Så jag fick en kommentar. Jag läste den imorse och sen dess har den legat och skavt i mig. Den handlade om att jag borde analysera mina alkoholvanor, eftersom jag skriver om hur jag dricker rödvin och bubbel i tid och otid. Jag är inte arg, så läs inte det här med en upprörd röst utan tänk snarare att jag är en kompis som sitter vid ditt köksbord, lutar sig fram och säger spännande, utveckla hur du tänker och tar en klunk rödvin till (hehe).
För jag har läst tillbaka och de senaste två veckorna har jag skrivit om vin vid fyra tillfällen. Ingen gång har jag skrivit att jag blivit berusad. Jag tycker inte om att vara berusad. Två glas vin och sedan lägger jag handen över glaset. Och det är sällan som det ens blir ett andra glas. Däremot skulle jag kunna dricka ett halvt glas rödvin varje kväll i veckan utan att tycka att det är ett problem. Jag har helt enkelt inte den inställningen till alkohol.
Jag har inte heller små barn, jag kör aldrig bil när jag druckit och jag blir inte arg eller ledsen av vinet, så jag ser inte problemet. Däremot tänker jag att om man ställer frågan som skribenten gjorde så finns det kanske en annan relation till alkohol och det får man ha respekt för. Alkohol har förstört liv. Därför svarar jag på frågan och tackar för omtanken, men jag har inga alkoholproblem.
Dock finns det en annan aspekt i det här och det är den som har skavt i mig. Som gjorde mig ledsen. Det var att frågan flikades in i samband med att jag blev deppig av att behöva hörapparat. Att det föreslogs att jag behövde analysera mina alkoholvanor eftersom jag blev så ledsen av att få veta att jag har en hörselnedsättning som kräver hörapparat. Det spelar ingen roll hur stilla den frågan ställs, det är fortfarande att förminska mina känslor.
Så. Om du känner att det finns någon som behöver tänka till kring sina alkoholvanor, ställ frågan. Borde du fundera på vid vilket tillfälle du ställer frågan? Ja, det borde du.
Har inga åsikter om alkoholvanor. Ville bara säga att det är rimligt att känna sorg över en hörselnedsättning. Så väldigt rimligt. (Fast rimligt var ett dumt ord kände jag nu, men är för trött för att hitta rätt ord. Du förstår vad jag menar..)
SvaraRaderaJag förstår precis. Tack!
RaderaGod morgon! Tack för samtalet vid köksbordet, Christel. Jag sitter här och pillar lite på duken. Tittar på det levande ljuset du har tänt. För i min tanke är vi vid ditt köksbord, och i din tanke är vi vid mitt. I vilket fall. Hej! Här sitter vi vid ett köksbord i Stockholms innerstad på Klädesholmen.
SvaraRaderaJag har tänkt på den här frågan ganska länge. Kan jag ställa den? Hur? Har jag ens rätt att fråga kring detta? Men du skriver ju om det... och kommentarsfältet är öppet... Men är det för närgånget att fråga om ändå? Sedan har jag tänkt på tillfälle. Efter detta inlägg kan jag inte fråga, inte heller efter detta. Men igår kom en liten ljusning. Jag läste ikapp i din blogg (har varit på resande fot och inte hunnit läsa på en vecka) och såg att du skrivit att det kändes lite bättre nu. Och då bara bestämde jag mig och ställde frågan som jag burit på ett tag.
Jag förstår att det känns ledsamt att du kommer behöva hörapparat. Det är självklart att man blir ledsen för en sådan sak. Man vill vara ung och frisk och ha alla funktioner i behåll, och så kommer de och vill trycka in en apparat i örat på en! Jag fattar verkligen att det är en identitetskris och en sorg och du har all rätt till alla dina känslor, precis som alla andra. Jag hoppas bara att de kan få tag i en liten och smidig och att du, åtminstone i början när du fortfarande kanske känner dig obekväm i den kan gömma den lite bakom ditt vackra hår.
Jag ska ta med mig en lärdom från ditt inlägg: att tänka på när jag ställer frågan om alkoholvanor. Jag hittade inget riktigt bra tillfälle men ställde frågan ändå. Jag förstår också att det måste vara så att du och jag har helt olika inställning till alkohol. Och det är okej. Det känns också fint att du reflekterar över att du inte har småbarn och ja, att du inte blir arg/ledsen eller får för dig att köra bil när du har druckit. Dessutom är det ju bra att du inte dricker mer än vad du gör, de gånger du dricker... tänker jag.
Jag hoppas att du får en fin tisdag. Kram från vännen på andra sidan köksbordet!
AV någon anledning kan jag inte kommentera från min mobil, så det var inte meningen att lämna dig hängandes hela dagen. Tack för ett fint svar.
RaderaJag har en far som är så kallad 'lyckad' alkoholist, dvs en sådan som inte skulle kalla sig alkoholist eftersom han har en bra jobb, en karriär osv.
SvaraRaderaHan dricker minst en flaska vin varje kväll, och klarar sig inte en dag utan. Han blir arg och stressad om det inte finns tillräckligt med vin hemma och åker till stan enbart för att fylla på förrådet om det behövs. Han är även stolt över att han förbränner alkohol så bra att han kan köra bil morgonen efter (han har fått blåsa vid två tillfällen i polisens nykerhetskontroller och klarat sig). Han blir odräglig när han dricker. Ramlar, provocerar fram gräl för att han tycker att det är kul osv.
Jag är en sådan som tycker om att ta en god öl efter jobbet, för att det är just gott, men som avskyr att bli onykter.
Det är en stor skillnad mellan mig och min far, och mellan dig och sådana som min far. Vi vet var gränsen går, vi ökar inte vårt intag över tiden, vi dricker för att det är gott och kan utan problem låta bli att dricka en månad. Det är när det blir ett beroende som det är farligt, och jag har aldrig tänkt tanken att du skulle vara alkoholist, utan för mig har det alltid varit tydligt att du dricker ett glas för att njuta det i lugn och ro.
Jag förstår att Tove ovan kanske (förmodligen och förhoppningsvis:)) menar väl men förstår att frågan skaver.
Jag har f.ö. tänkt skriva innan men det har inte blivit av, angående hörapparaten. Det är helt förståeligt att du är ledsen, vem hade inte blivit det. Det är självklart en sorg att inte höra ordentligt - och förutom böket med att ha en hörapparat rent praktiskt så är ju hörsel är ett av våra viktigaste sinnen. Kram
Tack för ett fint inlägg, och vad hemskt med din far. Jag hoppas att den situationen kan ordna upp sig med tiden.
RaderaKram!
Hej! Ja, självklart var frågan välmenad och jag menar inte alls att du skulle vara alkoholist men jag har ändå sett att du ofta skriver om att ta ett glas rött vin och liknande formuleringar. Själv dricker jag inte alls och är dåligt insatt i hur mycket man kan/bör dricka osv.
SvaraRaderaJag ser också att du tolkat in detta "eftersom" i denna mening: Att det föreslogs att jag behövde analysera mina alkoholvanor EFTERSOM jag blev så ledsen av att få veta att jag har en hörselnedsättning som kräver hörapparat.
Detta eftersom fanns inte i min kommentar. Jag förstår att du blir ledsen, väldigt ledsen, för det med hörapparaten. Jag kopplar inte det till vinet alls. Man får vara ledsen!
Jag dömer dig inte. Jag pratar med dig som en vän vid köksbordet, i välmening.
Jag tolkade din fråga som välmenad, inget annat. Kände ändå att det var viktigt att vara ärlig med mina känslor kring den, eftersom det är en viktig fråga.
RaderaJag tycker att det är bra att du ställer frågan. Jag tror dock att det kan vara bra att tänka på att det kanske snarare är du, som inte dricker alls, som frångår normen (om jag får generalisera). Förstår du hur jag menar då?
Så här: Om man frågar alla som dricker två eller tre glas rödvin i veckan om de kanske inte dricker lite för mycket, då tror jag att man kanske inte bara är bland vänner längre.
Frågan är rätt och bra om det är som med M:s pappa här ovan, men kanske inte till någon som dricker två, tre glas i veckan. Men jag köper att du ställer frågan till mig, för det står trots allt inte att jag inte dricker mig plakat varje gång. Det kan du ju inte veta. Jag kanske måste bli tydligare med att jag bara dricker ett halvt glas rödvin när jag skriver om det.
Jag hoppas att det här inte lät plumpt, det är verkligen inte min mening. Och vi är fortfarande två vänner vid köksbordet, det är bara det att det börjar bli ett väldigt intressant samtal.
Kan säga att jag gärna dricker ett glas vin oavsett om det är en tisdag, torsdag eller lördag. Jag tycker det är mysigt och gott att sitta i soffan framför tv.n med ett glas. Det gör mej inte till beroende någonstans. Det är ju en sak om man sveper en hel flaska varje gång, men ett glas är ju för tusan ingen fara!
SvaraRaderaJag tänker också så.
RaderaDet är helt lugnt Christel! Jag gillar intressanta samtal och jag menade inte att säga att du dricker för mycket utan jag ville bara fråga om du reflekterat över vinet och det verkar du ju ha gjort. Och jo jag vet att det är jag som frångår normen som inte dricker alls. Samtidigt har jag inte bilden av att särskilt många dricker 2-3 glas vin i veckan så att det heller skulle vara norm, men det kan mycket väl vara min bild som är skev.
SvaraRaderaJag hoppas du får en fin onsdag!
Jag tycker ju att det här är vrålintressant så googlade och snittkonsumtionen är 1,75 vinflaska i veckan.
SvaraRaderajag dricker gärna nån öl eller ett glas vin en vardagkväll. tänker att det är inget att bekymra sig över. det är först när en känner att en inte kan vara utan, eller märker andra kopplingar som jag tänker att det blir problematiskt. från vad jag kan läsa in här är du inte alls i den kategorin. kram!
SvaraRaderaTänker exakt lika!
Radera