Om att få hjälp.

Jag skickar ett textmeddelande till min chef redan på söndagen. Skriver att något jobbigt har hänt och att jag mår dåligt. Han svarar att jag styr hur mycket jag orkar jobba. På måndagen får vi en minut ensamma, jag säger som det är rakt ut. Vi blir avbrutna nästan direkt, lämnar ämnet där och han viskar att vi pratar mer senare. Det känns bra, att det bara blev så. Jag fick säga det högt, han hann samla sina tankar. För jag vet inte vad man svarar när någon säger att ens mamma försökt ta livet av sig.

På tisdagen knycker han fem minuter bara han och jag, säger att han har ordnat en psykolog åt mig och ber mig se till att jag får det stöd som jag behöver. Säger att även Adrian ryms i erbjudandet. Och så har jag er. Jag tror verkligen inte att jag kan säga hur mycket jag uppskattar er. Att ni lämnar ett hjärta, ett ord, en mening. Det gör så mycket.