Igår när vi åt hjortfärsbiffar och kantareller sa min man att det kändes höstigt. Klockan var nästan nio, himlen hade börjat mörkna och på matbordet stod tända ljus och ett glas rödvin. Han hade rätt, det kändes höstigt. Sakta i backarna, det är bara andra augusti, sa jag då.
Men det är en fin tid, den som är nu. När dagarna är varma men kvällarna börjar bli mörka. När man tänder ljus och längtar efter rödvin men absolut inte fryser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar