Hans röst bryter genom min sömn. Klockan är sju, vill du ha kaffe? frågar han. Jag gör ett läte som är menat att betyda att han ska låta mig sova, men han tolkar det som ett ja och ett par minuter senare står en kaffekopp på sängbordet.
Han sätter sig på sängkanten och jag sneglar upp på honom. Du sa att vi kunde åka och plocka svamp direkt när vi vaknade, säger han. Men för i helvete, säger jag, men kaffet doftar gott och jag är vaken.
Han brer smörgåsar, fyller en termos med kaffe och rotar fram bullar ur frysen. Han lägger allt i den flätade träkorgen som vi köpte dagen innan. Mot skogen, säger han. Ett gäng timmar och tiotusen steg senare är svampkorgen fylld med kantareller.
Det är sen eftermiddag när vi kommer hem. Jag häller upp ett glas rödvin och öser ut kantarellerna över en uppslagen tidning på köksbänken. Barnet lagar mat, min man rensar svamp och jag har precis lagt en ansiktsmask och börjat fundera på morgondagens packning, men det är en annan historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar