Så kommer vecka trettiofyra. Jag somnar med någon slags ångest på söndagskvällen, vaknar med den på måndagsmorgonen också. Stänger in mig i ett rum med Rachel och försöker sätta ord på den. Det handlar om att man inte alls kan leva sitt liv så som jag sa häromdagen, helt och fullt enligt hur man själv vill.
Så jag säger att jag har bestämt mig och att det är så det måste bli. Hon frågar om det verkligen är vad jag vill, säger att jag nog inte kan vela fram och tillbaka fler gånger och jag säger att det inte alls är vad jag vill, men att det är så det måste bli.
Så där tycker jag det har varit i livet när de stora förändringarna skett; att man egentligen inte fattar beslut utan det bara blir. Vägen går framåt åt ett annat håll, och man upptäcker att man redan har slagit in på den❤
SvaraRaderaCarina
Ja, fast det här är ett beslut. Ännu inte fullt uttalat, men fortfarande ett beslut.
Radera