Kanske mest om att romantisera det man inte har.

Jag sitter i soffan på hans kontor. Han sätter sig i det andra soffhörnet. Egentligen har vi ett möte om hur vi ska hantera en kund, men jag frågar hur han mår och vi fastnar i samtalet. Vi har en annorlunda relation. Jag vet inte riktigt vad vi är. Vi är inte vänner men det känns inte heller som att vi bara är kollegor.

Ni vet hur man kan känna att det skulle kunna vara på ett visst sätt om saker var annorlunda? Jag tror att det kanske är det som känns. Att vi skulle ha en annan relation till varandra om vi levde i en annan verklighet, om våra liv inte såg ut så som de gör.

Jag kan tänka på det ibland, undra hur många olika alternativa verkligheter som vi missar. Förstå mig rätt, jag är nöjd med mitt liv och jag älskar min man och vill inte ha något annat, men det är en svindlande tanke att tänka ibland.