Oktobersjukan.

Jag har hostat och snörvlat sedan i fredags, men låtsas som ingenting för det har funnits så mycket som jag har velat göra. Men så vaknar jag till en måndag och går upp när klockan ringer, trots att jag hostat fram till halv två. Min man kommer in i badrummet när jag står och kallsvettas framför spegeln med mascaraborsten i handen. Ska du verkligen gå till jobbet? säger han. Kanske inte, säger jag.

Det står disk på köksbänken, en övergiven galge dinglar från en stol, en tidning ligger kvarglömd på matbordet och ljusstakarna står i oordning. Jag orkar inte titta på det men inte heller göra något åt det, så jag kryper tillbaka ner i sängen igen. Lämnar balkongdörren med en millimetersglipa, byter blus och kostymbyxor till urtvättad tisha och pyjamasbyxor.

Huvudet fungerar, det är bara kroppen som inte riktigt orkar med, så jag sitter där under täcket och jobbar på. Äter klementiner och dricker te. Till sist går jag upp. Bestämmer att jag ska plocka i tjugo minuter och att det inte behöver gå särskilt snabbt. Tjugotre minuter senare är lägenheten fin igen, och det gör lite mindre ont att jobba från soffan.