Vi kliver ut genom porten redan vid tio. Det är bara barnet och jag, min man behöver jobba och jag tänker att det är ett fint tillfälle att hälsa på i staden som vi inte längre kallar hemma. Vi åker på slingriga vägar genom skogen. Solen står högt på himlen, lyser ner på träden som sprider sina gula, röda och orangea löv över oss.
Hemma hos mina föräldrar är båda mina bröder, deras fruar och alla barnen. Mamma har bakat kanelbullar och vi sitter runt deras köksbord i timmar. Några barn leker under bordet, andra bygger en koja och vissa ligger i soffan och spelar på sina mobiler. Vi bestämmer att barnen firar nyår med våra föräldrar och att mina bröder och svägerskor kommer och firar med oss. Löjrom, hummer och champagne och hela meningar.
Solen är allra längst bort på himlen när vi sätter oss i bilen igen. Vi lyssnar på en dokumentär och pratar om det som vi hör. Mörkret faller snabbt men det gör ingenting, för att sitta där i bilen med honom är bland det bästa jag vet. Så kommer vi hem till en man som fortfarande sitter med sin dator. Lägenheten lyser med sitt mjuka sken och det känns verkligen som höst, men det känns också verkligen som att komma hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar