Vem hade kunnat ana?

Idag löpte mitt träningsabonnemang ut. Den fjortonde augusti förra året köpte jag mitt träningskort. Skrev upp mig för ett helt år och betalade i förskott, för då var det ingenting annat än extremt dumt att inte använda det. Jag hade inte en aning om hur fast jag skulle bli. Hur mycket jag skulle älska träningen.

Jag har hört säkert tusen människor (nåja, hundra) som hävdat att de tvingade sig själva till gymmet i början och så plötsligt var de fast, upptäckte att de inte kunde vara utan träningen. Jag minns att jag tänkte att de var idioter.

Och här är jag nu. Med ett nytt träningsabonnemang, förnyat utan att blinka. Har blivit en av de där idioterna och älskar det. Där ser man.