Barnet pysslar och håller på medan vi har våra förmiddagsmöten. Stryker skjortan, rakar sig och duschar. Står hundra år framför spegeln. Jag tvingar honom att fotograferas med mig på vår innergård innan han går. Han himlar med ögonen men ler i smyg.
Vid tresnåret tänker jag att det räcker med jobb för veckan. Städar bort min arbetsplats, tar datorn och sätter mig på balkongen istället. Häller upp ett glas bubbel, fyller en skål med jordgubbar och en annan med chips. Skriver det här, sen ska jag skriva bok.
Min man frågade precis hur jag känner för en kväll på balkongen med rökta räkor och aioli, ljust bröd och vitt vin. Jag känner att jag känner ganska starkt för det. Att jag vill ha det, behöver det, måste få det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar