Sommaren töjer ut dagarna, gör dem evighetslånga. Vid åtta tar vi varsin tallrik och sätter oss på balkongen. Vi blir kvar där. Skickar in barnet för att hämta vinflaskan när glasen är tomma. Han stoppar ut huvudet genom det öppna köksfönstret och frågar något och aldrig har det känts så mycket som sommar.
Vi startar diskmaskinen vid halv tolv. Mörkret har fallit men vi låter bli att tända lamporna. Städar köket i halvmörker. Barnet har gått och lagt sig och min man smyger sina händer runt mig medan jag diskar ugnsformen. Han knäpper upp knapparna i min klänning, är plötsligt innanför. Jag vänder mig om och han lyfter upp mig på köksbänken.
När jag vaknar på lördagsmorgonen har jag ett sugmärke på halsen. Men för i helvete, säger jag. Hoppsan, säger min man och stryker med ett försiktigt finger över det lilla blåmärket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar