Klockan är nollsextjugofem och jag ligger under täcket. Håller mobilen i båda händerna, kaffekoppen står på bröstkorgen, lutad mot samma lillfinger som telefonen vilar mot. Alla sover fortfarande.
Jag drömde om någon. En domare tittade på mig och sa: det är uppenbart för alla att han lurade dig. Jag vaknar, går upp, tittar ut på de knotiga träden på innergården. Flera decimeter gnistrande snö balanserar på grenarna. Det finns ingenting kvar av gången som min son skottade igår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar