Barnet kommer hem från skolan på tisdagseftermiddagen. Det var den sista skoldagen, säger han. Imorgon ska de städa hela dagen, tömma sina skåp och lämna in datorer och böcker. På torsdag ska de utflykta med båtresa och korvgrillning och sedan kommer fredagen med sin avslutningslunch, betygsutdelning och den allra sista dagen i nian.
På hans garderob hänger en kostym - klassen har bestämt att de alla ska ha kostym och finklänning - och håret är nyklippt och skorna putsade. Sneakers visserligen, men skorna är nya och han sexton, så han kommer undan med det.
Jag kommer nog inte kunna blinka bort tårarna när han går på fredag. Hur och när vill du fira att du slutar nian? frågade jag precis. Brunch på lördag? svarade han. Och det är ju fint att jag inte är inkluderad i planerna för avslutningsdagen, att den firas med vänner.
Vi har ju alltid lördagsbrunchen.
Åh, jag känner igen mig så väl. Den kluvna känslan när barnen börjar bli stora. Hur det är både fint och sorgligt på en gång❤
SvaraRaderaSå är det verkligen, både fint och hjärtskärande på samma gång.
Radera