augusti 05, 2022

Om blåmärksömma muskler och en sovmorgon.

Jag vaknar i gryningen av regnet som öser ner utanför det öppna sovrumsfönstret. Min mans arm smyger sig runt min midja och han suckar mot min nacke. Jag somnar om. Nästa gång jag vaknar visar klockan tiotrettio.

Barnet sitter vid matbordet och äter frukost. Trevligt att se dig, säger han. Jag brygger kaffe, bäddar sängen, äter frukost i en mindre evighet, puffar kuddarna i soffan, byter de nedbrunna ljusen i ljusstakarna på matbordet. Har fortfarande nattlinne när klockan slår fjorton.

Byter till sist om till träningskläder och går till gymmet för veckans fjärde pass. Kan bara träna bröst, alla andra muskler är blåmärksömma. När vi kommer ut regnar det igen, och nu verkar det inte sluta. Det gör ingenting.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar