maj 13, 2018

Det är vad det är.

Den blir fin trots allt, hans födelsedag. När han på torsdagskvällen säger att han vill ställa in sin fest klickar sig Kim in på internet och bokar bord på hans favoritställe, säger att vi firar i det stilla isåfall. Jag ber Kim texta sina systrar om den inställda grillfesten och lite senare ringer hans äldsta syster och frågar vad som har hänt. Jag börjar gråta och berättar.

Efter en stund kommer det ett sms från henne. Kom och grilla hos mig imorgon, du behöver inte ordna med något, bara kom. Så vi spenderar Adrians födelsedag på klippor i Bromma. Kim sköter grillen, grillar sparris och paprika och halloumi och kött. Hans systrar kramar mig hårt och jag dricker cava och för några timmar tänker jag nästan inte på det alls. För några timmar gör det inte lika ont.

Så åker vi hem. Duschar bort röklukten och byter om, promenerar till restaurangen och beställer varsin hamburgare och milkshake till Adrian och rödvin till oss. Det blev inte som vi tänkt oss, men fint ändå. Och nu är det söndag och om en liten stund ska jag hoppa in i bilen, styra mot en psykklinik i Nyköping och träffa min mamma.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar