De små och stora sakerna.

När jag kommer hem på fredagen har våra nya badrumsmöbler kommit. Min man har vänt upp och ner på halva lägenheten. Börjat riva ut det gamla, monterat ihop det nya i vardagsrummet och fyllt alla vrår med saker från de gamla skåpen. 

Skämtar du? säger jag. Han ler ursäktande, säger att han blev ivrig. Jag suckar, böjer mig fram för en puss och byter sen om från kjol till jeans. En timme, sen vill jag ligga på soffan och inte lyfta ett finger resten av kvällen, säger jag.

På lördagen vaknar jag och går ut i köket för att hämta kaffe. Sicksackar mellan skåp och verktyg. Kikar in i det helt tomma badrummet. Känner hur tröttheten försvinner. Putsar kaklet redan innan frukost. Vi håller på hela dagen. Stöter på hinder och promenerar ut på stan för att hitta vägar runt dem, men utan att lyckas. 

Tar bussen till Bauhaus i Sickla på söndagsförmiddagen och hittar äntligen rätt. Två dygn efter att min man rivit upp kartongerna är vi klara. Ska vi gå och köpa lådor för smart förvaring till skåpen? frågar han och jag nickar. Tittar på det städade vardagsrummet, på badrummet, på honom. Känner någon slags liten lycka i allt det stora.