Det börjar efter lunch på torsdagen. Gör plötsligt ont i halsen när jag sväljer, en timme senare bultar huvudet. På kvällen kommer sjukdomskänslan. Jag går upp på fredagsmorgonen och följer barnet till stygnborttagningen på vårdcentralen. Det är meningen att jag ska åka till kontoret efteråt, men benen darrar och världen snurrar bortom det bultande huvudet.
Så jag går hem och lägger mig. Svarar på de akutaste mailen, sätter datorn i vila och somnar. Vaknar två timmar senare, svarar på ännu ett par mail, ringer tillbaka på ett missat samtal, somnar om. Vaknar och ser att jag sovit förbi lunch. Textar barnet och frågar om han kan köpa glass när han går hem från skolan. Vaknar när glassen ställs på sängbordet.
Och nu är vi alla hemma. Jag har kommit upp ur sängen, flyttat mig till soffan och scrollat genom det som skett i min mail när jag sovit. Tänker att jag jobbar ikapp det på söndag. Min man frågar om vi foodorar idag och jag nickar. Halsen gör inte ont längre, men det är tungt i huvudet och jag är så fruktansvärt trött i benen. Det är som om musklerna har förtvinat i dem.
Jag hoppas att det är en tjugofyratimmarsgrej, att jag vaknar imorgon och har sovit bort eländet. Eller botar det med en pizza ikväll. Pizza och te och glass och klementiner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar