Böckerna och drömmarna.

Jag lyssnar på Blixtsken av Dean Koontz medan jag promenerar till kontoret, lyssnar färdigt innan dagens alla möten startar. Efter mina möten, under arbetsdagens sista timme, börjar jag lyssna på Städerskan av Nita Prose. 

Jag lyssnar när jag promenerar hem, upptäcker att jag möter främlingar som ler mot mig på gatan och inser att det är för att boken är så knasigt härlig att jag går runt och ler fånigt. Uppläsaren gör halva boken och jag skriver upp hennes namn i en tom anteckning i mobilen, bara ifall den löjliga drömmen om att en vacker dag få en egen bok inläst slår in.