Det första jag reagerar på är hennes hårfärg. Vår hårfärg. Den är inte så vanlig. Sedan tänker jag att det är lite lustigt att hennes hår också fortfarande är fuktigt från duschen och lite vågigt, precis som mitt.
Sedan upptäcker jag att hon har en likadan klänning som jag, fast hennes är vit och min är svart, och att våra sandaler är nästintill identiska. Samtidigt vänder hon på huvudet och hennes blick landar på mig. Hon är lika blek som jag, lika fräknig som jag, har också svarta solglasögon, bådas för stunden uppskjutna i håret.
Hennes ögon vidgas när hon ser mig och jag får en impuls att säga hej, men sedan slår det mig hur konstigt det är att hälsa på någon bara för att vi är lika varandra. Jag passerar henne och ler när jag går förbi och hon ler tillbaka och jag tänker att det där var ju mitt leende.
Men, så coolt! Tänk om du har en okänd syster.
SvaraRaderaCarina
Haha, är inte lika säker på att min mamma skulle tycka att det var lika coolt. De firade 40-årig bröllopsdag i somras och den här kvinnan var nog drygt 30 😅
RaderaDu borde ha sagt hej och börjat prata! Här på landet hade det varit helt normalt..
SvaraRadera