Stopp, paus.

Det är sent på torsdagskvällen och jag har nästan somnat när tanken fladdrar genom huvudet. Obehaget från den långa listan med biverkningar från barnets epilepsimedicin har inte släppt taget. Men så tänker jag på hur biverkningarna står på ena sidan och epilepsin på den andra och ändå väger det till biverkningarnas fördel, hur jävla illa är epilepsin då?

Helvete vad jag önskar att jag kunde sluta tänka. Sluta analysera, sluta spela upp olika scenarion i mitt huvud. Det är som om en långfilm spelas i min hjärna och jag är ensam i publiken. Jag vill att filmen ska ta slut nu.