Det nya livet.

Det är den femte dagen och biverkningarna har börjat visa sig. Trötthet, nedstämdhet, irritation, till och med ilska. Det är ganska ovanligt för barnet. Det är klart att han inte alltid är en ängel, men han brukar vara ganska jämn i humöret.

Den håller långsamt på att sjunka in i oss, epilepsidiagnosen. Vi läser, tittar på filmer på youtube och pratar om det nästan hela tiden. Kan vi ta en paus från epilepsin? frågade barnet igår, och jag fattar att han inte vill behöva tänka på det precis jämt. 

Så vi har en paus från epilepsi idag. Frågar bara försiktigt hur saker känns och jag vet inte, men han verkar lite gladare. Jag önskar att min hjärna också kunde ta en paus från epilepsin, bara en dag eller två.