Mörkret har fallit sedan länge när jag kliver ut på trottoaren. Kroppen är stel efter alla timmar på en köksstol framför datorn. Jag promenerar genom Vasastan. Fastnar framför en klänning i ett skyltfönster. Den är allt som jag aldrig bär, viskar om fester som inte är för mig. Böljande rött tyg i mängder, ett smalt liv, en hjärtformad urringning.
Jag går vidare. Hinner något kvarter innan jag stannar framför nästa skyltfönster. Det är en klänning som jag skulle kunna bära. Den mjuka sammeten, den djupa smaragdgröna färgen är som gjord för decembers julfester. Men min kalender ekar tom. Där finns inga fester.
Nästa gång min blick hakar sig fast utanför ett fönster fastnar den på en stickad mörkröd tröja. Jag tänker att den skulle vara fin till min hundtandsmönstrade kjol och tjocka strumpbyxor en helt vanlig måndag i december.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar