Om att vara i fas.

Jag har skjutit två stora arbetsuppgifter framför mig i flera veckor nu. De är av typen där man behöver stänga av telefonen och blockera mailnotiserna och sitta ostörd tills jobbet är klart. Jag vet inte hur många gånger jag har påbörjat båda uppgifterna men blivit avbruten och inte lyckats ta upp tråden. Det har grämt mig i veckor, legat som en ständig påminnelse i bakhuvudet.

Igår tog jag tag i den första arbetsuppgiften. Tände ljusen på borden, startade en mjuk lista på spotify och satte mig skräddare i soffan med datorn i knät. Tre timmar senare var den första arbetsuppgiften klar. Idag gjorde jag samma sak, fast men den andra arbetsuppgiften.

Det blev kanske inte en helg som går till historien som den roligaste, men det gör ingenting. Ingenting alls. Hundra procent värt det.