Hela veckan har gått åt till möten som rullar in i varandra, jag flänger kors och tvärs över stan, från Farsta till Solna till City. Sent på eftermiddagarna öppnar jag datorn igen, tar hand om mailen som aldrig hanns med under dagen. Och så skrapar jag färg från en dörrpost som aldrig verkar blir klar, tröttnar på det och tvingar ut männen jag lever med på kvällspromenad innan det sista ljuset för dagen försvinner, mutar dem med glass.
Det känns som att dagarna pågår i halva evigheter. Det är samma sak varje kväll, plötsligt har klockan blivit natt utan att jag sett det komma. Ändå är man fortfarande människa dagen efter. Kanske behöver man inte lika mycket sömn på sommaren?
Jaha. Annars då? Det skulle vara svalare idag, och för första gången på flera veckor klev jag i ett par byxor, men solen gassade från en blank himmel redan tidigt på morgonen. Det hade varit fint med en lite svalare dag, men jag ska verkligen inte klaga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar