Semestern och hösten

Gjorde en smygstart av semestern på det allra bästa av vis: med en oplanerad långlunch. Mötte min man för lunch på en av Vasastans mysigaste uteserveringar och fastnade i regnet. Det var dock varmt och skönt och under tak, ingen av oss hade några fler möten eller ens stress i kroppen, så vi lutade oss tillbaka, beställde kaffe och lät en timme bli två.

Var hemma till fjorton, svarade på ett par mail och skrev sen ihop ett sista mail med en sommarhälsning till mina team, och sedan blev det sista jag skrev ett autosvar. La en flaska bubbel på kylning och promenerade sen till gymmet för träning och bastu.

Klev i en svart vadlång kjol och vit tisha efteråt, lät ansiktet bara vara återfuktat och håret torka i vinden och solskenet. Kastade in gymväskan hemma och gick sen ett varv genom kvarteret för att handla till middagen: pasta, parmesan och färska grönsaker hos italienaren, räkor hos fiskhandlaren och en flaska vitt på bolaget. 

Kom hem till kylt bubbel, en man redo att slå ihop en räkpasta och känslan av semester. Samt även kanske det allra finaste: ett barn som blivit antagen till universitetet här i Stockholm i höst. 

Bara timmar kvar

Det ligger en arbetsdag mellan mig och semestern. Jag sitter på caféet mittemot kontoret, antagligen för sista gången på en månad. Stryk antagligen förresten, låt oss bestämma att det är sista gången. Även om datorn får följa med på café under ledigheten så blir det inte det här caféet, bara för att behålla känslan av semester.

Jag tror kanske inte att jag kommer blogga varje dag under semestern, mest för att jag inte vill ha några måsten hängandes över mig, mer än de som redan finns där. Om jag känner mig själv rätt så kommer jag skriva här varje dag ändå, men jag vill ändå säga att en eventuell tystnad inte betyder att vi inte mår bra.

Sist det blev tyst här inne upplevde vi ju våra värsta dagar nånsin och där är vi inte nu, inte ens i närheten. Nu betyder bara en eventuell tystnad att vi lever och mår bra. Jag hoppas att ni också gör det. ❤️

Om sjuttio sidor text och stjärnor längst bort i evigheten

Igår beställde jag utskrift av min bok, så långt som jag kommit hittills. Det är inte mer än ungefär sjuttio sidor så jag har precis kommit förbi början, men så har jag ju också skrivit om alltihopa, inte bara en utan två gånger. Det tog sin tid, men det var väl spenderad tid för texten ligger bättre hos mig nu.

Jag ska ta med mig den lilla bibban med utskrivna sidor till Kreta, tillsammans med en blyertspenna och märkpenna och sedan ska jag spendera en kväll på terrassen med att läsa genom utkastet. Det är första genomläsningen sedan mina omarbetningar och det känns extra fint att göra det där allting utspelar sig.

Har för övrigt även en lista med saker att verifiera, som vilken nyans ett vitt tyg får i havet under den sjunkande solen och hur vinden doftar när solen gassar som mest och exakt hur stjärnorna gnistrar längst bort i evigheten.

Nedräkning pågår

Nedräkningen till semestern har startat. På tisdag åker barnet och jag till Kreta för att researcha och skriva. Jag har långa listor i min telefon med saker som ska köpas, tvättas, fixas och packas.

Imorgon när våra arbetsdagar är över ska vi ses för AW och shopping inför resan. Jag behöver ett par t-shirts och han behöver strumpor. Vi behöver också ha små burkar i resesize och kanske ett par fysiska böcker att bryta av vårt egna skrivande med.

Vi har bokat en svit med en stor terrass och har skakat hand på att vi ska spendera tiden jämnt mellan att researcha/upptäcka, skriva/läsa, bada/sola och äta/fika. Ser väldigt mycket fram emot detta, men också att fortsätta planerandet inför resan. En mycket mysig aktivitet så här sista veckan innan semestern.

Vägen mot hundra

På tal om att fylla fyrtio: mina provresultat har kommit. Kanske har jag faktiskt en chans att fylla hundra, för jag är frisk som en nötkärna. Nästan iallafall, för det är klart att det kommer ett men här.

Mina blodvärden är toppen, vitaminer och hormoner likaså, blodsockret utmärkt, levern mår hur fint som helst. Det enda som inte var toppen var ett njurvärde som ligger lite lågt och som både läkare och chat-gpt säger att vi behöver följa upp om tre månader.

Det var dock bara precis utanför referensramen och enligt läkaren kunde det bero på att jag druckit för lite vatten. Eftersom allt annat i rapporten ser superfint ut tänker jag inte bekymra mig mer om detta. Eller som chat-gpt sa: om det var tecken på kronisk njursjukdom hade inte alla andra värden varit så fina.

Men jag gör en uppföljning om tre månader och är det fortfarande lågt, då får en läkare ta sig en titt på njurarna. På väg mot hundra är jag fortfarande.

Om att gärna åldras men helst lagom

I september fyller jag fyrtio. Jag tror inte att jag har en kris eller så, men kanske nån slags medvetenhet om att jag åldras. Det har gått så fort nu på slutet, åldrandet. Fram tills för bara något år sen fick jag visa legitimation på bolaget, men det behöver jag aldrig nuförtiden.

Rynkorna i pannan har blivit djupare och kråkfötter har dykt upp runt ögonen. Egentligen stör inte rynkorna mig så mycket, jag tycker att det är fint att åldras. Det som däremot stör mig är att ögonbrynen har börjat glida nedåt. Det gör att jag ser trött ut.

Varje dag när jag går till kontoret går jag förbi en skönhetsklinik. En dag kollade jag upp dem, såg att de har fått fantastiska omdömen, men också att de skulle kunna göra något åt ögonbrynsproblemet. Så jag bokade en konsultation och gick dit och allting kändes bra och rätt, så idag ska jag för första gången prova botox.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Jag har aldrig tänkt på mig själv som någon som skulle göra botox, men här är vi nu. Samtidigt tror jag att man ska göra det som känns bäst och jag känner nog att jag gärna åldras, men kanske inte riktigt så fort som det går just nu.

Ett, två, tre så var veckan slut

Dagens blogg sker från dagens första location: caféet mittemot jobbet. Det har blivit så att jag startar dagarna här, beställer en ostfralla och en latte, varm eller kall beroende på om luften är just det: varm eller kall. Äter bara underdelen av frallan, den med salladen och osten och gurkan. Svarar på mail, förbereder dagens möten, gör nån admin, dricker mitt kaffe.

Om en timme startar dagens första möte och då kommer jag ha förflyttat mig till kontoret. Sjunkit ner på en plats, pluggat i datorn, hämtat ett glas vatten och fiskat upp läppstiftet ur handväskan och placerat det på skrivbordet, nära till hands om det behöver gå fort.

När klockan slår tre och sista mötet är över har jag nog tröttnat på kontoret och börjat längta efter att vara ensam, så packar väl ihop och tar datorn under armen och går de sju trapporna ner till coworking-delen. Sjunker ner i en av sofforna med datorn i knät och en hederlig bryggkaffe intill. Jobbar klart dagen i lugn och ro, men inte mer än en timma eftersom det är en fredag i juli.

Antagligen går jag hemåt sen, kanske köper jag en flaska rosévin på vägen eller något som min man säger att vi behöver från mataffären. Det känns inte omöjligt att jag kommer känna för en fredagsbukett. Kanske blir det förresten bubbel och inte rosé?

Vi får se. Kanske blir det en kväll i soffan, kanske blir det en middag ute, kanske blir det lite av båda. Vi får se, vi får se.

På väg mot hundra

Hej och god morgon. Jag ligger fortfarande i sängen, var på väg upp för att hämta kaffe men kom sen på att jag inte får dricka något. Jag fastar nämligen inför blodprover som ska dras nu på morgonen.

Jag fyller fyrtio i september och har gett mig själv en hälsokontroll i födelsedagspresent. Jag har bestämt mig för att leva tills jag blir hundra, minst. Då gäller det att kroppen orkar ta mig dit, för jag tänker inte bli nån himla skröplig hundraåring.

Om jag nu klarar mig en timme till utan kaffe, förstås.

Första juli

Så passerar juni över till juli. Värmen har tagit min aptit, jag orkar bara halva portioner, vill inte ha något annat än lätta sallader, bubbelvatten och frukt. Det är bara dagens första kaffekopp som är varm, alla andra är fyllda med isbitar och mjölk.

Håret får lufttorka när det är nytvättat, jag dog nästan när jag fönade ut det häromdagen, blev tvungen att blåsa med kalluft i halv evighet efteråt. Gned bort det klarröda nagellacket från fingrar och tår sent igårkväll, lackade om i mörkrött istället, det känns mer som juli.

Om en kort stund ska jag gå upp, kliva i en vadlång svart kjol och en stickad kortärmad tröja i blekgult, lägga den lättaste av makeuper och dra en borste genom håret, toppa med lite glansspray och sen stoppa fötterna i guldsandalerna, greppa den blommiga handväskan och de svarta solglasögonen.

Jag har ett tidigt möte på kontoret, men jag tänker att ett tidigt möte kräver sin tidiga hemgång, för är det någon gång det ska gå på ett ut så är det i juli.