Luften är kvav och tryckande. Jag fångar upp tyget i min långa klänning i den vänstra handen, låter luften virvla runt benen. Drar undan håret från nacken med den andra handen, samlar det i handflatan. Det svarta skinnet i min stora handväska klibbar mot revbenen.
Jag går förbi hotellet, precis som jag gör varje dag. Jag brukar öva på att inte titta in, men idag kan jag inte låta bli. Jag fäster blicken där han stod, föreställer mig att han står där igen, att han ler mot mig. En enda blick över axeln är allt jag tillåter mig själv, sedan promenerar jag vidare, förbi hotellet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar