Barnet, barnet.

Jag lägger en diskhandduk över kanelbullarna medan de svalnar på köksbordet. Barnet kliver in genom dörren, en vecka och tio timmar efter att han åkte. Jag kastar mig över honom för en kram. Han sniffar i luften och tittar över mitt huvud mot köksbordet. 

Har du bakat bullar? säger han. Yes, säger jag. Vem är du och vad har du gjort med min mamma? frågar han. Jag boxar till honom på armen. Du kan få äta de fula nu, säger jag.

Han är bara hemma idag, imorgon åker han till den lilla staden. Han sov till sent på förmiddagen och jag tömde mailen under tiden. Resten av dagen har vi hängt. Lunch i gamla stan, mangautställning på Livrustkammaren och glass på vägen hem. 

Nu väntar vi på att min man ska bli klar med sitt möte så att vi kan hitta ut, till ännu en uteservering för några sista timmar med barnet, innan han gör sina tre dagar med stora tjocka släkten.