Lät jag bitter förut? Det var inte meningen. Vi har haft en fin vecka, en riktig semestervecka. Inte en enda gång pratade vi om våra jobb och det var väldigt skönt. Men det var också just det, en semestervecka.
Det är så här vi lever våra liv. Jag har varit med i beslutet varje gång min man har avancerat. Jag har sagt att han får arbeta hur mycket han vill, om det är vad han vill. Vi har inga småbarn och vi har städhjälp. Jag har ingen rätt att vara bitter.
Nej, jag läste inget bittert, bara en "som det är"-beskrivning!
SvaraRaderaVad bra!
RaderaInte heller jag läste bitterhet. Men ibland kan man ju faktiskt ha varit med om beslut som när de blir realitet inte är så jäkla kul. " Jaha, det är alltså såhär det blir". Och då kan man ju faktiskt ändå unna sig att tycka det är tråkigt. Bara så.
SvaraRaderaHelt sant. Och man får ändra sig med tiden, tycka något annat.
RaderaUtan tvekan. För man står ju inte still, man får hela tiden nya "vill" :)
SvaraRaderaJag läste inte heller någon bitterhet. Tänker att det är nog ofta så livet är. Man vill själv att det inte ska ta så lång tid så man är tidsoptimist, säger det man vill ska vara sanningen, det man hoppas, och sen tog det all den där tiden ändå. Som när jag uppskattar hur många tvålar jag har i lager, det är nog inte så många, jag kan köpa två till, för att sen landa i att de rymmer en halv banankartong...
SvaraRaderaOch man får vara bitter, även om man själv föresatt sig i situationen.
SvaraRaderaJa, det får man ju så klart. Tänker att man måste få känna alla känslorna. Att man behöver känna alla känslorna.
Radera(Haha, så hög igenkänning på det där om tvålen att jag var tvungen att gå och räkna hur många jag har bunkrat: 8 st. Och intill ligger 11 förpackning tandkräm.)
Angjobb och vara bitter: min man är bitter över sin arbetssituation. Det kan jag förstå. Han har väldigt jobbiga arbetstider och känner sig inte stimulerad av arbetsuppgifterna ett dugg. Han är busschaufför och kan börja 4.30 som tidigast och slutar 19.25 som senast, men inte när han börjat 4.30. Han har ofta delade turer. Jag försökerpeppa honom att förändra sin situation: antingen gå ner i tid eller byta jobb. Det är inte så enkelt att motivera honom dock. Han är snart 47 år och invandrare med inte helt perfekt svenska. Jag vet inte vad jag ska göra men det tär att höra hans gnäll, och än mer tär det väl på honom att känna så. :(
SvaraRaderaÅh hjälp vilken svårt situation! För er båda, att höra någons gnäll samtidigt som den personen inte gör något åt det är hemskt. Vi kan hamna i samma sits ibland, när min man klagar över alla timmarna som han jobbar och jag bara vill skrika att han själv har valt det och att han har betalt därefter. Men det hjälper ju ingenting. Eller jo, ibland behövs det kanske att någon påpekar det för att man själv ska se det.
RaderaHar du pratat med din man om att det tär på dig att höra hans gnäll om han inte tänker göra något åt det? Jag brukar tänka att man får klaga om man samtidigt försöker förändra, försöker man inte förändra får man - också för sin egen skull för att inte bli bitter - acceptera läget och hitta ljuspunkter.
Sen behöver man få gnälla av sig ibland och min svärmor hade en bra grej när min man och hans systrar var små och som jag har tagit efter och använder både på min man och barnet: du får tre gnällningar. När du har gnällt tre gånger får du inte gnälla mer. Funkar ypperligt i alla situationer där det bara behöver gnällas lite! ”Nu har du bara en gnällning kvar, använd den väl.”