Jag är på fötter. Stämman gick bra igår, det verkar vara en sån liten och gullig förening som vi köpt in oss i. Det var betydligt fler fniss än vad jag hade förväntat mig vid en sån grej. Nu är jag också officiellt invald i styrelsen. Jag tänker att det kan bli problem.
De berättade att det har gått åt väldigt många möten åt att bestämma färgsättning till våra trapphus. Jag förstår inte sånt, varför kan man inte bara fatta ett beslut? Samla förslag på möte ett, fundera till möte två, rösta och klubba genom. På riktigt. Jag är orolig.
Men tillbaka till mitt mående. Jag ryckte upp mig till stämman. Stoppade i mig två alvedon och en ipren och drack en kopp kaffe. När jag vaknade imorse var det med mindre huvudvärk och en nästan symtomfri hals. Ingen feber heller, men det har jag å andra sidan aldrig. Jag har försökt förklara det för Kim, att när jag har trettiosex och nio så är jag nästan död, det är jättehögt för mig, men han köper det inte. Säger att feber är feber. Han är en idiot.
Du kan hälsa din man att det finns människor (många) med lägre normaltemperatur och om man har minst en grad över sin normaltemp är det feber. Är själv febrig vid 37 grader och nästintill död vid 38, och läste på för att ingen trodde på mig heller. Att man måste ha 38 för att ha feber är stenålder.
SvaraRaderaTACK!
Radera