juni 15, 2021

Epilepsi och hjärtat

Barnets pappa ringer när jag håller på att avsluta ett möte. Ambulansen är på väg, säger han. Han bara föll ihop, jag tror att han fick ett anfall. Jag kastar mig in i bilen, måste bita mig själv i läppen och blinka blinka blinka för att inte gasa för fort, för att inte låta tårar skymma sikten.

Han är så blek när jag släpps in i rummet på akutmottagningen. De tar hundra blodprov, klistrar små lappar på hans kropp och tittar på hjärtat. Det är något som inte ser helt bra ut på hans EKG, säger doktorn. Jag skickar en remiss till Karolinska för tjugofyratimmars-EKG, arbets-EKG, magnetröntgen och EEG.

Barnet piggnar till medan timmarna går i den där sjukhussalen. Han har en ilsket röd bula i pannan efter fallet i golvet. Annars mår han bra. Vi bestämmer att han ska stanna den sista planerade dagen, sedan kör hans pappa honom hem imorgon. 

Jag åker hem i skenet av dagens sista sol. Startar radion men stänger av direkt. Trycker igång en ljudbok men sliter ut hörlurarna igen. Hör bara ljudet av vägen under däcken och doktorns ord i mitt huvud: vi kommer utreda två spår, epilepsi och hjärtat.

12 kommentarer:

  1. Men fy tusan, mitt mammahjärta känner ditt mammahjärtas skräck rakt genom skärmen. Vill skriva tröst och det är ju så att det inte behöver vara något och det kanske är något litet men högst (HÖGST!) sannolikt inget stort. Det kommer bli bra. Stor, stor kram ❤️

    SvaraRadera
  2. Åh herregud. All värme och omtanke!

    SvaraRadera
  3. Så otäckt! Hoppas på snabba och lugnande svar.

    SvaraRadera
  4. Håller tummarna för så snara och lugnande besked som bara möjligt. Tänker på er.

    SvaraRadera
  5. Åh barnet! Det värsta är när det händer nåt med ens barn ju... jag hoppas också på snabb utredning och positiva, lugnande besked - men ändå läskigt! Jag förstår att du är orolig. :(

    Vad skönt att ni har bil och att du snabbt kunde ta dig dit. Däcken mot vägen är det enda ljud man pallar under en sådan hemfärd. Så är det.

    Kram från andra sidan internet!

    SvaraRadera
  6. Fy fasen, vilken mardröm att få samtal om ambulans och vara så långt bort. Hoppas att det inte är något allvarligt men ändå att de hittar orsaken och behandlar, så att man vet att det inte kommer ske igen. Stackars sonen, vilken skitstart på sommarlovet. Kramar till er alla.<3

    SvaraRadera
  7. Jag tänker på er och håller alla tummar jag kan för ett lugnande besked!

    SvaraRadera
  8. Fy vad läskigt! Hoppas att allt går bra 💙

    SvaraRadera
  9. Förstår att det var och är otroligt läskigt! ❤️ Alla goda tankar.

    SvaraRadera
  10. Åh.
    Fy så otäckt :-( Stor kram!

    SvaraRadera