Jag tror att det har börjat landa lite. Vi bröt upp från konferensen lite efter två igår, men min telefon och mail var inställda på att jag skulle vara åter på onsdag, så det var ingen som skulle sakna mig. Hängde väskan över axeln och gick ut i solen. Promenerade hem, pratade med mamma och pappa hela vägen. Sen stod jag plötsligt utanför min port men ville inte gå in, så fortsatte till Vasaparken och satte mig i soltrappan. Lät tankarna komma, och för första gången kunde jag tänka utan att få panik. Textade Adrian efter en stund och sa åt honom att köpa glass och komma dit när skoldagen var slut.
Det gjorde något med mig, den där stunden. Jag ska upprepa den idag, för vi har gårdsstädning och grill i föreningen ikväll, och jag vill vara glad och lätt och rolig. Men jag vet att det inte kommer gå, att jag inte kommer klara det, men jag tänker att om jag får någon timme för mig själv innan, om jag bara får sitta på en soltrappa och tänka mina tankar och känna mina känslor så kommer det gå bra. Då kommer jag ha något slags lugn i mig. Då kommer jag kunna lägga bort tankarna och känslorna i kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar