Ärligt talat.

Handen på hjärtat, det är inte särskilt hemskt att sitta här. Strykbrädan står framför sovrumsfönstret. Där utanför har mörkret just fallit. Stjärnor har tänts i alla fönster runt vår innergård. På nästan alla balkonger lyser hundra små lampor. 

Ett matt sken från vår egen julstjärna dansar ovanför mitt huvud. I fönstersmygarna står två flämtande blockljus. Säkert tio gånger har jag kommit på mig själv med att höja blicken från datorskärmen och titta ut genom fönstret, låtsats att jag är Carrie Bradshaw.

Dessutom är mitt skrivbord höj- och sänkbart. Det ni.