Tillbaka på alla vis.

Jag vaknar först. Har sovit som en gud i min egen säng. Smyger upp och glömmer att undvika den knarrande golvplankan. Det är som om den välkomnar mig hem. Lutar mig mot köksbänken och väntar på kaffet.

Saktar vaknar lägenheten till liv. Min man sneglar försiktigt på mig över frukosten, säger att han behöver läsa ikapp mailen, bara en timme, och jag rycker på axlarna. Jag tvättar tomt i tvättkorgen, städar badrummen, gör lunch, sitter bredvid barnet och läser, skriver det här. Den där timmen har blivit fyra nu, men vem räknar.