Nu ska vi bara ta med det in i hösten.

Imorgon börjar min sista semestervecka och min man, han börjar jobba igen. Han har haft tre veckor med bara några få timmar framför datorn. Jag tror att det är rekord. Den här sommaren har han varit ledig på ett sätt som aldrig förr. Närvarande. Tillgänglig.

Jag har en känsla av att jag kommer se tillbaka och tänka att det var det som räddade oss. Det har även varit sommaren där jag har slutat hålla tillbaka med vad jag tycker. Jag har sagt ifrån, slutat bita ihop, slutat bry mig om det blir obekvämt. 

Det har resulterat i att vi har bråkat mer än någonsin, men också att vi aldrig haft några spänningar som dröjt sig kvar. Vi har bråkat, pratat, sagt förlåt. Haft mycket sex. Det har varit den bästa sommaren på evigheter.