Apropå det jag skrev förut, att jag kan hantera en epilepsidiagnos. Jag menar inte att bagatellisera epilepsi. Jag förstår att det kan vara en svår diagnos att leva med. Att livet kan komma att förändras radikalt.
Det jag menade var att jag kan hantera det, att vi kan arbeta med det. Att vi behöver en plan för hur hans liv måste förändras. Informera vänner och skola. Att be en kompis hålla extra koll när de badar, för vad händer om han får ett anfall i vattnet? Inte stå för nära kanten när han väntar på tunnelbanan. Att inte utsättas för stress, sköta kost och sömn noga.
Men tanken på hjärtat. Helvete. Jag har ingen plan för hur vi ska fixa det.
Det finns mycket de kan åtgärda även när det gäller hjärtat idag, med operation och/eller medicinering. Förstår såklart att du är orolig, menar (som du) inte att bagatelisera en hjärtdiagnos, utan bara att det inte behöver vara så illa som det kan låta bara för att det är just hjärtat. Det finns superduktiga läkare idag och forskningen har kommit långt.
SvaraRaderaSå sant! Jag tror att det också är för att jag förstår texten i journalen om epilepsiutredningen, det är så konkret, men avsnittet om EGT är bara långa rader med svåra och väldigt läskiga ord. Jag kan inte riktigt greppa det. Och tanken på att han skulle genomgå hjärtoperation. Nej. Vi tänker inte på det.
RaderaEKG förstås, mycket oklart vad min telefon skriver.
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaTänker att ovissheten måste vara svinjobbig. En dag i taget.. gissar jag
SvaraRaderaJa, som bomull i huvudet nu. En dag i taget och inte tänka det värsta.
RaderaTänker på er!
SvaraRadera❤️
Radera