Jag frågar på onsdagskvällen om jag ska göra även torsdagen hemifrån, men barnet säger att jag kan åka till kontoret. Han kan behöva lite egentid, säger han. Så jag åker in till jobbet, tänker att jag kan arbeta hemifrån på eftermiddagen men det är ju sånt som man kan tänka, i verkligheten är klockan alltid halv fyra innan man kan slita sig.
Jag köper med varsin kanelbulle, för jag tror inte att vi hinner träffa varandra innan han tar bussen till sin pappas stad imorgon. Så vi sitter mittemot varandra vid matbordet, han med religionsplugg och jag med det sista av arbetsdagen, och äter kanelbullar en dag för tidigt. Jag frågar om han saknat mig under dagen. Nä, säger han och flinar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar