Ni bestämmer: En perfekt sommardag i ett folktomt Stockholm.

Någon av er vill höra hur den perfekta sommardagen ser ut i ett semestertomt Stockholm och det var ju en rolig tanke att leka med. Inser dock att jag har ungefär hundra olika svar på den frågan, men här kommer en dag som är fin för att den består av just ingenting, som nog är mina bästa dagar.

Jag vaknar av mig själv innan klockan slagit åtta. Nakna fötter mot ett trägolv svalt av morgonluft från den öppna balkongdörren. En kopp kaffe i handen och en stilla tystnad. Kanske ännu en halvtimme i sängen, kanske sitter jag uppflugen i ett hörn av soffan, kanske tar jag tidningen och sätter mig på balkongen. Det finns ingen stress att vakna.

Drar en tunn klänning över huvudet. Snurrar upp håret i en knut, lägger bara en gnutta makeup för att forma ögonbryn och fylla i kindben. Solglasögon på näsan och tygskor på fötterna. Vi promenerar kors och tvärs på ödsliga gator. Pratar om hur tomt det är, så som vi gör varje sommar.

Slår oss ner i skuggan på en uteservering, skjuter upp solglasögonen i håret och beställer bubbelvatten och rosévin och kanske något att äta. Vi stressar inte, för det är varmt och vi har ingenstans som vi måste vara.

Promenerar vidare och stannar för en glass eller en islatte, fast antagligen båda. Kommer hem och dräller ner i en hög i soffan. Läser, lyssnar, pratar. Textar med barnet som hänger med kompisar. Min man lagar mat och jag sitter med ett glas vin på balkongen och skriver. Ibland kommer han ut och pussar mig lätt på huvudet.

Vi äter middag på balkongen och solen går ner bortom hustaken. Jag hämtar en tröja och tänder ljusen. Vi fyller diskmaskinen i mörker och fnissar åt oss själva, för vi är lite berusade efter vinflaskan som vi delade till maten. Barnet kommer hem och himlar med ögonen åt oss.

Vad vill du göra imorgon? frågar min man. Det här, säger jag.