På tisdagskvällen drar jag på ett par jeans och en stickad tröja för första gången sedan juni kom. Min man vill gå på konsert på grönan och även om musiken inte är min kopp te följer jag med. Det är något med ett gungande folkhav och dånande högtalare, det har sin tjusning även om musiken inte är särskilt bra.
Så kommer onsdagen och jag arbetar hemifrån. Sover till halv åtta, smyger upp och öppnar sovrumsfönstret, hämtar datorn och en kopp kaffe. Fluffar upp kuddarna mot sänggaveln. Prassliga vita lakan, ljusrosa nattlinne och solen som landar tvärs över sängen.
Har en längtan efter caféjobb efter den första timmen i sängen. Svart satinkjol, vit tisha, nästan ingen makeup. Arbetar förmiddagen från Kaffeverket och eftermiddagen från Systrarna Andersson, och här sitter jag ännu.
Jag har gjort det som behöver göras och klockan är bara femton. Dagarna blir allt långsammare och jag älskar det, lika mycket som jag älskar långa aktivitetslistor och ett stressfladdrande hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar