Min man håller upp en förpackning pepparkaksdeg. Ska vi göra pepparkakor med barnet? frågar han. Han är sexton, han kommer håna oss för att vi ens föreslår det, säger jag. Kom igen, säger han. Jag håller fram korgen och han lägger ner pepparkaksdegen.
Barnet tittar misstroget på oss när vi kommer hem. Baka pepparkakor? säger han. Han rycker på axlarna. Visst, varför inte, säger han sedan. Jag fyller botten på tre whiskyglas med mandel och russin, värmer glögg och fyller upp.
Vi hittar inte pepparkaksformarna. Jag är inte ens säker på att vi fortfarande har några. Det är ändå roligare att göra på frihand, säger barnet och flinar.
Jag har aldrig kommenterat här förut. Men måste bara tacka dig för din blogg, älskar den! Det är så skönt att läsa om någons vardag, utan en massa bilder. TACK!
SvaraRaderaJag älskar annars bilder men att texten får vara i fokus är bara underbart.
God jul till dig och din familj!
Vad fint! Tack! 😌
Radera