men jag vet att det nog var livets resa, det här.
maj 13, 2023
Hej, tack, puss.
Tack för era grattishälsningar till barnet för hans första arton år i livet, och till mig för mina första arton år med honom. ❤️ Aten är fantastiskt, barnet är lyckligt, föräldrarna är blödiga.
Vi hörs när vi är hemma, eller om ni vill hänga med på instagram. Det är bara att klicka på bilden intill så är ni där.
Puss hej!
maj 11, 2023
Akropolis och champagne.
I hallen står tre väskor packade och klara. Nästan klara, iallafall. Det är bara necessärerna som fattas, men imorgonbitti blir väskorna kompletta. Imorgon fyller mitt barn arton år. Vi hinner starta födelsedagen som vi har gjort varje år, med en pannkaksfrukost.
Sedan rullar vi ut våra väskor till taxin och åker till arlanda, för i födelsedagspresent önskade sig barnet att få fira sin artonårsdag i Aten. Han vill se Akropolis. Han vet det inte än, men vi har bokat en hotellsvit med utsikt över Akropolis.
Han fick välja restaurang till kvällen och valde en italiensk restaurang med takterass mot Akropolis. Han säger att det som han ser fram emot mest är att sitta på takterassen med Akropolis framför sig och beställa sitt allra första glas vin. Jag tror att vi siktar på bubbel va, mamma? frågade han häromdagen och jag log mot honom. Du är verkligen min största stolthet i livet, svarade jag.
Det är inte långt från att jag börjar gråta när jag skriver det här, när jag tänker på hur jag om ett dygn sitter i ljumma sommarvindar och blickar ut över Akropolis och skålar i champagne med min son, gratulerar honom på födelsedagen för tusende gången.
maj 10, 2023
Nedräkning startad.
maj 09, 2023
Lite renare nu.
Jag har fört en hemlig dagbok det senaste året. Skrivit saker som inte ämnats för någon annan att läsa, sparat som utkast aldrig tänkta att publicerats. Det hjälpte där och då. Nystade ut trasslet i min bröstkorg.
Idag råkade jag klicka mig in bland utkasten. Såg dem ligga på rad. Femtiosju inlägg döpta till datumen som de skrevs. Jag såg dem och kände ingenting. Tänkte att de lika gärna kan raderas. Så jag började klicka på papperskorgen, lät utkasten försvinna, ett efter ett.
Det kändes ingenting. Kanske att det bara känns lite renare nu.
maj 08, 2023
Kirke, Akilles och Patroklos.
maj 07, 2023
Skarven vecka arton/nitton.
Det är söndag, i skarven där eftermiddag blir kväll. Jag sitter skräddare i sängen. Har ryggen mot de tjocka dunkuddarna och datorn över de korslagda benen. För en stund sedan gick jag förbi den stora spegeln i hallen och såg min mamma. Det är kläderna, tror jag. Svarta tights och herrskjorta. Jag ser ut som jag minns henne i barndomen.
Min man sitter framför sin dator här i sovrummet. Vi behövde båda arbeta färdigt vecka arton och förbereda vecka nitton. Jag brukar inte arbeta från sängen, men jag kom på mig själv med att vilja vara i samma rum.
Vi har haft en fin helg. Promenerat med varsin glass i handen, tränat ihop, lagat mat tillsammans, druckit whisky och somnat hud mot hud. Den är inte slut än helgen, vi har ännu en kväll, ännu en natt.