Jag har inte sovit inatt. Jag har varit vaken, tänkt och grubblat. Och blivit arg. Jag är så väldigt arg. Hon hade ingen rätt. Inte två dagar före min sons födelsedag. Inte någonsin, men särskilt inte nu. Det skulle förstöra hans födelsedag för alltid, både för mig och för honom. Hur i helvete tänkte hon när hon gjorde så här mot oss?
Jag förstår att det inte är rationellt tänkande. Jag förstår att hon har en allvarlig depression, att det för henne var den enda tänkbara utvägen. Men vi då? Jag då? Hade hon bara tänkt lämna mig så här? Hade hon tänkt att det skulle vara min sons födelsedag och att jag skulle gå fullkomligt sönder? Varför ville hon inte säga hej då?
Jag är så arg. Och jag vet att det låter som att jag vill att hon skulle ha vänta nån vecka, men herregud vad det inte är det jag menar. Jag vet inte vad jag menar. Att det är så jävla orättvist, bara. Att jag hatar henne för det här, samtidigt som luften tar slut när jag tänker på att hon kunde ha lyckats.
Din reaktion är så vanlig och så sund! För hur kan man? Och du vet ju, och skriver svaret. I hennes tankevärld fanns inget alternativ. När den absolut mest akuta chocken lagt sig, prata med någon professionell! Låt även Adrian göra det om han vet (och om han inte vet ska ni nog överväg att faktiskt berätta men utan onödigt otäcka detaljer. Mörka familjetrauman smyger sig på ändå och blir än otäckare när de inte talas om) med. Det är värt det, alltid värt det. Det är ett oerhört trauma för er allihop.
SvaraRaderaStor, stor kram!
Mår man så dåligt tänker man inte på andra, då har man passerat det stadiet. Förstår att du är arg, det har jag också varit på min mamma, men vet ju samtidigt att hon är sjuk. Kom ihåg att man får känna precis som man känner, finns inget rätt eller fel. Kram M
SvaraRaderaVad Alltfinnsredan säger. Du har all rätt att vara arg för du har all rätt till alla dina känslor. Känslor måste inte vara rätt eller rationella. Dom behöver få utrymme att finnas till, även när dom är mörka. I allt det här jobbiga, försök håll fast i att alla känslor och tankar är okej. Arga, ledsna, glada, hemska, mörka, ljusa. Alla. Du och dina nära är inte hemska för att ni känner och tänker. Stor stor kram!
SvaraRadera