Höstens kjol

Så jag har en ny kjol idag, till ingens förvåning. Det är en högmidjad sådan, snäv över höfterna och med en kjol som klockar sig ut längs vaderna. Ett tunt svart skärp i midjan. Jag har parat ihop den enligt plan, med en svart polotröja och höga stövlar.  

Kjolen är mörkt gråbeige och när den kom hem hittade jag en stickad tröja i min garderob i en perfekt nyans ljusare än kjolen. Lite lösare dessutom, vilket blev väldigt fint när tröjan var instoppad framtill så att bara bältesspännet och några centimeter skärp skymtar.

Tror att kjolen även kommer vara perfekt med en svart stickad tröja, och åh den kommer också vara jättefin till min vita stickade tröja, brunt skärp och bruna stövlar. Har jag köpt höstens bästa kjol kanske?

Barnet och tanterna

- Jag tänkte på en sak. Om du blir bibliotekarie kommer du hänga med tanter hela dagarna.
- Varför skulle jag hänga med tanter hela dagarna?
- Kanske är jag fördomsfull men jag tror att det mest är tanter som är bibliotekarier?
- Jag har alltid gillat tanter. Jag hänger gärna med tanter.
- Du kanske blir deras lilla köttstycke.
- De kanske nyper mig i rumpan?
- Hjälp, tänker om de nyper dig i rumpan?
- Låt oss hoppas.
- Ingen tjugoåring säger ”låt oss hoppas”.
- Jag vet, jag kommer verkligen trivas med tanterna. 

Slipsens varande

Jag befinner mig under påtryckningar. Det handlar om slipsen från kvällen när jag var Hermione. Jag trivdes väldigt bra i hennes outfit men jag tror att det var för att det var en utklädnad. Det var inte jag, det var inte min slips.

Nu trycker modekännarna i min närhet på om att jag ska köpa en riktig slips, en som saknar Gryffindors logga, och bära till vardags. Och jag vet inte. En del av mig vill det för jag gillade verkligen outfiten, men en annan del är rädd för att jag ska känna mig utklädd.

Nu inser jag dock att jag inte behöver köpa en ny slips, det finns ju mängder i min mans garderob. Eller nja, mängder kan vara att ta i, men absolut tillräckligt för att ha ett bra urval redo att paras ihop med en mörkgrå kort kjol, vit skjorta och ljusgrå stickad väst, tunna strumpbyxor, sockor och loafers.

Nu öppnades visst en möjlighet att känna in outfiten, se om det är jag eller Hermione eller båda. Känner nu att jag måste ta vara på den här möjligheten, visst?

En ojämn byteshandel

Min chef skickar en mötesinbjudan till dagen efter. Rubriken är Chefsinformation. Jag skriver att jag har ett annat möte då, frågar om jag behöver boka om. Ja gör gärna det, svarar han. Det brukar betyda att något stort är på gång.

Lite senare pratar vi i telefon. När vi ska lägga på säger jag att han kanske kan avsluta med en ledtråd om morgondagens viktiga information. Om du bjuder på ett skvaller så bjuder jag på ett skvaller, säger han.

När vi lägger på en halvtimme senare lovar jag att se förvånad ut när vi får informationen dagen efter, men är också lite sur över att mitt skvaller var mycket bättre än hans.

Värt att fira

Vi var hos läkaren i fredags, barnet och jag. Det var dubbla besök, först hos doktorn som ansvarar för barnets medicin och sen hos kuratorn. Läkaren kom fram till att inte trappa upp medicinen, trots att barnet ligger på den lägsta dosen. Han mår så mycket bättre att läkaren inte ser behov av att öka dosen.

Gick från läkarens kontor till kuratorn som ska hjälpa honom hitta rätt i djungeln som är framtidsutsikter. Det visade sig att vi redan gör allt som hon rekommenderade och ska fortsätta utan förändringar. 

Efteråt gick vi till ett café och pratade vidare. Där och då landade barnet i att han vill söka en av de utbildningar som han läst på om under veckan. Det är en högskoleutbildning till bibliotekarie som går på halvfart och som han vill kombinera med att arbeta. 

Utbildningen är öppen för sen ansökan och startar i januari. I barnets drömvärld får han ett deltidsjobb innan dess, gärna som biblioteksassistent men annars inom administration, och sen adderar han halvtidsstudier till bibliotekarie och fortsätter bo hemma ytterligare ett halvår, så att vi gör allting stegvis och ökar successivt till att stå helt på egna ben.

När sockerkringlorna var uppätna och barnet plötsligt hade en framtidsplan kramades vi hejdå, han tog tåget för en helg hos sin pappa och jag gick och köpte en flaska bubbel, för det var en dag värd att fira. 

Fira att han landat i en framtidsplan som gav honom glädje, fira att han ska få arbeta med böcker och fira att klassningen på hans depression nu gått från svår till mild.