Så fortsätter påsken att gå, fortsätter att vara alldeles perfekt. Vi lägger flera mil bakom oss, samlar fräknar på hög på våra näsor och känner inga måsten i hela världen. Vi bjuder på en påskmiddag och pratar till sent och sover länge. Dricker morgonkaffe i ett par timmar och har balkongdörren på glänt hela dagarna.
När påskdagen kommer åker vi till den lilla staden och hänger med hans mamma. Fåglarna kvittrar i hennes trädgård, krokusarna tittar upp ur gräsmattan och mitt hår doftar av vind. Innan eftermiddagen blir för sen säger vi att vi ska hitta hemåt igen, men så kommer vi på nya saker som vi måste göra, någon att säger hej till, något att titta på.
Till sist går solen ner över de sörmländska vägarna och vi kommer på att vi är vrålhungriga. Jag står på en parkering utanför Max i Nyköping, tänker att det känns exakt som en kylig sommarkväll och måste fnissa åt det underbara i det när jag kurrar ihop mig i min tunna skjorta och collagetröja och med solglasögonen i håret.
När vi kommer hem sitter barnet i sin säng. Han kom hem från sin pappa en timme innan oss och har hittat påskägget som jag gömt på hans rum. Jag duschar bort dagen och kliver i nattlinne och den tunna morgonrocken, det som jag alltid har på sommaren. Sätter mig i soffan, skriver det här. Dricker det halva glaset som är kvar i vinflaskan från igår och äter de sista chokladbitarna som ingen orkade då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar