Vaknar av tunna spetsgardiner som fladdrar framför sovrumsfönstret. Nakna fötter mot kaklat köksgolv. Dricker flera glas iskallt vatten. Hans skjorta uppknäppt över nattlinnet, uppkavlade ärmar. Sitter mittemot hans mamma och dricker kaffe i en halv evighet.
Jag har en lojhet i kroppen, den sorten som kommer från att ha delat ett par flaskor vin med min svägerska och efter att ha andats in hög skogsluft en hel kväll. När klockan närmar sig lunch har vi vaknat till. Min man vill kolla om kantarellerna har kommit och jag säger okej.
Flera timmar senare häller vi ut en stor hög kantareller på köksbänken. Han rensar och förväller och snickrar varsin kantarellmacka åt oss och jag bakar kanelbullar, för det var det enda jag saknade i svampskogen, kanelbullar och kaffe.
Hans händer letar sig in under min skjorta. Borde vi inte leta efter fästingar på dig? säger han och låter händerna vandra. Mm, säger jag och stuvar in kantareller och kanelbullar i frysen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar