Jag överlevde den första arbetsveckan. Det var inte alldeles säkert, det kändes som att jag höll på att drunkna ett tag på eftermiddagen. När mailen strömmade in och jag gick från möte till möte. Jag förstår inte hur det kan gå från noll till hundra så fort.
Jag hade någon slags plan om att komma hem från jobbet vid sexton, gå och träna i lugn och ro och sen komma hem, slå upp ett glas rödvin och laga en kantarellpasta. Men så slår klockan sexton och jag är fortfarande på kontoret. Längtar bara hem till soffan, hämtmat och det där glaset med rödvin. Fötterna i högläge, kanske en film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar