Jag tittar på möbler hela dagarna. Drömmer om möbler på nätterna. Jobbar ikapp mitt vanliga jobb på kvällarna och drömmer lite om det också. Jag fortsätter linka runt på blodproppen, enligt doktorns ordination. Smörjer med blodförtunnande, på doktorns ordination.
Det tar emot att promenera runt på foten. Den svullnar upp så snabbt, ådernätet blir hårt och ömt. Sedan sätter jag mig ner och foten går tillbaka till sin vanliga storlek och färg på någon minut. Ska jag verkligen gå på den? frågar jag min man, som om han vet.
Det har börjat påverka mig. Någon slags rädsla över att foten inte blivit ett stort blåmärke än, som handen blev båda gångerna. Betyder det att propparna är kvar i blodomloppet, är de på väg till hjärnan, ska de göra mig till en grönsak?
Kanske dags att uppsöka läkare igen? Inte bra att gå och oroa sig och även läkare kan ju ha fel.:)
SvaraRaderaHåller med, be om en second opinion
SvaraRaderaCarina
Ja, sök vård igen! /Tove
SvaraRaderaNä men usch, helt med på läskigt. Hälsan är viktigast. Mvh, hon som drar sig som sjutton för att avboka en grej imorgon trots att det inte går på annat sätt.
SvaraRaderaFattar att du är rädd. Varför får du blodproppar? Hur vet man att det inte blir på ett kritiskt ställe nästa gång? Menar inte att göra dig orolig, men JAG hade tyckt att det var otäckt. Men så äter nästan alla kvinnor på mammas sida blodförtunnande, alla utom jag.
SvaraRaderaLohe
Ingen aning, hade aldrig haft en propp förut för ett halvår sen när den första kom. Det är väl det som kan störa mig lite, varför kom de nu? Men å andra sidan tog läkaren på akuten det verkligen med en axelryckning så jag vet inte, det är väl ingen fara.
Radera