Jag läser allt jag kan hitta om epilepsi, blundar och repeterar i hjärnan hur man lägger någon i stabilt sidoläge. Ser framför mig hur jag kommer behöva göra det på ica, på gymmet, på tunnelbaneperrongen.
I nattmörkret tar det oändliga proportioner. När dagsljuset kommer tänker jag att vi tar det ett steg i taget. Att jag inte ska måla fan på väggarna i mitt huvud. Men jag ska ringa någon och fråga vad jag gör om det händer igen.
Helt förståeligt att du hade svårt att somna... hoppas nästa natt blir bättre. Och Bra Plan att ringa nån och kolla hur du ska hantera det om det händer igen. Jag håller fortsatt tummarna för att detta var en engångshändelse och att utredningen ger något bra. Ta det lugnt idag!
SvaraRadera❤️
Radera