Måndag. Mobilen börjar surra på sängbordet klockan nio. Det är första gången på flera veckor som jag vaknar av alarmet, så jag förstår inte vad det är som låter. Mobilen surrar över kanten och ner på golvet. Jag sträcker mig efter den, når den inte.
Vad är det som låter? säger min man. Alarmet, säger jag. Från golvet? frågar han. Kan vi sova genom det? säger jag. Alarm brukar betyda att man behöver gå upp, säger han. Mmm, säger jag. Behöver vi gå upp? frågar han. Städerskan kommer, säger jag. Jag sträcker mig ner mot golvet och han lägger sin arm om min kropp för att hålla mig kvar i sängen.
En timme senare slår vi igen dörren bakom oss. Träningsväskorna hänger över axlarna. Vi promenerar till gymmet, värmer upp långsamt och länge, sedan kör vi ett benpass. Går vidare till en uteservering längre ner på gatan och beställer varsin caesarsallad.
Klockan två får vi komma hem. En grön omlottklänning och vita sneakers, svarta solglasögon och nytvättat hår. Promenerar ut igen, till en saluhall den här gången, köper allt som ser gott ut. Kommer hem, sjunker ner i soffan och här sitter jag nu.
Min man ska snart snickra ihop varsin räksallad till oss och jag ska starta en tvätt eller två, men det är verkligen allt som jag tänker göra idag. Sedan får det räcka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar